Oss bibliotekarier emellan

Stockholmsbörsen har avancerat nära 10% sedan årsskiftet vilket får anses vara en anmärkningsvärt stark inledning. Dels i ljuset av föregående års utveckling, dels om man betänker att börsstyrkan inleddes redan innan julhelgen. Om uppgången i år (eller framför allt dess magnitud) överraskar så var det som bekant inte särskilt konstigt att börsen avslutade fjolåret starkt.

Ingen som har läst Newsletter en längre tid har sannolikt undgått att främst undertecknad har en viss fallenhet att ge utrymme åt diverse säsongsmässiga effekter. Det kan säkert av somliga uppfattas som något udda och kanske rent av en smula oseriöst men faktum är vi gång efter annan påminns om att kunskapen om historiska utfall kan visa sig vara ett värdefullt hjälpmedel när det kommer till börsinvesteringar.

Givetvis är det inte på det sättet att börsen alltid utvecklas såsom historiska mönster antyder. Vore så fallet hade bibliotekarierna varit de rikaste i världen för att citera investerarlegenden Warren Buffett. Med det sagt finns det ändå skäl att inte förneka att det finns historiska mönster som är värda att hålla koll på. Mantrat ”att aktier är en vintersport” börjar exempelvis anammas av allt fler och med all rätt. Tittar vi idag med facit i hand bottnade Stockholmsbörsen 13 oktober, lagom till att ”vinterhalvåret” i börssammanhang (perioden november – april) skulle inledas. Q4 visade sig därefter bli fjolårets enda positiva kvartal.

Just fjolårets avlutning var för övrigt ännu ett skolboksexempel på att det faktiskt går att få hjälp med att förutspå börsutvecklingen med stöd av historiska mönster. Ni minns säkert att jag inför månadsskiftet november/december presenterade ”en karta” som man historiskt har kunnat navigera efter fram till årets slut. En karta som bestod av tre olika faser. Först en starkt positiv månadsskifteseffekt (från Thanksgiving fram till omkring 5 december), därefter en ”midvinterrekyl” (5-20:e december) och slutligen en ny styrkeperiod som normalt sett varar fram till trettonhelgen (20 december – 6 januari).  

När vi tittar på utvecklingen med facit i hand (se graf) framgår det väldigt tydligt att utvecklingen har varit ungefär såsom jag skissat på i förväg. Månadsskifteseffekten var möjligtvis inte lika stark som den normalt brukar vara kring november/december men kulminerade mycket riktigt kring 5 december. Väl därefter påbörjades en midvinterrekyl vars rörelsemönster förvisso var något annorlunda eftersom den denna gång innefattade en starkt positiv reaktion på den amerikanska inflationssiffran. En reaktion som dock visade sig vara högst temporär. Den gav oss förvisso en ny topp 13:e december men väl därefter tog säsongskrafterna över och midvinterrekylen fortsatte mot en lågpunkt 20:e december (!). Där och då vände börsen upp varvid styrkan höll i sig inte bara fram emot trettonhelgen utan till och med längre.

Ovanstående är förstås numera historia och säger tyvärr närmast ingenting om vartåt börsen kommer att ta vägen härnäst. Traditionellt sett tenderar dock perioden i mitten på januari (andra och tredje veckan) bjuda på viss svaghet där det inte hör till ovanligheterna att årsskiftesnivån testas. Att så skulle ske i år förefaller föga sannolikt då börsen redan har lyckats pinna på ordentligt från var det befann sig vid årsskiftet. Med det sagt vore någon form av rekyl kanske inte helt osannolik som en konsekvens av viss vinsthemtagning inför den nu stundande rapportperioden. Den här veckan är därtill en så kallad optionsvecka i USA. I majoriteten av fallen har sådana ifjol visat sig leda till negativ börsutveckling.

Bortser vi från optionsveckan torde just den annalkande rapportperioden bli mer eller mindre avgörande för börsutvecklingen framåt. De större bolagen som är först ut med sina siffror har utvecklats synnerligen väl (en del såsom exempelvis ABB har till och med nått upp till All Time High!) vilket torde innebära att förväntningarna har stegrats. Jag skulle inte alls bli förvånad om de inofficiella sådana (så kallade ”whispers numbers”) till och med ligger en bit över gällande marknadsestimat. För att pusha aktierna ytterligare uppåt kan det därför krävas siffror som överträffar officiella förväntningar med god marginal. I alla fall inledningsvis (även rapportperioder följer nämligen olika faser där den längre utvecklingen ofta är avhängande till hur mottagandet blir för de bolag som är först ut).

I samband med boksluten som det ju kommer att handla om nu för de allra flesta bolagen, brukar ledningar inte uttala sig så värst mycket om vad de tror sig kunna se för det kommande året. Den typen av guidning får vi i regel först i samband med att Q1-rapporterna presenteras under april/maj. Det man däremot bör avisera är storleken på utdelningen vilket i mångt och mycket kommer kunna ses som någon form av vägledning för vartåt man tror att de lutar. De styrelser som känner sig bekväma med att höja utdelningen ser i regel med tillförsikt på utvecklingen framåt. I synnerhet nu när räntorna är på väg upp och det talas brett om stundande lågkonjunktur. Den typen av besked borde därför uppskattas av aktiemarknaden allt annat lika.