Välkommen till börsåret 2022

Att samtliga besitter stor portion potential är förstås inte detsamma som att de i själva verket måste bli kursvinnare. I den här typen av bolag kan enskilda faktorer spela avgörande roll för om det blir succé eller fiasko. Som grupp betraktat är de dessutom ofta starkt beroende av marknadens riskvilja.

Att sia om börsframtiden är alltid svårt. Om inte annat kan de senaste åren tjänstgöra som tydliga exempel. Ett år kan tyckas vara relativt kort tidperiod men i börsammanhang är det nästintill en evighet. I synnerhet i ett läge som dagens, där kortsiktig aktiehandel har fullständigt exploderat och enskilda bolagsnyheter kan medföra rörelser på 15-20%. En trend som dessvärre ser ut att vara här för att stanna.

Att jag skriver ”dessvärre” ovan beror på att jag själv ogillar den förändringen som framförallt algoritmhandeln har fört med sig. Totalt pris-okänsliga datorer har påtagligt ökat volatiliteten på marknaden vilket, åtminstone i mitt subjektiva tycke, gör att börshandeln stundom blir mer likt spel än investeringsforum. Åtminstone om man betraktar utvecklingen från dag till dag. Under fjolåret då OMXSPI-index ökade med enastående 35% (!) har index tappat mer än 2% vid sex olika tillfällen. Inte helt naturligt givet det hausseartade klimatet men frågan är om det inte blir betydligt fler sådana dagar i år (vi har nämligen redan haft tre!).

Om jag inför fjolåret trodde att 2021 skulle bli minst i linje med 2020 och möjligtvis bättre så är jag i det här skedet av åsikten att 2022 blir ett betydligt sämre börsår. Här uppfinner jag förstås inte hjulet direkt. Aldrig tidigare har den typen av indexmässig urladdning som vi såg ifjol följts av ännu ett lika starkt eller starkare börsår. 2022 skulle förstås kunna bli undantaget som bekräftar regeln men detta är inget som jag skulle satsa mina pengar på.

Med ovan sagt behöver det långt ifrån betyda att 2002 måste bli ett dåligt börsår. Det räcker ju att det blir ett högst genomsnittligt sådant för att index skall lyckas lyfta 12%. Och faktum är att årets allra första, strikt kalendermässiga, prognosindikator antyder att åtminstone S&P 500 torde gå ett positivt börsår till mötes. Här syftar jag förstås på det i mina tidigare krönikor omnämnda ”Santa Claus Rallyt” som ju omfattar fjolårets fem sista börsdagar och det nuvarande årets två inledande dito (perioden 27/12-4/1). Årets facit blev 1,4% vilket är högre än de senaste 25-årens genomsnitt på +0,9%. Historiskt har den typen av utveckling föregått ett positivt börsår.  

Ett positivt men rejält svängigt börsår blir nog stalltipset från undertecknad. Utöver fler enskilda baissedagar tror jag även att vi får se fler och framför allt större korrektioner under året. Enligt statistik har det nämligen inte funnits någon gång i historien där Fed har börjat en räntehöjningscykel utan att det blivit ett större börsfall. Ett preludium av vad som kanske komma skall fick vi i inledningen på året, då uppgifter om att räntehöjningar kan inledas så tidigt som i mars fick i synnerhet tillväxtaktierna på fall (igen).

Den hökaktiga hållningen ser ut att ha överraskat marknaden även om inget i kommunikationen är egentligen nytt. Det som skapar oro är primärt två saker. Dels den hastiga uppgången för långräntan (10-åringen) dels rädslan att centralbanken återigen kommer att kväva ekonomin med för snabba och för omfattande åtstramningar. Historiskt sett har det nämligen varit just FED som i regel har satt stopp för börsfester. Och den här med både nollräntor och flera versioner av QE har ju pågått ganska länge får man lov att säga. Att ta bort förfriskningskålen när alla redan är salongsberusade är således inte fel.

Den stora frågan är förstås takten av kommande åtstramningar. Enligt Goldman Sachs experter kommer räntan höjas fyra gånger i år. Skulle så bli fallet innebär det en ränta på 1-1,25% i slutet på detta år. Givet ett sådant scenario bör 10-åringen möjligtvis ta sig upp mot 2% men inte så värst mycket högre. En sådan nivå bör inte ses som ett hot för börsen. Det som däremot skulle kunna vara det är istället om FED börjar avveckla sin rejält tilltagna värdepappersportfölj. Den typen av åtgärd (kan inledas i juli enligt samma strateger) påverkar nämligen likviditeten och är det något som inverkar på marknaden utöver företagsvinster så är det just likviditet.

Huvudanledningen till att FED har bytt spår (för exakt ett år sedan var prognosen att nollräntan skulle bestå långt in på 2023) är förstås inflationen som inte alls ser ut att ha varit ”temporary”. Här är antagligen inte sista ordet sagt ännu. Det kan nämligen mycket väl visa sig att när FED väl börjar höja så har inflationspeaken redan ägt rum. Om så blir fallet eller ej beror troligtvis på graden av nedstängningar (främst Asien) som följer Omikrons härjningar.

Den andra delkomponenten i den förändrade synen är förstås den oerhört starka återhämtningen på arbetsmarknaden. Så sent som i förra veckan rapporterade USA om en arbetslöshet om blott 3,9%. Eftersom det idag förefaller vara färre som söker arbeten blir det också tuffare att hitta lämpliga kandidater vilket gör att löneinflationsspiralen drar igång sina hjul. Den här formen av inflation ses dock ofta som positiv. Får vi mer pengar i plånboken så är vi i regel benägna att spendera dem.

För den som vill måla upp dystra scenarion finns det helt klart större utrymme idag än vid motsvarande tidpunkt ifjol. I regel finns det som bekant alltid något att oroa sig för och i det avseendet blir 2022 definitivt inte olikt de andra åren. Skall jag tvingas gissa börsutvecklingen i år så blir min gissning att vi får ett mediokert men positivt börsår om än något sämre än genomsnittliga 12,3%. Jag blir heller inte förvånad om vi vid en rad tillfällen kommer korsa årsskiftesnivån såväl upp som ned.