Sell in may and go away? Maybe NOT this year!
Sommaren är här. Eller ja, nästan om man med det åsyftar vädret. Fram till den här veckan har det ju varit osedvanligt kallt för perioden får man väl lov att säga.
Kallt har det däremot inte varit på börsen. I alla fall inte under den period som normalt betraktas som ”vinterhalvår” i börssammanhang och som sträcker sig från inledningen på november till slutet av april.
Ser man nu med facit i hand gav den nyss gångna upplagan en uppgång om 25% för den halvårsperiod som normalt sett är den bästa på året. Det är klart bättre än den genomsnittliga uppgången om ca 13% för perioden. Och även denna gång stod utvecklingen i bjärt kontrast gentemot ”sommarhalvåret” (maj 2023-oktober 2023) då OMXSPI-index som bekant backade med drygt 10%.
Vinterhalvåret i år har inte bara varit starkt utan till och med osedvanligt starkt. För faktum är att det bara finns ett enda tillfälle på den här sidan om millennieskiftet som OMXSPI har noterat en större ökning under nämnda period. Det var under vinterhalvåret 2020/2021 då börsen dels återhämtade sig från covidkraschen dels firade Joe Bidens presidentseger. Den gången steg börsen med drygt 31% från november 2020 till slutet av april under året därpå. För att hitta större uppgång än årets 25% får man annars blicka tillbaka till historiska 1999–2000 då dot.com bubblan kulminerade.
Blickar vi tillbaka 50 år har en återkommande satsad tusenlapp (eller det belopp den var värd efter respektive periodens utgång) under enbart vinterhalvåret vuxit till drygt 260 000 kr. Det är rejäl skillnad mot om man hade valt att investera enbart under sommarperioderna. Samma tusenlapp placerad då (återkommande) hade då faktiskt krympt till knappt 800 kr (!). Hade man valt ligga investerad i börsen enbart under sommarperioder hade man alltså varit back efter 50 års tid (!). Därav ordspråket ”Sell in may and go away”.
Är det då läge att ta den gamla devisen i beaktning? Omöjligt är det förstås inte men det finns ett par saker som om inte annat manar till viss optimism. För tro det eller ej men just det sista året i den så kallade presidentcykeln (som kulminerar i samband med valet) har en något annorlunda dynamik än vad de övriga åren i cykeln tenderar att ha. Just under valåren tenderar börsen (läs: S&P 500 baserat på statistik från 1949*) toppa någon gång under Q1, rekylera under april och maj och därefter ta fart på nytt och söka sig mot nya högsta. Den genomsnittliga uppgången under återstoden av året har historiskt legat kring 7–8% med tillfälliga svaghetsperioder insprängda under både juli och augusti. Blir det favorit i repris?
Den som lever får förstås se som man brukar säga. Jag noterar dock att trendläget fortsatt är starkt. När jag som vanligt tittade närmare på hur läget såg ut i min egensnickrade tekniska modell i samband med månadsskiftet under den gångna veckan, fann jag inte några oroväckande tecken där. Förvisso bjöd inte stapeln i april på högre värden än i mars (se graf) men index fortsätter att hålla sig på behörigt avstånd från så väl 12- som 24 månaders glidande medelvärden som tillsammans med stängningsvärdet utgör underlag för slutsatsdragning. Det faktum att det snabbare av dem dessutom ligger klart högre sin långsammare motsvarighet stärker tesen att trenden är uppåtriktad trots att OMXSPI alltjämt befinner sig en bra bit under nivån från årsskiftet 2021/2022.
Som framgår av grafen finns det alltjämt gott om utrymme för eventuella rekyler innan man behöver bli särskilt orolig. Ned till 12-månaders glidande medelvärde är det närmare 10% och ser jag till min statistiska siffersamling (från 1996 och framåt) har det faktiskt aldrig blivit tal om den typen av nedgångsmagnitud under maj månad. Som mest gick OMXSPI ned med 8,5% (2006) och vid ytterligare tre tillfällen var nedgången i storleksordningen 7–8%. Följer jag dessa kraftiga nedgångsspår vidare noterar jag för övrigt att det i samtliga fall blev uppgång under juni. Vi vet förstås alla att historiska mönster ej behöver upprepas år efter år men som läget ser ut just nu tyder det mesta på att upptrenden kan bestå under ytterligare en tid.
Maj som sådan kan däremot mycket väl bli svag. Historiskt (baserat på nära 30 årens statistik) har Stockholmsbörsen faktiskt backat med i genomsnitt 0,5%. Ifjol blev nedgången 3,3% exempelvis och även året innan backade OMXSPI med 1,5%. Antalet negativa utfall är samtidigt ungefär lika många som uppgångsdito (13 vs 15) vilket gör utgångsläget för just maj lite ”hugget som stucket”. Det kortsiktiga sentimentet kan betraktas som svagt eftersom OMXSPI backade med 0,6% i april som ju i regel brukar vara den näst bästa börsmånaden på året (+2,1% i genomsnitt). För en vanlig börsmånad vore förstås en nedgång o storleksordningen 0,6% knappast varit värt att nämna, men för april är det onekligen svagt värre. Med det sagt ser den längre trenden alltjämt betryggande ut.
*källa: StockTraders Almanac
