Omvänd logik

Börserna har rekylerat upp vilket troligtvis beror mer på det faktum att de har varit rejält översålda (Fear & Greed index föll mot ensiffriga nivåer) än det att framtidsförutsättningarna har blivit så värst mycket bättre.

Det enda som egentligen har förändrats är covidläget i Kina där det nu spekuleras att makthavarna kan lätta på restriktioner i Shanghai som ju var den första av de kinesiska storstäderna att gå in i lockdown. Detta är positivt allt annat lika. Dels för den globala ekonomin som en följd av att konsumtionen åter lär öka när miljoner inlåsta kineser släpps ut, dels eftersom det bör leda till att lösa upp visa flaskhalsknutar som har uppstått som en följd av nedstängning av denna viktiga region för världens handel.

Den smått bisarra nolltoleransstrategin har (i likhet Putins anfall på Ukraina) satt fokus på hur bräcklig strategin att förlita sig på tillverkning eller import från enskilda länder är. Det stärker åtminstone mig i uppfattningen att vi får se tillverkningsexodus från Kina till förmån för andra länder som befinner sig närmare bolagens slutmarknader. 

I övrigt är problemen fortsatt desamma. Kriget i Ukraina fortsätter utan att man som utomstående betraktare kan skymta någon form av slut där. Snarare tvärtom. Allt mer tyder på att konflikten kan bli långvarig. Idag pågår inte ens några fredsförhandlingar längre. Det i sig medför att läget på den europeiska energimarknaden lär förbli ansträngt. Det faktum att vi går in i säsongsmässigt varmare period är förstås positivt. Men icke desto mindre lär ju den negativa påverkan på de europeiska konsumenterna bestå. Som läget är nu squeezas vi från flera olika håll. Dyrare priser på energi och andra basvaror förstärker den redan höga inflationen som i sin tur kräver högre ränteläge och påverkar bokostnaderna.

Det tuffa läget i Europa vid sidan om kinesisk nolltolerans gällande covid har förstärkt placerarnas intresse för USA som varken är inblandat (i alla fall direkt) i krig, brottas med nedstängningar eller för den delen akut energikris av den dignitet som fallet är i Europa. Det problem man har bortom Atlanten är inflation som förefaller vara högre än på många andra håll som en direkt konsekvens av mycket stram arbetsmarknad (arbetslösheten har nått ned till pre covidnivåer). Hoppet här består av att vi kan ha sett inflationen peaka i mars. Aprils siffra var som bekant något lägre och förhoppningen är att majs dito fortsätter att peka i samma riktning (dvs ned under 8%)

De relativt sett ljusare konjunkturutsikterna för USA syns även tydligt i den amerikanska dollarns utveckling som har stärkts mot de allra flesta valutor och då inte minst euron och kronan. Jämför man med nivåerna 12 månader bak i tiden handlar det om substantiell ökning (närmare 15%). Som läget är nu finns det heller inte mycket som skulle tyda på att nämnda trend har toppat. Dels är den amerikanska valutan alltid extra eftertraktad i tider av geopolitisk oro, dels är FED betydligt mer aggressiva i sina ansträngningar att normalisera ränteläget än vad ECB eller för den delen Riksbanken är eller förväntas vara. Bank of China går till och med åt helt motsatt håll och ökar stimulanserna.

FED:s räntehöjningsiver har medfört att 10-årsräntan har nu nått 3% vilket utgör en märkeshändelse i sig. Plötsligt får förvaltarna ett visst alternativ till aktier. Det var ett tag sedan som TINA har haft konkurrens om placerarnas gunst. Sedan återstår förstås att se hur länge som den nya verkligheten kommer att gälla. Skulle FED misslyckas att mjuklanda ekonomin och tvärtom sänka den i recession är det väl ganska svårt att se nuvarande räntenivåer som bestående.

Med skenande dollar får förstås en del svenska exportbolag vind i seglen (motsatsen gäller för amerikanska dito). Höjda priser tillsammans med starka omräkningsfaktorer lär troligtvis boosta upp resultaträkningarnas översta rader. Q2-rapporterna kan därför mycket väl överraska på sina håll. Jobbigare blir det förstås för de bolag vars försäljning är i kronor och euro medan inköp och transport prissätts i dollar. Skulle även konsumenternas köpvilja avta som en följd av dels ökade kostnader dels efterlängtade semestrar kan både sommaren och hösten bli synnerligen jobbig period för dessa bolag.

Nog finns en del positivt att ta med sig men i grund och botten råder fortsatt status quo som jag ser det. Av den anledningen vågar jag själv inte blåsa faran över och se den senaste tidens börsåterhämtning som en indikation på att det värsta nu är över. Tvärtom känns det väl alltjämt snarare som om ”the worst is yet to come”. Vis av erfarenhet vet jag dock att det alltid är som mörkast i nära anslutning till botten. Det är ju i regel när ingen vill investera som de allra bästa investeringslägen uppstår och nog har sentimentet blivit oerhört negativt på kortast möjliga tid. Aktiemarknaden följer nämligen någon form av omvänd logik. När röda rea skyltar hängs fram så flyr alla i panik i motsats till hur det fungerar i den vanliga handeln då folk trängs för att komma fram.