Sell in may?

Lagom till att solen börjar titta fram och värmen inta våra breddgrader börjar det normalt sett bli dags att dra öronen åt sig när det gäller börsplaceringar. Allt enligt det välkända mantrat ”Sell in may and go away”.  

Just i år tycks talesättet ha tagits närmast bokstavligen på amerikanska Citi Banks brittiska dotterbolag. Så fort majhandeln inleddes handlades Stockholmsbörsen ned med närmare 8 som en konsekvens av en minst sagt feldimensionerad säljorder. Under en kort stund som det närmast helt fria fallet pågick undrade man om något riktigt hemskt hade inträffat. Så var dock dessbättre inte fallet.  

Faktum kvarstår dock att sommarhalvåret (sexmånadersperioden som sträcker sig från maj till oktober) historiskt sett har varit en betydligt sämre börsperiod än motsvarigheten som precis har avslutats. Men som alla regler har förstås även den här sina undantag. Årets upplaga av vinterhalvåret var uppenbarligen en sådan. Stockholmsbörsen tappade nära 13% vilket var den sämsta prestationen sedan 2007 och den tredje sämsta på 50 år! Det säger en hel del om baissen. Kan det då bli så mycket sämre under sommarhalvåret?

Skall man följa historiska mönster finns det dessvärre fog för det. Tittar vi på de övriga två åren då nedgången under vinterhalvåret översteg 10% blev fortsättningen minst lika usel. Under 2001 tappade Stockholmsbörsen nära 19% och 2008 blev nedgången hela 37% i spåren av att finanskrisen kulminerade. Skulle historien upprepa sig kan till och med lägre nivåer än de vi såg i spåren av Citis försäljning bli aktuella i höst.

Att döma ut börsen efter en period av fyra trista börsmånader kan förstås tyckas något överilat. Icke desto mindre börjar allt fler ifrågasätta huruvida inte den uppåtriktade trenden är bruten. Väldigt många aktier och index har nämligen tappat mer än 20% från sina absoluta toppnivåer vilket rent definitionsmässigt innebär att de befinner sig i en s.k. ”bear market” (fallande börstrend). Så även Stockholmsbörsen som när detta skrivs har sjunkit med nära 22% från ATH.

De lärde tvistar som bäst över huruvida årets börsutveckling skall betraktas som en naturlig korrektion eller mer bestående ”bear market”. Den senare kan ju hålla i sig ett bra tag. Exempel på utdragna sådana har vi ju haft under 2000-2003 eller 2007-2009. Sedan har det ju även funnits kortare dito dit exempelvis coronakraschen (ca 35%) under mars 2020 kan räknas in.

Längden på s.k. ”bear markets” kan också variera och med det i åtanke kan det vara värt att friska upp minnet om vilka signaler som man eventuellt bör leta efter för att börja spekulera i en vändning. Enligt den välkända, oberoende analysfirman GaveKal finns det fyra olika kriterier som krävs för att vända en bear market när väl en sådan har fått fäste. Dessa fyra är:

1)    Centralbanker, i synnerhet FED, översvämmar systemet med pengar

2)    Oljepriserna kollapsar. Stigande oljepriser är ett stort hinder för den globala likviditeten

3)    Långa amerikanska statsräntor kollapsar

4)    Värderingar blir uppenbart attraktiva.

En hastig blick på ovanstående lista sänder snabbt kalla kårar längst med ryggraden. Om det nu är så att årets svaga utveckling är inledningen på en fallande börstrend är det inte särskilt mycket som tyder på att botten nu är nådd. Med en inflation på 6-7% verkar det ju närmast osannolikt att västerländska centralbanker kommer att översvämma systemet med ny likviditet inom kort. FED har inlett sin räntehöjningscykel och förväntas höja med 50 räntepunkter idag. Man tros även höja i både juni och juli och har även för avsikt att krympa den egna balansräkningen med 95 miljarder dollar per månad. Raka motsatsen till vad som skulle behöva ske (såsom i mars 2020). Den enda centralbanken som kan tänkas göra det som krävs är den kinesiska (som svar på den ekonomiska nedgången i spåren av alla covidrelaterade lockdowns).

Ukrainakriget, och de påföljande sanktionerna mot Ryssland innebär att energipriserna kommer att förbli höga under överskådlig framtid. Inget här och nu tyder på någon omedelbar bättring. Efter många år av underinvestering lär det dröja ett bra tag innan läget stabiliseras. Innan så sker riskerar förstås de höga energipriserna påverka den ekonomiska konjunkturen negativt.

Tittar man på den långa amerikanska räntan (10 år) har de så sent som den här veckan nått 3% för första gången sedan 2018. Därmed har den dubblats bara i år. Givetvis kan den toppa här och nu men det dröjer nog innan vi kan tala om en räntekollaps som skulle krävas för en börsbotten. Den kraftiga uppgången har satt press på världens börser men uppenbart billiga kan man ju inte hävda att de är. Stockholmsbörsen befinner sig på nivåer där den handlades i början på 2021 och drygt 10% över nivåerna från innan pandemin (februari 2020). Värderingen kan med andra ord te sig attraktiv i jämförelse med läget vid senaste årsskiftet men är knappast att betrakta som fyndaktig givet att vi befinner oss mitt i ett europeiskt krig, energikris med skenande inflation och stigande räntor. 

Om framtiden vet vi förstås alla exakt lika lite. Att förutspå börsens utveckling är närmast omöjligt. Kontentan av dagens funderingar (med stöd i GaveKals resonemang) är dock att det mycket väl kan dröja ett tag innan börsbotten kan skymtas. Därmed skall kanske inte mantrat ”Sell in may and go away” avskrivas enbart med anledning av att börsen har tappat 20% i år.