Meko - För många bollar i luften

När det senast begav sig, efter bokslutet för 2024, noterade vi att bolagets VD Pehr Oscarson var optimistisk inför framtiden men medgav samtidigt att 2025 skulle bli ett intensivt år då flera stora projekt skulle slutföras parallellt. Dels handlade det om driftsättning av nya centrallager i samtliga länder utom Sverige där det redan hade skett, dels skulle ett helt nytt affärssystem implementeras där den polska verksamheten var först ut samtidigt som integrationen av förvärvade Elit Polska fortlöpte.

Med historik full av jämförelsestörande poster var vi införstådda med att det långt ifrån var osannolikt att lönsamheten skulle kunna pressas om något av de ovan nämnda projekten stötte på patrull. Så blev också fallet men påverkan blev långt mycket större än vad vi (och uppenbarligen även marknaden) hade tagit höjd på. I synnerhet under Q2 där omsättningen minskade med 4% till 4 508 (4 680) vilket understeg konsensusestimat med drygt 5%.

Var avvikelsen på den översta raden förhållandevis hanterbar, sett till första halvåret ökade omsättningen ändå med knappt 1% till 9 070 Mkr (9 000) trots två arbetsdagar färre, så var lönsanhetsminskningen desto mer svårsmält. Rörelseresultatet i Q2 sjönk nämligen till 91 Mkr (284) motsvarande en marginal på lövtunna 2,0% (6,0). Justerat för engångsposter blev siffrorna 175 Mkr (357) respektive 3,8% (7,5) i Q2 och 406 (581) respektive 4,4% (6,4) om man ser till hela det första halvåret. En rejäl missräkning allt annat lika inte minst som bolagets VD uppger att tidigare vidtagna konstandsoptimeringar har gett positiv effekt på lönsamheten motsvarande omkring 200 Mkr i årstakt. Exklusive dessa hade läget framstått som än mer dystert med andra ord.

Eftersom redan vidtagna åtgärder inte riktigt lyckats ”build a stronger Meko” såsom senaste affärsparollen lyder, har man nu beslutat om ytterligare kostnadsbesparingsprogram på 100 Mkr med full effekt förväntad från inledningen av nästa år. Om detta räcker för att återställa lönsamheten och på sikt nå målsättningen om justerad marginal om 10%, återstår ännu att se. Under de senaste åren har man inte varit i närheten av målet vare sig på årsbasis eller under enstaka kvartals ens.

Som en anledning till den svaga prestationen i Q2 framhäver bolagets vd tilltagande konkurrens och prispress på i synnerhet den polska och danska marknaden i spåren av den avvaktande privatmarknaden. Fordonsägarna uppges prioritera enbart de mest nödvändiga reparationerna där priset uppenbarligen ses som en viktig aspekt. Olyckligtvis sammanföll det med Mekos aviserade flyttar till nya centrallager vilka stundtals har krävt dubbel bemanning på sina håll. Utöver ovanstående har man även bytt namn på förvärvade Elit Polska genom att lansera det gemensamma varumärket Mekonomen också på den polska marknaden.

Ökade kostnader i ett läge då intäkterna minskar är naturligtvis ingen lyckad kombo och i synnerhet inte när marginalerna redan är pressade. Lägg därtill det faktum att man har haft kostnader för etablering av satsning på kommersiella fordon samt även en del kostnader i samband med upptagande av en obligation på 1,25 Mdr kr och det svaga resultatutfallet blir genast något mer greppbart. Det faktum att en del av dessa faktorer verkligen får ses som engångshändelser öppnar för återställd lönsamhet längre fram och då i synnerhet under nästa år då kostnadsmassan sjunker som en konsekvens av nu vidtagna åtgärder (färre tjänster inom administrativa och centrala funktioner).

Med ovan sagt föreligger det självklart en risk att även Q3-rapporten kan visa sig vara åt det svagare hållet som en konsekvens av rådande marknadsförhållanden tillsammans med det faktum att det normalt sett betraktas som ett semesterkvartal. Tittar man historiskt har det dock inte funnits någon tydlig negativ säsongsvariation att tala om av just det skälet. Tvärtom var fjolårets Q3 faktiskt årets resultatmässigt allra bästa och fick också ett följdriktigt stort genomslag i aktiekursen. Jämförelsetalen framstår med andra ord som utmanande. Positivt är att både flytten och driftsättningen av de nya centrallagren skall nu vara genomförd. Det som återstår är fullskalig implementering av det nya affärssystemet som ihop med ny logistiklösning uppges vara grundbulten för att utvinna samtliga synergier och därmed även förbättra koncernens lönsamhet framåt.

Som utomstående kan man förstås ifrågasätta huruvida samtliga förändringar verkligen behöver genomföras på en och samma gång. Var och en av åtgärderna är säkert välmotiverad men för aktieägarnas skull hade det sannolikt varit bättre (i alla fall kortsiktigt) om man valde att genomföra en förändring i taget. Nu blev det dock som det blev och nu återstår det för ledningen att verkligen utvinna samtliga synergier från 2026 och framåt.

Blir så fallet är det långt ifrån omöjligt att man åtminstone lyckas närma sig sitt lönsamhetsmål om inte nästa år så i alla fall 2027. Erfarenheterna från Sverige/Norge där man redan har implementerat en del av de åtgärder som nu genomförs i andra delar av verksamheten, är nämligen synnerligen goda. Den justerade rörelsemarginalen har nämligen höjts med nära procentenheter till ca 9%. Nog för att det inte lär göras i en handvändning i Danmark, Finland, Polen och Baltikum där man inte har samma starka position men förutsättningarna för förbättring finns där.

Den dåliga nyheten är att 2025 ser ut att redan nu vara (ännu) ett förlorat år. Den goda nyheten är att 2026 bör av allt att döma bli avsevärt mycket bättre. Det krävs inga trollkonster för att vinsten per aktie skall bli tvåsiffrig och med det som utgångspunkt är aktien tveklöst billig. Nog för att rabattvärdering är motiverad då man har haft förtvivlat svårt att leverera men avsaknaden av tullproblematik, normalt sett stabil efterfrågebild samt generellt lägre fordonsförsäljning är faktorer som borde värdesättas högre än vad de gör idag.

Vi sänker förvisso riktkursen med 10% till 135 kr (150) men låter den positiva synen bestå.