Våga vägra flockbeteende
Det var nästan lite av en ”deja vu känsla” man fick i samband med att inflationsdata från USA publicerades under tisdagen. Precis som månaden innan kom utfallet in i underkant av förväntningarna.
Istället för väntade 7,3% blev det 7,1% (kärninflationen landade på 6,0% jämfört med väntade 6,2%) vilket orsakade ett våldsamt kursrally mer eller mindre omedelbart. Enligt somliga handlade det nämligen om en så kallad ”big beat”, det vill säga stor avvikelse åt det positiva hållet.
Personligen vet jag inte om jag kan hålla med om att det var en så stor överraskning egentligen. Jag har vid flertal tillfällen påpekat att baseffekterna skulle medföra att novembersiffran av allt att döma skulle visa sig bli minst 0,5% enheter lägre än motsvarande under oktober. Nu blev det förvisso 0,6% men inte skulle jag kalla det för någon grövre avvikelse. I synnerhet inte en sådan som för andra gången på kort tid ska kunna motivera ett kursrally om 3% vilket ju blev följden tämligen omgående för en rad amerikanska index.
Att så ändå blir fallet visar hur svårbedömd (och spekulativ?) marknaden har blivit. Det man själv tycker bör vara intecknat i kurserna är i själva verket väldigt sällan det. Och det gäller uppenbarligen allt från mikro (såsom enskilda bolagsrapporter där reaktionerna kan uppgå till 15–20%) till makro (ekonomisk statistik). I synnerhet i tider som domineras av datorbaserad, ofta spekulativ och kortsiktig, handel där förprogrammerade algoritmer reagerar inom loppet av bråkdelen av den tid man själv skulle ha behövt för att ta del av nyheten, processa den och därefter agera. När många program dessutom gör det mer eller mindre samtidigt blir det förstås trångt i dörrarna, därav också de groteska rörelserna.
Som normal investerare (ej daytrader) gör man rimligen bäst att inte ryckas med i den typen av rörelser. Även om det kan vara svårt att stå emot. Människan är ett flockdjur och vi drabbas därför väldigt ofta av klassiska FOMO-känslor och får för oss att tåget minsann lämnar stationen just i detta nu. Hoppar man inte på i all hast riskerar man att bli stående på perrongen.
Och visst, vem har inte hört påståenden om att den som missar årets 5–10 bästa börsdagar går miste om stor del av årets avkastning. Självklart ligger det en hel del i det men då förutsätter det faktiskt också att man är investerad innan rörelsen kommer och inte när det väl skett vilket ju blir fallet när man ryggar överdrivna och ofta av datorer triggade kursrörelser. Att jag nämner överdrivna beror på det faktum att datorer inte är priskänsliga på samma sätt som vi människor är. De ifrågasätter helt enkelt inte rimligheten i huruvida en rörelse på 15–20% är befogad eller ej utan exekverar köp och sälj enligt förprogrammerade inställningar. I den typen av lägen är det nog snarare läge att gå emot än med även om det kan kännas läskigt att försöka ställa sig framför ett rusande tåg.
Med ovan sagt vill jag definitivt inte mana till någon form av spekulation som blankning av aktier som rusar eller köp av allehanda kursförlorare. Nej, nej, långt ifrån. Det jag snarare åsyftar är att lägga till den typen av handel som ett verktyg i den egna aktiva portföljstrategin där man minskar något i sina favoritinnehav på rejäla uppställ respektive ökar dem på tillsynes onaturliga nedgångar som ju kursrörelser på 15–20% i spåren av en kvartalsrapport i regel faktiskt är om inte något verkligen exceptionellt har inträffat. Men nog om det.
Med den amerikanska inflationsrapporten ur vägen återstår nu enbart två viktiga (läs: marknadspåverkande) händelser. Den första är förstås kvällens FED-besked där centralbanken förväntas höja räntan med 50 räntepunkter och hinta om att fortsatta höjningar fortfarande ligger i korten. Storleken på dessa liksom nya indikationer på när och på vilken nivå som räntan kan förväntas toppa, blir sannolikt avgörande för huruvida tisdagens optimism kan hålla i sig. Som läget är nu tycks marknaden luta mot att det sannolikt räcker med ytterligare 0,25–0,5% (efter dagens höjning) innan räntan peakar i den här räntehöjningscykeln.
Den sista återstående händelsen av rang är fredagens optionslösen. Eftersom det nu handlar om årsskifte handlar det om rekordhöga volymer som mycket väl kan skapa viss volatilitet på marknaden. Tidigare tillfällen då optionslösen har ägt rum har vi tydligt sett en nedåtgående tendens på marknaden från tisdag/onsdag under optionsveckan till måndagen veckan därpå. Därefter har det i regel blivit dags för vändning upp (aka ”turn around tuesday”).
Om ovanstående dynamik blir aktuell även den här gången återstår förstås att se. Det vore dock allt annat än onaturligt då börsen historiskt sett har haft en benägenhet att bjuda på positiv utveckling från 18–20 december och framåt. Det är där och då som det högt emotsedda ”julrallyt” tenderar att dra igång för att hålla i sig till åtminstone årsskiftet och ofta till och med längre än så (-> trettondagshelgen).
