Tvära sentimentkast

Det är trots allt inte så länge sedan som svarta rubriker avlöste varandra vilket i sin tur pressade Stockholmbörsen påtagligt och medförde att september blev årets sämsta börsmånad sedan coronapandemin slog till i mars förra året. Idag, blott några veckor senare är läget helt annorlunda. Dels har OMXSPI-index återhämtat nästintill hela nedgången, dels har de amerikanska börserna noterat nya alla tiders rekordnoteringar dagligen i en dryg veckas tid. Det är inte utan att man instämmer med Warren Buffetts träffsäkra marknadssyn:

”Remember that the stock market is manic-depressive”

I grund och botten har nämligen inte så värst mycket förändrats. Förvisso har president Joe Biden fått genom sitt stora infrastrukturpaket till slut men att så skulle ske till slut var väl ändå väntat. Men visst, nog handlar det om en positiv nyhet trots allt. Dessutom betonade ju FED i samband med sitt senaste möte att ekonomin är så pass stark att man kan börja dra tillbaka en del av stimulanser utan att riskera återhämtningen. Stark arbetsmarknadsstatistik som publicerades i fredags bekräftade den positiva bilden.

Samtidigt fortsätter dock halvledar- och komponentbristen världen över och så även de inflatoriska tendenserna som ju så många har oroat sig för. De effekter som FED tidigare beskrev som övergående ser nu ut att bita sig fast och bestå betydligt längre än vad man tidigare trott. Idag talar man om att de kan påverka under åtminstone två eller tre kvartal till. När en förväntat ”övergående” tendens blir så pass långvarig som ett år riskerar den onekligen att bli permanent till slut. Till råga på allt börjar det där förhatliga viruset återigen att spöka på sina håll.  

Men trots det har alltså sentimentet stärkts på ett närmast mirakulöst sätt. Tittar vi på Fear & Greed index som ju återspeglar läget bland marknadens investerare, har mätaren slagit in på området som beskrivs som ”extrem girighet” trots att det inte var så värst länge sedan som den befann sig på motsatta sidan av skalan.

Precis som om det inte fanns fog för domedagsstämningen i september, finns det heller inte idag någon anledning till överdriven optimism. Börstrenden är förvisso positiv och vi har tagit oss in i en period då aktier allt som oftast utvecklas väl. Men inga träd växer givetvis till himlen och även normalt sett starka perioder tenderar att bjuda på en hel del svängningar.

I lägen då de flesta rusar mot börsen är det inte sällan fel att stanna upp. Min erfarenhet säger mig nämligen att det är oerhört sällan då börsen stigit med 8-10% på kort tid som nu är fallet, som det är bråttom att köpa. I synnerhet i ett läge då aktiemarknaden har avkastat 30% sedan årsskiftet.

Vän av ordning ställer förstås snabbt frågan om jag nu slutligen har börjar vackla i min börsoptimism som jag basunerade ut tidigare? Njae, inte alls. Jag tycker även fortsättningsvis att väldigt mycket talar till fördel för börsen och tror följaktligen att den har goda förutsättningar att stå högre om 3-6 månader från idag. Med det sagt finns det förstås ett och annat hot (som jag tagit upp i mina tidigare krönikor) och framför allt så förväntar jag mig inte en linjär uppgång utan snarare att börsen tar ett par steg framåt som sedan följs av någon form av tillbakagång.

Som jag ser det har vi under den senaste månaden tagit minst ett par steg framåt och det vore därför inte fel om marknaden åtminstone konsoliderade den rörelsen innan klättringen mot allt nya högre toppar återupptas. Vi vet sedan tidigare att exempelvis perioden från 25 november till 5-8 december historiskt sett hör till de allra bästa bland årets månadsskiften. Om det blir så även i år vet förstås varken jag eller någon annan men nog hade sannolikheten för återupprepning av det historiska mönstret ökat om marknaden lugnade ned sig något under de närmaste veckorna (perioden 10-25 november). Prognoser är dock som bekant en svår materia, särskilt de som gäller framtiden.