Våga sitta still i båten när den gungar?

Andemeningen var att det ofta är i vändningslägen som vi ser den typen av kamp mellan hopp och förtvivlan som skapar tvära kast och uppenbart högvolatil varannandagshandel. För det är precis vad vi har sett de senaste veckorna.

Den springande punkten för utvecklingen har som jag ser det varit tämligen uppenbart negativa flöden i högvärderade bolag/branscher där förhoppningar om framtida vinster drev inflöden och därmed även kurserna tidigare. Flertalet amerikanska ETF med just innovation, high tech och liknande teman har drabbats av utflöden vilket medfört att de själva fått sälja aktier vilket i sin tur pressat kurserna och på så sätt skapat negativ kursspiral (på exakt samma sätt som tidigare när motsvarande flöden drev på kurserna uppåt).

Ovanstående har tillsammans med trendföljande strategier varit synligt i prissättningen av svenska techbolag med stort utländskt ägande även för placerare som inte följer den inneboende dynamiken på amerikanska börser. Tittar man enbart på hur indexen har utvecklats har man sannolikt knappt märkt någon förändring. Det faktum att de stora bolagen (FAANG) dominerar helt i dessa gör att indexen har haft en hyfsad utveckling (ATH för bara någon vecka sedan) trots att flertalet tillväxtbolag har fått se sina kurser backa med allt från 30–50% och ibland till och med mer än så.

Varför skulle detta vara oroväckande frågar kanske vän av ordning? Jo, faktum är att när tidigare börsbubblor sprack (30-talet, 70-talet, millennieskiftet och även tiden före finanskrisen) så började de allra mest spekulativa aktierna underperforma den breda marknaden en tid innan. Själv var jag med under 2000 och minns hur kurserna i Internet- och glödheta techaktier började utvecklas ubersvagt under våren och sommaren utan att de bredare indexen påverkades speciellt nämnvärt. 2007–2008 (dvs tiden strax innan finanskrisen) var något annorlunda i detta avseende eftersom det den gången främst var verkstads- och råvaruaktier som drev på uppgången på förhoppningar om evig superkonjunktur tack vare Kinas kraftiga tillväxttakt. Även dessa toppade dock lång tid innan finanskrisen briserade.  

Kan utvecklingen under de senaste veckorna vara någon form av historisk upprepning eller handlar det om ännu en fullt naturlig korrektion, en dipp som man gör bäst att köpa likt fallet har varit med samtliga föregångarna de senaste åren? Den som ändå det visste. I synnerhet då det finns en del motstridiga signaler här och nu.

Att många aktier har varit groteskt högt värderade är inte något direkt nytt. Jag har redan tidigare påpekat att P/s-talens renässans indikerade att marknaden började sväva iväg. Lägger man därtill EV-tillverkarnas värderingar och fenomen som SPAC, mängd olika kryptovalutor och meme-stocks är det inte svårt att dra paralleller till just millennieskiftet vilket jag för övrigt också gjort vid en rad tillfällen. Men sedan finns det faktiskt även mer naturliga förklaringar till allt det som hänt.

Högre multipelvärderingar förvånar knappast i ett läge när räntan sänkts till noll. När den låga räntan började tecknas in i all översiktlig framtid blev pengarna i stort sett gratis samtidigt som alternativen till rimlig avkastning försvann och TINA blev det kanske allra mest kända namnet i investerarsammanhang. Ett tillstånd som alltså höll i sig ända fram till nyligen då inflationen uppstod från ”de döda”.

När Jerome Powell för en dryg vecka sedan nämnde att det sannolikt var dags att sluta betrakta inflationen som övergående tog saker och ting plötsligt skruv. Marknaden insåg uppenbarligen att stimulansperioden (QE) verkligen närmade sig sitt slut och att nästa år kunde bjuda på 2–3 räntehöjningar istället. Höjd ränta med 0,50–0,75% må anses vara försumbart men när den ersätter noll i diverse värderingsmodeller blir den högst påtaglig. I synnerhet för tillväxtbolagens värderingar. Det är också just dessa som primärt har fått sig en kyss de senaste veckorna.

Huruvida höjden på ”tech excesserna” är nådd även för denna gång låter jag vara osagt. Risken för det är nog relativt hög eftersom vi har en rad faktorer som påminner oerhört mycket om hur det var förr när ”bubblor” har uppstått och punkterats. Hit hör längre tids ekonomisk uppsving, stigande marginaler som diskonteras långt in i framtiden, expansiv penningpolitik och ett duvaktig FED samt finansiell uppfinningsrikedom.  

Den stora skillnaden mot hur det var förr är dock att det då fanns ett alternativ till aktier. Cash kunde anses vara ”king”. Realräntan var nämligen positiv och erbjöd således möjlighet att allokera bort från tillgångar. En möjlighet som inte riktigt finns idag vilket också utgör grunden för min fortsatta syn att aktier alltjämt framstår som det klart mest attraktiva alternativet. Att de därtill tycks vara en utpräglad vintersport gör ju förstås sitt till i sammanhanget. Vore det mars/april idag hade jag möjligtvis inte varit lika optimistisk. Men där är vi inte ännu och jag ser därför fortsatt anledningar att sitta lugnt (njae, men i alla fall still), i båten.