This too shall pass

För nog är det oerhört länge sedan som vi bevittnade maken till händelserik period (på flera fronter och i väldigt många olika avseenden) samt tillhörande marknadsvolatilitet där indexrörelser intradag uppgår till uppåt 5%.

Att försöka navigera i en så pass snabb och ombytlig miljö är svårt, på gränsen till omöjligt. I alla fall för vanliga placerare som inte har tid att följa marknaden minut för minut och timme för timme. Förutsättningar ändras nämligen fort och som placerare kastas man ofta mellan känslor av hopp och förtvivlan. Ibland rent av panik när man ser hur snabbt ens ekonomiska tillgångar kan smälta ihop. Det är i dessa lägen (när klumpen i magen gör sig som mest påtaglig) man får påminna sig själv att sett i ett lite längre perspektiv är det trots allt högst troligt att även den här krisen kommer att passera för att i backspegeln betraktas som ett köpläge.

Problemet här och nu är förstås att ingen vet var botten egentligen finns. Den kan ha träffats i början på veckan när Stockholmsbörsen var ned 4% men kan likväl ligga en bit bort i tiden. Frågar ni mig lutar jag nog åt det senare nämnda. Ju längre som konflikten pågår desto större riskerar också de finansiella konsekvenserna att bli. Vi talar ju om ett läge då två stora råvaruproducerande länder och dess företag går in i ”default” (ställer in betalningar).

Skulle de båda stridande parterna finna någon form av konstruktiv fredslösning är det högst sannolikt att börsen också reagerar oerhört positivt. Men som jag nämnt tidigare är det inte särskilt sannolikt med en V-botten likt det vi såg efter coronakraschen i mars 2020. För det hade nog krävts att sanktionerna på Ryssland lyfts. Att så sker är det just nu inte mycket som tyder på. Och även om så skulle bli fallet så är den långsiktiga skadan som Putin har åsamkat den ryska ekonomin redan skedd. Väldigt många länder (främst västerländska sådana) och tillhörande företag lär troligtvis dra sig ur nämnda marknad under mer eller mindre ordnade former då denna inom loppet av bara några veckor har blivit mer eller mindre omöjlig (i varje fall helt oförutsägbar) att investera i.

Det är förstås oerhört lätt att måla upp dystra scenarion. Jag har själv i mina senaste spalter nämnt risken för att angreppet på Ukraina och påföljande sanktioner på Ryssland kan utvecklas till ”Finanskris 2.0”. Och det faktum att de båda länderna står för så mycket av eftertraktade och välbehövliga råvaror kan göra den här krisen betydligt värre. Lägg sedan till hotet om kärnvapenkrig och det blir lätt att landa i en apokalyptisk stämning.

Annalkande europeisk ”Lehman-moment” är förstås ett ruggigt scenario bara det men faktum är att även den här typen av kriser passerar. Idag ser vi förvisso skenande råvarupriser och inte bara undertecknad lyfter stagflationsscenariot som en högst reell risk för det kommande året. Senast vi hade ett sådant var alltså på 70-talet. Nog för att det säkert var oerhört jobbigt (var själv ett litet barn då) men faktum är att det följdes av en rejäl ”bull market” när väl dysterheten hade ebbat ut. Detsamma har ju skett efter finanskrisen 2008–2009 och nu senast efter coronakraschen.

Få minns antagligen idag att vi för bara 1,5 år sedan hade negativa oljepriser i terminshandeln när ingen ville ha oljeleveranser. Flera energijättar var närmast utdömda och jag minns att exempelvis ikoniska Exxon Mobil kastades ut från Dow Jones per sista augusti 2020 efter att ha varit med i nämnda index under 100 år. Hastigt och för bolaget mindre lustigt var man inte längre ett lika betydelsefullt bolag eller stort nog för att platsa. Ersättaren blev Salesforce.com. Tittar vi på utvecklingen sedan dess är oljejättens aktie upp drygt 100% medan mjukvarubolagets kurs är ned ca 30%. Det om något visar hur snabbt saker och ting kan ändras.

Säga vad man vill men människan är faktiskt rationell och utplåning av vår planet ligger troligtvis inte i någons intresse. Därför tror jag inte att vi är på väg mot domedagen den här gången heller. Retoriken och narrativet är förvisso hårdare än på väldigt länge men risken för kärnvapenkrig har vi faktiskt haft förr. ”Kuba-krisen” kan ju tjänstgöra som ett exempel på en sådan även om få av oss minns den nu.

Det kan dock mycket väl bli värre innan det blir bättre. För även om nedgången i år känns tung så har Stockholmsbörsen inte ens korrigerat hela post covid uppgången (OMXS30-index nådde däremot till topparna från februari 2020 under måndagen), och än mindre nått ned till nivåer som gällde i samband med covidkraschen.

Fortsätt därför att undvika risk i form av belåning, hävstångsprodukter eller liknande instrument. Idag är det inte tid att ta allt för stora risker. Däremot finns det nog ingen anledning heller att lämna börsen om man nu är långsiktig. Av erfarenhet vet vi att även bear-markets har insprängda perioder av uppgångar (ibland väldigt kraftiga till och med). Och väl efter en regnperiod tenderar solen att dyka fram. Världen går nog inte under den här gången heller. Och skulle den mot förmodan göra det så är ihållande börsnedgång vårt minsta problem.