Ny världsordning börjar ta form?
Det är inte varje dag som oljepriset stiger med 6%. Men så blev faktiskt fallet i måndags som en direkt konsekvens av helgens besked från flertalet OPEC-länder om att de väljer att minska sin produktion.
Sammantaget handlar det om en minskning på drygt 1 miljoner fat från och med i maj vilket sammanfaller med den s.k. ”körsäsongen” (”driving season”). Tar man hänsyn även till Rysslands tidigare aviserade minskning handlar det om drygt 1,5 miljoner fat per dag. En ansenlig mängd får man lov att säga. Därav också prisreaktionen.
Om samtliga länder verkligen minskar sin produktion eller ej är naturligtvis en öppen fråga. Det har varit lite si och så med solidariteten förr. Det är dock kanske inte just det som är det mest intressanta med helgens utspel utan snarare vad den bakomliggande anledningen kan tänkas vara. Produktionsminskningsbeskedet kom nämligen tämligen oväntat för marknaden. Samtidigt följer det på en markant prisnedgång för olja där brent crude stundtals handlades under 70 dollar per fat. Det var den lägsta noteringen sedan slutet på 2021 dvs innan krigets utbrott (Ukraina). Narrativet skulle kunna tänkas vara att man vill stabilisera priset i ett läge då USA och västvärlden ser ut att gå mot en lågkonjunktur.
Och ja, det kan mycket väl vara på det sättet att just det ovan nämnda utgör en förklaring till varför man vidtar den typen av åtgärd. Tittar man på senaste tidens händelser och väljer att koppla ihop dem till en större kontext framträder dock en något annorlunda bild som kanske antyder att en större maktförflyttning faktiskt pågår i kulisserna.
Vi vet sedan tidigare att framförallt Kina men även Indien är stora köpare av rysk olja och gas numera när västvärlden har vänt landet ryggen. I veckan har en första stortanker med LNG-gas till och med sålts från Kina till Frankrike. Enligt uppgifter var det inte tal om rysk gas (utan från Förenade Arabemiraten) men sannolikheten för att så var fallet får väl ändå anses vara hög. Som om inte det var nog gjordes transaktionen i den kinesiska valutan yuan och ej dollarn eller euron vilket normalt hade varit fallet. En signifikant händelse.
Just handel med olja i kinesiska yuan är för övrigt något som Kinas president sett som önskvärt i samband med sina besök i Mellanöstern. Besök som för utomstående betraktare ser ut att ha varit väldigt lyckosamma i flera avseenden. För en tid sedan lyckades man bland annat övertala ärkefienderna Iran och Saudiarabien att återuppta sina diplomatiska förbindelser vilket länderna inte haft under sju års tid. Att Iran är ett ryssvänligt land lär ingen ha missat.
Saudiarabien har åtminstone tidigare ansetts höra till USA-lägret men det här är något som Kina ser ut att ha börjat ändrat på. Efter nedgrävd stridsyxa med Iran har saudierna nämligen meddelat att man ansluter sig till det av Kina ledda SCO (Shanghai Cooperation Organization) som är ett asiatiskt säkerhets- och ekonomiskt block där även Ryssland ingår (samt andra länder som Indien, Pakistan m fl). Att banden mellan Saudiarabien och Kina har stärkts påtagligt framgår tämligen tydligt även av att landet dessutom går in som ägare till 10% av Kinas Rongsheng Petrochemical med avsikt att leverera nära 500 000 fat råolja per dag till det kinesiska företaget.
Kalla mig en smula konspiratoriskt men jag ser inte det som helt osannolikt att OPEC-ländernas senaste utspel kan vara ytterligare en följd av Kinas växande roll i Mellanöstern. President Xi som av många ses som en skicklig strateg, utnyttjar sannolikt mer än gärna varje möjlighet att slå in en kil mellan Europa och USA. Och minskad oljeproduktion är ingalunda goda nyheter för USA men kanske allra minst för Europa som ju närmast saknar egen energiförsörjning (leveranser från Ryssland har ersatts med olja och gas från Mellanöstern, Norge och USA).
Man brukar säga att den som är satt i skuld inte är fri. Och lika mycket som det kan stämma in på monetära aspekter passar det även in på energiområdet, något som händelserna under fjolåret kan tjänstgöra som bästa bevis på. Utöver strikt geopolitiska aspekter är förstås inte ett höjt oljepris önskvärt ur strikt inflationsmässig dito heller. Den europeiska inflationen beror som bekant först och främst på just höga energi och matpriser och ur den aspekten var oljeprisets återgång till pre-krigsnivåer välkomna. Tyvärr verkar det ha varit en högst temporär effekt.
Sist men inte minst ville jag tillönska samtliga läsare en Glad Påsk! Nästa upplaga av Stockpicker Newsletter utkommer nästa helg dvs söndagen 16 april. Väl mött då!
