Sell in may and go away?

Vinter i detta fall avser perioden från inledningen på november till slutet av april. Det vill säga ungefär fram till där vi befinner oss idag. Från och med nästa vecka övergår marknaden till det som traditionellt beskrivs som ”sommarhalvår” som löper fram till slutet av oktober.

Tröttsamt eller ej är det oerhört svårt att låta bli att nämna säsongsmönstret givet hur marknaden har utvecklats under åtminstone de snart 30 åren som jag själv har varit aktiv. Att börsen går upp och ned periodvis vet vi alla. Men tittar vi på månadsdata från 1995 och framåt har samtliga vinterhalvårets månader (november fram till och med april) uppvisat positiv månatlig avkastning. En utveckling som skiljer sig markant från ”sommarhalvårets” dito (maj till och med oktober) och som därigenom ofrånkomligen påverkar den långsiktiga avkastningen. Högst signifikant dessutom.

Sträcker vi ut tidsperioden till 50 år har en återkommande satsad tusenlapp (eller det belopp den var värd efter respektive periodens utgång) under enbart vinterhalvåret vuxit till drygt 200 000 kr (siffran inkluderar nuvarande period där OMXSPI-index har stigit ungefär 12,5% sedan sista oktober. Tittar vi på motsvarande utveckling under perioden som sträcker sig från maj till oktober är skillnaden högst påtaglig. Samma tusenlapp placerad då (återkommande) har faktiskt krympt till knappt 900 kr (!). Har man legat investerad i börsen enbart under sommarperioden ligger man således back efter 50 års tid (!). Det om något visar hur enorm skillnaden på de båda perioderna är vilket sannolikt har gett upphov till det kanske allra vanligast förekommande mantrat i aktiesammanhang:

”Sell in may ang go away”

Givetvis är det dock inte på det sättet att börsen alltid toppar i slutet av april eller för den delen i inledningen av maj för att därefter utvecklas svagt och bottna någon gång under september eller oktober. Det vore ju alldeles för helt enkelt och är det något vi vet om aktiemarknaden så är det att den är tämligen oförutsägbar. Alla regler har därtill sina undantag och så även denna.

Trots sommarhalvårets sammantaget relativt usla statistik har det historiskt sett faktiskt funnits fler årgångar med positiv sommaravkastning än tvärtom. Tittar vi på de omnämnda 50 åren ovan har börsen faktiskt stigit 28 gånger och fallit 22 (för vinterhalvåret är siffrorna 40 respektive 10). Den genomsnittliga utvecklingen är även den positiv och uppgår till drygt 1,0%. Det som gör att det summerade utfallet blir så pass svagt som är beskrivet ovan är det faktum att de gångerna som nedgångarna väl infunnit sig har de varit kraftfulla. I fler än hälften av fallen då börsen visade svaghet under sommarperioden (12 gånger av sammanlagt 22) blev det faktiskt tal om tvåsiffriga procentuella nedgångar. Så även senast.  

Hur det blir just i år är självklart omöjligt att säga på förhand. Här och nu när genomgående starka rapporter publiceras är det onekligen svårt att tro på att betydligt sämre börstider stundar. Den lågkonjunktur som de flesta bedömarna varnar för ser också ut att lysa ut med sin frånvaro om man nu låter bli att läsa rapporter från konsumentrelaterade bolag eller byggdito. Där ser det ut som om företagen har det tungt. Och inte lär det bli så mycket enklare framgent när nu Riksbanken höjde räntan med ytterligare 0,5% (som väntat förvisso) och flaggar för ytterligare höjningar längre fram.

Just centralbankernas agerande är sannolikt det centrala för börsens utveckling. Både FED och ECB ser ut att vara fast beslutna att fortsätta strama åt så länge som inflationen fortsätter att vara ohälsosamt hög. Risken är därför överhängande att man kommer att höja alldeles för mycket och definitivt för snabbt för att ekonomin skall kunna absorbera förändringen. Det i sig kan medföra oanade och oväntade konsekvenser likt det som inträffande i den amerikanska banksektorn i mars.

Tittar vi på de förväntningar som finns i marknaden idag är oddsen oerhört låga för att den globala ekonomin hamnar i en lågkonjunktur som tvingar centralbankerna till att sänka räntan framgent. Räntemarknaden som normalt sett har bäst koll, prisar redan nu in sänkningar. 2-årsräntan i USA ligger idag på 3,90% och 10-års dito nedåt 3,40%. FED själva tror sig dock kunna hålla i nuvarande räntenivå (ca 5%) trots att man numera är inställd på möjligheten att ”mild recession” kan inträffa under senare delen av detta år vilket framgick av senaste FED-protokollet. Vem som slutligen får rätt återstår att se. Skulle jag satsa mina marker på någon vore det nog räntemarknaden. FED:s prognoser har inte visat sig vara särskilt träffsäkra (räntemarknadens bedömningar har å andra sidan varit ovanligt volatila även på längre löptider).

En joker i leken är förstås det amerikanska skuldtaket som lär bli ett alltmer omdiskuterat ämne ju närmare sommaren vi kommer. Aktiemarknaden är känd för att fokusera på en sak i taget och här och nu är det nog de starka rapporterna. När dessa väl har avlämnats lär konjunkturen, centralbanker och sedan just skuldtaket åter hamna i blickfånget. Det tillsammans med säsongsmönstret där maj historiskt sett har visat sig vara en svag börsmånad, kan kanske tynga sentimentet. Skulle de amerikanska politikerna få tummen ur och överraskande komma överens kring skuldproblematiken en bra bit innan man får kniven mot strupen (i slutet på sommaren) kan det dock bli fortsatt muntra miner. Spännande nästan jämt!