Välkommen till 2021!

Samtliga besitter enligt oss en hel del potential vilket dock inte är detsamma som att de i själva verket måste bli kursvinnare. I den här typen av bolag kan enskilda faktorer spela avgörande roll för om det blir succé eller fiasko. Som grupp betraktat är de dessutom starkt beroende av marknadens riskvilja.

Vill man botanisera bland eventuella kommande kursvinnare får man förstås kliva en bit bort på riskskalan. Inte minst i år efter den kraftiga kursuppgång som varit på en del håll. Det kan vara värt att ha i åtanke när man tar del av innehållet i årets upplaga av vårt årligen återkommande Vinnarnummer där samtliga aktier som tas upp idag bildar årets Vinnarportfölj (alla aktier är likaviktade och inga omplaceringar är tillåtna bortsett från deltagande i eventuella emissioner/uppköp).

Att redan i januari ha en tydlig uppfattning om hur börsen kommer att utvecklas är givetvis svårt, på gränsen till omöjligt. Om inte annat så kan fjolåret tjänstgöra som ett tydligt exempel på det. Få kunde nog förutspå då vad som skulle bli årets främsta kursdrivare. Förvisso fick vi de första beskeden om ett nytt virus i Kina i inledningen av januari men där och då fanns det inga signaler på att detta skulle bli årets tema. Som främsta risk såg man nog vid det tillfället en eventuell eskalerande konflikt i spåren av USA:s attack mot en högt uppsatt iransk general Qasem Soleimani. En aktion som få (i alla fall i Sverige eller Europa) ens kommer ihåg idag. Det andra självklara temat var ett stundande amerikanskt presidentval.

När jag så här dags ifjol gissade hur börsen skulle sluta valde jag att för första gången på riktigt länge lägga min röst på att Stockholmsbörsens utveckling skulle bli i linje med genomsnittliga 11%. En ganska bra gissning med tanke på att facit blev 12,9% som dock förstås i huvudsak är ren tur och inte någon förmåga att kunna se i framtiden.

Det jag byggde min gissning på då var bl.a. en rad historiska mönster såsom exempelvis ett starkt 2019 (uppföljaråret har historiskt sett varit positivt), ett starkt Santa Claus Rally samt det faktum att vi inte haft ett sådant klassiskt ”genomsnittsår” (börsuppgång om 10-12%) sedan 2014. Sannolikheten för att ett sådant år skulle komma ökade ju för varje år som avkastningen avvek från nämnda ”genomsnittliga” mönster.

Blir det då favorit i repris i år? Det är definitivt inte omöjligt inte minst som det finns en hel del som antyder att vi borde stå inför åtminstone en hyfsat stark inledning på detta börsår. För det första befinner sig flertalet index vid ATH. Det är tveklöst en tydlig signal på stark trend som i regel tenderar att fortsätta. I synnerhet som Q1 historiskt sett har varit årets näst bästa kvartal med en genomsnittlig uppgång om 3,5%. Fjolåret med sina -18,4% hör givetvis till undantagen som alla ”regler” drabbas av förr eller senare.   

Utöver ovanstående noterar jag att även årets allra första kalendermässiga prognosindikator antyder ett positivt börsår. Förvisso gäller detta främst amerikanska S&P 500 men ändå. Jag åsyftar här förstås det tidigare omnämnda klassiska Santa Claus Rallyt som i det här fallet omfattar fjolårets fem sista börsdagar tillsammans med det nuvarande årets två inledande dito (perioden 24/12-5/1). Årets facit blev exakt 1% vilket är högre än de senaste 25-årens genomsnitt på +0,8%. Historiskt har den typen av utveckling föregått ett positivt börsår.

Tittar vi bortom all säsongsrelaterad statistik finns givetvis även ekonomisk återhämtning i optimistskålen. Ju fler människor som vaccineras mot covid-19 (samt genomgår sjukdomen) desto färre behöver restriktionerna vara. Mycket tyder idag på att dessa kommer att minska ju längre in på året vi kommer för att förhoppningsvis tas bort helt någon gång i maj/juni då även vädret hjälper till att få ned virusspridningen. Under sommaren bör de allra flesta som vill (i varje fall på våra breddgrader) ha blivit vaccinerade vilket torde minska oron inför hösten och vintern då viruset sannolikt återkommer men med betydligt mildare konsekvenser som följd.

Ovan är förstås konsensusbedömning av läget och det bör påpekas att när alla väntar sig ett givet scenario så är det snarare regel än undantag att verkligheten bli annorlunda. Och ja, självfallet finns det risk att vaccinutrullningen fördröjs av någon anledning eller att vaccinet i värsta fall behöver modifieras till följd av nya motståndskraftiga mutationer vilket skulle kunna få virusbekämpningen att efterlikna hundens berömda jakt efter dess egna svans. Utan att avfärda nyss nämnda scenario finner jag det faktiskt som något mindre sannolikt. Skall jag gissa så finns hoten mot börsutvecklingen på helt andra håll.

En tydlig sådan är förstås att ekonomiernas kraftiga återhämtning leder till ekonomiernas överhettning vilket får långräntorna att stiga och inflationen återkomma. Detta skulle kunna tänkas leda till att FED tvingas att inte bara minska sina stimulansåtgärder (uttrycket ”tapering” gör åter entré?) utan rent av tvingas avbryta dem mot slutet av året. Beroende på hur stark återhämtningen blir kan även nollräntans mer eller mindre eviga existens börja att ifrågasättas (idag är det sagt att den skall kvarstå till slutet av 2023).

Minskad likviditet kan potentiellt kyla av riskviljan då korrelationen mellan ökad likviditet och stigande börskurser är oomtvistat positiv. Innan så eventuellt sker står vi nog inför en ny våg av stimulanser i form av breda infrastrukturpaket i syfte att kickstarta ekonomierna under senare delen av våren när smittspridningen väl börjar klinga av. Detta lär troligtvis öka den ekonomiska aktiviteten men så även redan höga statskulder. Det lär i sin tur innebära att framtida räntehöjningar blir ännu svårare att genomföra. Redan idag krävs det inte längre särskilt stora höjningar för att effekterna av dem skall bli kännbara och då bortser jag helt från frågan vem utöver centralbankerna som skulle vilja finansiera stater som Italien, Spanien, Grekland m fl i ett skede när centralbankerna inte längre står där med håven som nu är fallet.

För den som vill måla upp dystra scenarion finns det förstås alla möjligheter till det. Vi lever exempelvis konstant med risken för att någon form av geopolitisk konflikt blossar upp någonstans eller att någon form av större naturkatastrof, eller en riktigt allvarlig pandemi (med dödlighet liknande ebolas) inträffar. Vill man frossa i armageddon kan man förstås oroa sig för något som slår ut stora delar av elförsörjningen och får som konsekvens att tillgången till bl.a. Internet rubbas. Detta vore förstås närmast förödande i dagens allt mer digitala värld. Men det finns som bekant alltid något att oroa sig för och allt ovanstående är knappast specifikt för just 2021.  

Som läget är här och nu är det onekligen oerhört svårt att se någon marknadskollaps när både centralbanker och stater stimulerar som de gör. Att marknadsvärderingar på sina håll börjar uppvisa ett bubbelbeteende (inte minst på ESG-fronten) är förstås tydligt men ser man till övriga marknaden är den trots ATH inte överdrivet högt värderad givet dagens låga ränteläge. Jag skulle därför inte alls bli förvånad om marknaderna fortsätter att tuffa på under merparten av detta år.

Någonstans i bakhuvudet har jag nämligen en känsla av att det som pågår just nu liknar vad som hände för drygt 20 år sedan (1998-2000). Pandemikraschen skulle då kunna jämställas med den plötsliga marknadsnedgången som inträffade 1998 i spåren av rysk betalningsinställelse och kollaps för hedge fonden Long Term Capital Management. Då som nu hämtade sig marknaden relativt fort för att avsluta med en euforisk uppgångsvåg som triggades av att nya börstoppar hade nåtts under 1999. Den gången toppade börsen drygt 1,5 år efter kraschen där den allra sista fasen var den klart roligaste att delta i.

Är det vad som pågår just nu? Jag vet förstås inte och ingen annan heller för den delen. Men skall jag tvingas gissa så tror jag att 2021 kan bli ett börsår minst i nivå med fjolåret och möjligtvis ännu bättre. Låt oss hoppas att jag får rätt.