”Transitory” eller inte?

Det blev nämligen nästintill exakt som jag hade gissat i förtid. Tapering kommer att aviseras men tidpunkten får bli databeroende (21-22 september?). Det kanske allra mest intressanta jag fick ut ur Jeromes Powells tal var att han själv stod i lägret som förespråkar minskade obligationsköp i det här skedet då den akuta krisen i spåren av covid-19 tycks vara avvärjd.  

Stor del av FED-chefens presentation ägnades annars åt inflationen och mer exakt vad som gör att FED anser den vara ”transitory”. I grund och botten är det svårt att gå i polemik med det som sades. Det ser faktiskt ut som om flertalet av de komponenter som driver inflationen nu är av övergående karaktär. Givetvis långt ifrån alla men tillräckligt stor del för att dagens nivåer omkring 5% ej skall behöva ses som varaktiga.

FED:s målsättning är som bekant en inflation kring 2%. Eftersom den tidigare, under väldigt lång tid, har legat under 2% har man nu tålamod med den när den ligger en bra bit över målet. Förvisso är nuvarande nivå inte direkt hälsosam men vi skall komma ihåg att den inflationstakten som syns idag inte har varit gällande speciellt länge. I synnerhet i jämförelse med den långa period som inflationen har understigit målsättningen (flertalet år).  

En annan aspekt värt att omnämna är att inflation som sådan inte är något direkt negativt fenomen i motsats till allt som ofta sägs. I alla fall inte i börssammanhang. Tvärtom borde just börsen utgöra det kanske allra bästa inflationsskyddet som finns under förutsättning att vi inte får se en skenande sådan (inflation alltså, ej börs). Stigande inflation är nämligen över tid, i regel synonymt med stigande vinster. Bolagens ledningar är som bekant enastående duktiga på att skicka vidare ökade kostnader i kundledet samtidigt som ökade operationella kostnader ofta driver på diverse effektivitetsagendor. Kombinationen leder ofta till högre vinster som i sin tur är synonyma med stigande aktiekurser.

Det som är negativt (i synnerhet för tillväxtaktier) är däremot stigande räntor i och med att just ränteantaganden är en icke obetydlig komponent i värderingsmodeller av framtida kassaflöden. Men med stigande räntor menar jag förstås inte en ökning från 0-0,25% till 0,50-0,75% som får blygsamma effekter utan snarare betydligt kraftigare höjningar än så. Här var Jerome Powell ganska tydlig om att minskade obligationsköp inte var detsamma som att räntorna skall höjas. USA:s ekonomi anses inte vara i det läget ännu och det återstår att se om den hamnar där under nästa år. Eftersom detta känns klart osäkert finns det heller inte någon anledning att oroa sig för just det idag. Den vanliga höstdeppen till trots.

Det man däremot borde oroa sig mer för är spridningen av viruset. Denna utgör förvisso inte längre något större hot på våra breddgrader tack vare förhållandevis lyckade vaccinationskampanjer men ställer till det rejält borta i Asien just nu där man dessutom är betydligt mer benägna att stänga ned ekonomier än vad man är i väst (fjolårets nedstängningar i Europa och USA var väl till viss del ett försök att anamma den asiatiska strategin). Och eftersom en stor andel produkter skeppas just från Asien blir det snabbt ett problem för alla. Detta är också till stor del bakgrunden till rådande halvledarbrist, störningar i leveranskedjor med mera som många av börsbolagen får brottas med. Veckans besked från Scania är ytterligare ett bevis på det.

Så här långt har marknaden inte varit särskilt orolig för just deltavarianten och det kan man ju till viss del för förstå. De asiatiska länderna har ganska god erfarenhet av diverse smittor och brukar därför se till att hantera dem på ett resolut sätt. Förståelsen för åtgärderna hos de olika befolkningarna är därtill avsevärt mycket större än vad vi är vana vid i Europa. Den erfarenhet som vi har av nämnda variant är därtill att den förvisso är väldigt smittsam men att smittspridningen brukar peaka efter 50-60 dagar. Snart bör väl Asien vara där.  

Problemet är således inte själva deltaviruset i sig som jag själv ser det, utan snare det faktum att vaccinationsgraden globalt är så pass låg som den är. Vi ser tydligt att smittspridningen just nu ökar i regioner där andelen vaccinerade är lägre då det huvudsakligen sägs vara ovaccinerade som driver smittan. Det gäller såväl i Europa som i USA. På vissa håll talas det därför redan om en tredje dos när denna egentligen borde skeppas till länder som ännu inte gett den första åt sina medborgare. Det är nämligen i dessa länder som det lär uppstå nya mutationer som vi senare får tampas med och som riskerar att orsaka nya störningar av allehanda slag, behov av ytterligare påfyllnadsdoser m m. Redan nu börjar det här och var talas om nästa variant, lambdaversionen.

Eftersom viljan att avstå vaccin till förmån för andra är tämligen begränsad kan den här covidkrisen mycket väl pågå väldigt länge och få ganska långtgående konsekvenser. Jag blir exempelvis inte förvånad om börsbolagen till slut börjar flytta hem sin produktion från ”lockdown”-glada Asien. Detta är förstås en kostsam process som allt annat lika borde leda till högre inflation i västvärlden där ju produktionskostnader (exempelvis löner) är betydligt högre. Sett ur den här aspekten kan klart högre inflationstryck över tid mycket väl vara här för att stanna. Blir den bara ungefär i linje med centralbankernas policy (omkring 2%) behöver det inte på något sätt vara negativa nyheter för börsen som jag tidigare nämnt. Men omställningen kan trots det bli smärtsam på flera sätt ändå. Detta känns dock som ett ämne för en egen krönika i ett läge då det eventuellt blir aktuellt.