”Show us the money”!

Pandemin som sådan fortsätter förvisso alltjämt men rädslan för vad den kunde ställa till med för världens ekonomier är numera närmast ett minne blott. De allra flesta tillgångsklasser, från aktier till bostäder, prissätts idag högre (i vissa fall rejält) än vad de gjorde innan den s.k. ”coronacrashen”. 

Initialt byggde uppgången på att marknaden insåg att covid-19 förvisso skulle gå till historien men inte p.g.a. sin extrema dödlighet. Att det inte skulle bli någon hälsomässig armageddon blev klart relativt tidigt. Med det sagt vill jag naturligtvis inte förminska kraften i det lömska viruset. Det är ju trots allt närmare 3 miljoner människor som har fått sätta livet till (och fler lär det dessvärre bli) som en direkt eller indirekt konsekvens av sjukdomen. Många av dessa dödsfall hade självklart inte behövt inträffa. Andra hade nog gjort det ändå. Fjolårets överdödlighet (Sverige) angavs till ca 7% om jag nu minns rätt.

Efter ungefär ett drygt halvår, i början på november, bytte uppgången form. Då blev det nämligen klart att två stycken vaccin hade tagits fram med målsättningen att börja distribueras redan mot slutet av året. Så fort hade man aldrig någonsin tidigare tagit fram ett vaccin. Här kan vi verkligen se hur stora kliv som teknologin tar år för år.

Ända sedan dess har aktiemarknaden befunnit sig i någon form av euforiskt tillstånd. Under Q1 steg exempelvis Stockholmsbörsen med nära 14% och fortsatte upp även därefter. När knappt halva april har passerat har OMXSPI lagt till ytterligare 3% och då har vi ju även hunnit fira Påsk. Hastigt och lusigt har vi alltså kunnat tillgodogöra oss mer än en normal årsavkastning inom loppet av lite drygt tre månader och kan därigenom skratta hela vägen till banken (eller var vi nu har våra aktiedepåer). Och ju längre festen pågår desto mer övertygad blir man att den inte alls behöver ta slut i närtid. Ännu har vi ju inte ens sett effekterna av en återöppning av våra samhällen som ju spås driva den största tillväxten på flera decennier. Tvärtom, flertalet europeiska länder har nyligen förlängt sina långtgående restriktioner till en bra bit in i maj.

Det är egentligen enbart USA och UK (samt även Israel) som numera på allvar kan börja fundera i termer av re-opening. I USA är numera 20-25% fullt vaccinerade (dvs två doser alternativt ett från Johnson & Johnson som dock stoppades i veckan i spåren av liknande problematik som AstraZenecas vaccin har dragits med) medan motsvarande siffra i UK ligger uppåt 10-15%. Europa och därmed även Sverige har inte alls kommit lika långt. Här ligger vi ungefär ca två månader efter Storbritannien men ännu värre är det om man ser det globalt. Idag skall ungefär 2,5-3,0% av den globala befolkningen vara fullvaccinerad och därmed i grund och botten skyddade från att få allvarlig infektion. Och då skall man komma ihåg att alla ovan omnämnda länder inkluderas i den siffran. Det här lär med andra ord ta tid.

Frågan är förstås hur länge som börsen egentligen kan handla på återhämtningsscenariot? Vi vet av erfarenhet att det är väldigt sällan som en börshausse dör av hög ålder. I regel måste det till något extraordinärt för att få slut på festen. Normalt sett har det varit centralbankerna och dess allt som oftast för tidiga åtstramningar. Den här gången lär det inte bli på detta sätt. ”This time IS different” som det ser ut. Det har nämligen FED utlovat och det skall nog oerhört mycket till för att de skall tvingas bryta sitt löfte.

Det som de allra flesta tror kan få FED att åtminstone börja tänka på att tänka på att minska stimulansnivån är snabbt stigande inflation. Så här långt finns det dock inget som tyder på någon alarmerande sådan. I alla fall om man studerar rapporterad sådan. För när mars KPI-siffra publicerades igår var den 0,6% högre än i februari. Jämfört med samma månad i fjol steg KPI-siffran med 2,6%. Exklusive energi och livsmedel var ökningen 0,3% respektive 1,3% procent. Det var förvisso marginellt högre än förväntningarna men inget som lär påverka FEDs bedömning i det här skedet. I synnerhet som Jerome Powell & Co är mentalt förberedda på temporärt inflationsupptick som han själv påpekade.

Nog kan det ligga en del i det. Tittar vi på guldpriset som ju historiskt sett har varit det naturliga inflationsskyddet, syns inga tendenser till kraftigt ökat intresse. I alla fall inte ännu. Det som stiger rejält är däremot priset på Bitcoin. Men här är det förstås svårt att avgöra hur mycket som verkligen beror på dess eventuella värdebevarande egenskaper och hur mycket som kan tillskrivas ren och skär spekulation.

Som läget är nu tycks börsfesten med andra ord se ut att kunna fortsätta om nu ingen annan än centralbankerna stänger av musiken eller tänder lampan i taket. Fast vem skulle det kunna tänkas vara? Kanske börsbolagen själva i samband med annalkande rapportperiod? Luften börjar onekligen kännas rätt tunn givet stegrade förväntningar. Det återstår därför att se om det även den här gången (när börskurserna står i zenit) räcker att inkomma med siffror som är ”bättre än befarat”. Eller kommer marknaden vilja se ”valuta för pengarna”? Snart vet vi för nu drar rapportperioden igång på allvar.