Supervecka (i banksektorn)

Det är nämligen inte särskilt ofta man ser stigande långräntor ackompanjerade av stigande guldpris, stigande dollar och därtill även stigande aktiemarknader (USA). En sällsynt cocktail som egentligen inte borde kunna inträffa men så tyckte man som bekant om minusräntor också och sedan blev det som det blev (passa för övrigt på att se dokumentären ”$kuldfeber” på som finns att tillgå på SvT Play).

Enbart ovanstående hade förstås räckt för att kalla den gångna veckan för ”supervecka” men faktum är att epitetet ofta hänger samman med att det händer oerhört mycket på kort tid och så har definitivt varit fallet nyligen. I synnerhet under slutet av veckan var det synnerligen svårt att hänga med när bolag efter bolag rapporterade in sina siffror för det nyss avslutade kvartalet. Nästa vecka är det som bekant sportlovsvecka på de allra flesta håll i vårt avlånga land och då ville väl så många som möjligt ha det gjort.

Den generella tolkningen av rapportperioden (eller i alla fall dess inledning) är att marknaden tycks ha valt att applicera positivt tolkningsföreträde. Åtminstone för de allra mest tongivande bolagen. Många rapporter som spontant såg lite trötta ut och där man normalt sett inte hade klagat om kursen backat ett par, tre procentenheter på rapportdagen (vilket på senare år har varit detsamma som ett faktiskt kursras på 8-10% eller mer) har trots det fått hyfsat mottagande. ”Det var inte värre än så här” tycktes marknadsaktörerna resonera efter en tid med vinstvarningar. Nog för att vi har sett ett och annat kurshaveri men desto fler överraskande kursrallyn där exempelvis banksektorn utmärkte sig allra tydligast.

Säga vad man vill men det hör inte vanligheterna till att bankaktier stiger med 5-6% på rapportdagen vilket samtliga utom SEB som var sist ut, har gjort (Handelsbankens aktie steg till och med 8%). Om dessa kursrallyn var motiverade eller ej låter jag andra bedöma. Att bankaktier värderas lågt är ingen nyhet direkt. Det är snarare regel än undantag numera och då skall man veta att de nordiska bankerna värderas generellt mycket högre än dess europeiska motsvarigheter. Det är förstås motiverat då de är betydligt mer välskötta vilket närmast totalt avsaknad av kreditförluster (i Handelsbankens fall handlar det till och med återläggningar) visar med all önskvärd tydlighet. Låt oss bara hoppas att inte haveriet i Northvolt förändrar denna syn då åtminstone Swedbank och SEB förmodas ha viss exponering åt den fallna (?) batterijätten.

Bankaktiernas starka prestationer kan givetvis hänga samman med låga förväntningar och det faktum att de lyckades slå analytikernas estimat. Så har inte alltid varit fallet vad exempelvis verkstadsbolagen beträffar men trots det har många av dem fått se sina kurser stiga. Även här kan den positiva tolkningen bottna i relativt modesta förväntningar som en konsekvens av allmänt kända konjunkturproblem i inte minst Europa och Asien.

Det som stör ovan nämnda bild är det faktum att de flesta av världens börser inklusive svenska OMXS30 som ju består av de stora bolagen, befinner sig i anslutning till All Time High. I normalfallet är detta knappast synonymt med lågt ställda förväntningar. Förklaringen här skulle i sådana fall kunna vara antingen att det positiva sentimentet spiller över (läs: ingen vill sälja i en stigande marknad) eller att marknaden redan i detta skede börjat fokusera på de relativt snabbt sjunkande räntorna på de stora marknaderna såsom USA, Kina och Europa. Det tillsammans med relativt sett låga oljepriser torde nämligen förr eller senare se till att stimulera efterfrågan vilket i sin tur leder till stigande vinster. Andra halvåret 2025, det är då det händer. Det är påfallande ofta som det låter så här i slutet av ett år.

En sak man kanske inte ska glömma bort, något som jag för övrigt nämnt vid tidigare tillfällen, är att de flesta rapportperioderna består av flera faser. Positiva reaktioner i inledningen av en medför i regel att förväntningarna sakta men säkert höjs på bolagen som inkommer med sina rapporter i dess senare skede. Det i sig medför ofta att siffrorna som presenteras då inte längre tolkas lika välvilligt som de kanske hade gjort i rapportperiodens inledande skede (och omvänt om rapportperioden inleds med rejält negativa reaktioner). Något säger mig att så kan bli fallet även denna gång.