Ödesmättad vecka
I helgens tidning nämnde jag att det föreföll märkligt att marknaden tog så pass lätt på krisen kring kinesiska fastighetsutvecklingsbolaget Evergrande.
Men när veckans börs inleddes så var just oron för jättens eventuella kollaps det som dominerade nyhetsflödet och börserna föll mangrant. Måndagens – 2,8% blev den sämsta börsdagen sedan 11 maj i år. Därmed ser det även ut som om september ännu en gång kan leva upp till sin skräckhistorik.
Det de flesta frågar sig idag är om nedgången (börsen sjönk ju även under de närmaste föregående två veckorna) är en sedvanlig rekyl i en uppåtgående trend eller en del i en större korrektion? Kan det rent av vara signalen om att börsfesten är över såsom förvaltaresset Christer Gardell skall ha uttryckt det i samband med en intervju under måndagen? Ja, tänk om man det ändå visste. För tro det eller ej men det mesta man läser i medierna är mer eller mindre kvalificerade gissningar. Ingen har nämligen facit eller vet vad som komma skall.
Osäkerheten är oomtvistat marknadens värsta fiende. Att börsen hickar till efter längre tids uppgångar är inte på något sätt ovanligt. I synnerhet som börsribban numera ligger högt. Stockholmsbörsen har ju stigit med ca 30% från årsskiftet som mest och det hör definitivt inte till vanligheterna. För att rättfärdiga den typen av prestationer finns det inte utrymme att snubbla på några hinder. Vinsterna måste öka i ganska hög takt.
Men just hinder tycks det finnas gott om nu. Situationen kring Evergrande är enbart ännu ett i raden av dem vid sidan om kinesiska myndigheters olika utspel. Lägg därtill pandemin som just nu gäckar flertalet asiatiska ekonomier och därmed påverkar både produktionen där och leveranskedjorna till övriga världen. När stora globala jättar som exempelvis Toyota tvingas stänga produktionen utlöser det förstås en kedjereaktion i dagens globaliserade ekonomier. Det vore naivt att tro annat och sett mot bakgrund av det är en börsrekyl fullt naturlig.
Det som gör läget lite extra läskigt är förstås ovissheten kring hur en eventuell kollaps av Evergrande kan påverka det finansiella systemet i Kina. Det skall påpekas att fastighetsjättens problem långt ifrån är nya. Dessa har det talats om i minst ett år varvid det har funnits gott om tid att se till att minska risken för spridningseffekter. Huruvida tillräckliga åtgärder har vidtagits är det däremot få som har inblick i och än svårare tycks det vara att förutspå den kinesiska regimens avsikter.
Ingen kan ha missat att makthavarna på senare tid definitivt har höjt tonen mot allehanda privatägda bolag och det skulle inte på något sätt överraska om man beslutar sig för att statuera ett exempel. Den kinesiska propagandaapparaten kan mycket väl vilja utnyttja krisen för att åskådliggöra för ”folket” hur illa det kan bli när västerländska influenser och normer tar över näringslivet.
Vad konsekvensen till slut blir kan vi enbart spekulera kring. Det man trots allt borde utgå ifrån är att Kina möjligtvis vill orsaka maximal smärta för de inblandade i Evergrande dikeskörning men utan att orsaka någon form av finansiell härdsmälta i sitt inhemska banksystem i stil med vad som följde efter Lehman kraschen. Huruvida man lyckas med denna balansgång återstår förstås att se. Det lär nog bli oerhört viktigt för börssentimentet i närtid.
En annan viktig pusselbit i börssammanhanget i det korta perspektivet blir förstås även FED:s agerande vars besked offentliggörs ikväll. Det faktum att marknaden redan har blivit något orolig av skäl som jag omnämnt ovan skulle kunna vara en indikation på att man från centralbankens håll bibehåller sin mjuka hållning. Att spä på oron i detta skede vore nog tämligen otaktiskt i synnerhet som arbetsmarknadsrapporten senast var oerhört svag och inflationssiffrorna därtill något lägre än marknaden hade förväntat sig.
Den amerikanska centralbankens fokus bör förvisso riktas mot inhemska angelägenheter där kinesisk börsfrossa inte finns högst upp på agendan. Det är dock ingen hemlighet att man följer marknadsutvecklingen noga. Kapitalflöden idag är global företeelse som bekant. Mot bakgrund av det skulle åtminstone undertecknad inte bli överraskad om Jerome Powell upprepar att han och FED har börjat skissa på hur kommande nedtrappning av obligationsköp skall gå till men att takten av den kommer att avgöras av inkommande månadernas statistisk. Ett sådant besked skulle nog kunna tänkas bli mottaget med viss lättnad i detta, något mer spända än vanligt, läge.
