This time was different

Förvisso skakade det till rejält både i början av augusti och inledningen på september men båda skalven har visat sig vara kortvariga. ”Förskalv inför kraschmånaden oktober” utbrister säkert pessimisten medan optimisten fortsätter att fokusera på det som faktiskt indikerar att uppgången kan fortsätta.

September är förvisso ännu inte riktigt avslutad men det skall nog ganska mycket till för att månaden ens skall bjuda på en sättning i linje med det historiska snittet (1,1%). Så här långt är Stockholmsbörsen nämligen upp 1,6% där man så sent som i torsdags nådde upp till en ny högsta notering för året. Sedan tidigare vet vi ju att rekord har en benägenhet att fortplanta sig och det vore långt ifrån omöjligt om så blev fallet även denna gång.

Tittar vi på månadsgrafen med en handelsdag kvar till månadsskiftet ser det onekligen ut som om den positiva trenden jag hänvisat till i mina tidigare spalter, har bestått. Index fortsätter hålla till ovan såväl 12- och 24-månaders glidande medelvärden där de bådas inbördes relation skvallrar om upptrend (det snabbare medelvärdet ligger ovan långsammare dito). Som framgår av grafen har OMXSPI-index alltjämt några procentenheter kvar upp till All Time High som uppnåddes i inledningen av 2022. Ni minns säkert att jag i tidigare krönikor har nämnt att så länge som min modell inte levererade en varning, så förväntar jag mig att tidigare ATH kommer att bli tydliga mål på uppsidan. Nu är vi snart där medan många övriga börser redan nått dit.

Det som idag krävs för att omkullkasta idén om nya rekordnivåer även i Stockholm är en ganska rejäl sättning som får index att söka sig ned under åtminstone det snabbare av medelvärdena. Att så skulle ske i samband med detta månadsskifte är tämligen osannolikt, det hade krävt någon form av ”Black Monday”, varvid fokus snarare får riktas till månadsskiftet oktober/november.

Sitt dåliga rykte till trots (krascher 1929 och 1987) har oktober historiskt sett faktiskt varit en ganska stark börsmånad. För Stockholmsbörsens del har de senaste 30 årens genomsnitt varit +1,2% vilket placerar oktober ungefär i mittfloran av årets månader (sjunde bäst). Och då skall man veta att dess facit dras ned av finanskrisen som förvisso inträffade tidigare men spillde över på just oktober då Stockholmsbörsen tappade 17,9%. Även Asienkrisen 1997 med sina -10,5% påverkar snittet. Justerar man för dessa två ”outliers” (såsom börsbolagen gärna gör när det minsta lilla stör jämförelserna) hade den genomsnittliga börsutvecklingen varit dubbelt så bra.

För att inte beskyllas för våldsam haussning kan det vara på sin plats att kasta in en brasklapp. För nog visar sig presidentvalet i USA vara en sådan. Tittar jag i min sammansättning av data från 1995 och framåt, är den genomsnittliga börsutvecklingen för Stockholmsbörsen strax innan val osedvanligt svaga -4%. Detta då det visar sig att oktober har bjudit på nedgångar i samtliga fall utom 1996 (2004 handlade det om marginella 0,05%). Senast det begav sig, 2020, blev nedgången 6,2%. Ett så pass svagt facit manar onekligen till viss eftertanke.

Liknande trista mönster har vi också i USA och då baserat på betydligt längre historik än 30 år. Medan oktober i vanliga fall har bjudit på genomsnittliga uppgångar i storleksordningen 0,8–1,0% för de största indexen, har det varit desto dystrare utveckling under presidentcykelns sista år (election year). Allra sämst av de stora indexen har Nasdaq utvecklats med genomsnittlig nedgång om -2,2%. För S&P 500 och Dow Jones är motsvarande -0,9% respektive -1,0%. Skäl att se upp med andra ord.

Bortser vi från historiska mönster samt det amerikanska presidentvalet som kommer att dominera nyhetsåtergivningen ju närmare november vi kommer, lär två andra faktorer dominera utvecklingen. I början på månaden torde amerikanska arbetsmarknadsrapporten tilldra sig störst intresse. Marknaden har nämligen börjat oroa sig för recession och skulle vi få se ny svag sysselsättningsrapport behäftad med negativa revideringar för tidigare publicerade siffror, kan stämningen snabbt bli dyster. Räkna med att det då kommer höras röster om nytt policymisstag från FED som innebär att centralbanken har hamnat ”bakom kurvan”.  

Den andra viktiga aspekten blir förstås bolagsrapporterna. En del bolag har redan förvarnat för att Q3 inte blir riktigt vad man hade tänkt sig och det ligger nog i farans riktning att fler inser det i början på oktober när septembersiffrorna summerats. Det är i regel just den månaden som allt som oftast sätter prägel på hur kvartalet blir. Medan juli och augusti domineras av viss semesterlunk tenderar september vara månaden då hjulen normalt sett skall börja snurra fortare. I år verkar det inte riktigt blivit på det sättet även om man förstås inte skall dra allt för stora växlar från tiotalet vinstvarningar som vi fått ta del av så här långt. De allra flesta av bolagen har ju trots allt inte vinstvarnat (än?).