Sell in may and go away?
Att ”aktier är en vintersport” har läsare av mina krönikor sannolikt hört otåliga gånger. Har ni mot förmodan missat utläggningen om varför, så får ni en ny chans att bekanta er med fenomenet idag. För alla er andra blir det väl uppfräschning av tidigare kända ”fakta”.
Med vinterhalvår ovan menar jag halvåret som inleds i november och avslutas i slutet av april (sommarhalvåret är således perioden som löper från inledningen på maj till slutet av oktober). Att aktier är en vintersport beror på att just detta halvår historiskt sett har varit vida överlägsen sitt sommardito.
Tittar vi närmare ca 50 år tillbaka i tiden har en återkommande satsad tusenlapp (eller det belopp den var värd efter periodens utgång när den återinvesterades på nytt) under enbart vinterhalvåret vuxit till drygt 200 000 kronor även om ett slutgiltigt facit inte är riktigt klart ännu. Det återstår ju ett par handelsdagar av april. I det motsatta fallet har tusenlappen faktiskt krympt till drygt 900 kr (!). En enorm skillnad allt annat lika.
Givetvis är det inte som så att börsen alltid toppar i maj och bottnar i oktober. Det vore ju helt enkelt för lätt och förutsägbart. Det sägs ju att det utöver ”skatter och döden” inte finns något annat som är hundraprocentigt säkert. Precis som alla andra regler har sina undantag finns det avvikelser även här. Fjolåret var exempelvis en kraftig sådan. Stockholmsbörsen steg nämligen med 13,6% från maj till slutet av oktober medan den hade tappat drygt 7% under vinterperioden innan dess. Har man satsat på vinterstrategin fullt ut blev då utfallet inget vidare.
Desto bättre ser det ut att ha gått i år. Från inledningen av november fram till nu då det bara återstår ett par handelsdagar kvar av vinterperioden såsom definierat ovan, har OMXSPI stigit med drygt 30%. Givet att inget märkligt inträffar under återstoden av veckan tycks utfallet den här gången bli det allra bästa sedan 1999/2000 då vinterhalvåret bjöd på uppgång om 49%. Det om något säger väl en del om hur stark börsen faktiskt har varit i år. Det är lätt att glömma bort att den här typen av utveckling vi bevittnar nu inte hör till ”det normala”.
Kan haussen trots det fortsätta? Självklart. Trots relativt usel statistik för det jag kallar för ”sommarhalvår” har det historiskt sett faktiskt funnits fler årgångar med positiv sommaravkastning än tvärtom (den genomsnittliga utvecklingen är faktiskt +0,9%). Det som gör att utfallet är så pass negativt (att den återinvesterade ursprungliga tusenlappen har sjunkit till knappt 910 kr) är det faktum att de gångerna som nedgångarna väl infunnit sig har de varit kraftfulla. I fler än hälften av de årgångarna då börsen visade svaghet blev det faktiskt tal om tvåsiffriga procentuella nedgångar.
Tittar vi på månadsbasis hör därtill sommarmånaderna maj, juni, augusti och september till dem som historiskt sett (data från 1996) har uppvisat nedgångar i genomsnitt. Ovan nämnda facit ligger troligtvis till viss del som utgångspunkt för det välanvända uttrycket ”sell in may and go away, don’t come back until St Leger Day” där det senast nämnda anspelar på en årligen återkommande hästgalopptävling i UK som normalt sett äger rum andra helgen i september (11:e i år).
Kommer mantrat att visa sig vara vägvinnande även i år? Det vet förstås varken jag eller för den delen någon annan. Personligen kan jag dock tycka att det finns en hel del som åtminstone antyder att sommarperioden inte blir lika bra som vinterdito har varit. Hit hör exempelvis reaktionerna under rapportperiodens inledning. Bortser vi från exempelvis Evolution som ju formligen krossade konsensus och följaktligen fick se sin kurs rusa igen, har de flesta andra bolag som lyckats prestera synnerligen starka siffror fått betydligt mindre generös belöning om ens någon. Det tyder på att förväntningarna i detta nu verkligen är högt ställda. Viss försiktighet kan därför vara på sin plats.
