Veckan i backspegeln… v03

Ovanstående baserat på drygt 25 år gammal data, närmare bestämt från 1996 och framåt. Varför nämner jag det nu undrar du kanske? Jo, det är nämligen ur detta perspektiv som vi får titta på årets börsinledning. För faktum är faktiskt att Stockholmsbörsen inom loppet av knappt tre veckor i år har stigit med exakt 10% (!). En historisk bedrift.

Väntad rekyl… Skulle den uppgångstakten hålla i sig hade vi sannolikt fått se All Time High innan rapportperioden tagit slut i februari. Att fortsätta i den takten vore förstås omöjligt. Att det till slut blev dags för rekyl är därför inte alls onaturligt. Tvärtom, jag skulle nästan vilja hävda att det vore konstigt om så inte blev fallet. Och ja, ännu en gång bygger jag nämnda påstående på historiska mönster. Då vi har ett nytt börsår och därmed en del nytillkomna läsare kan det vara läge att fräscha upp minnet.

Opex… För det första var det optionslösen i USA i fredags. Eftersom optionsmarknaden numera är större än aktiemarknaden (!) får den typen av händelser stor påverkan. Somliga minns säkert att jag vid flertalet tillfällen har uppmärksammat detta under föregående år av det enkla skälet att mönstret har varit övertydligt. Det absoluta flertalet av fjolårets optionsveckor (som inträffar månatligen och äger rum i regel inför tredje fredagen) har nämligen haft en tydligt negativ kurstendens. Trots att det handlar om ett amerikanskt fenomen så har Stockholmsbörsen i regel sjunkit från tisdag/onsdag under optionsveckan till inledningen av veckan därpå. Väl där brukade saker och ting rätta till sig. Därav benämningen ”turn around tuesday”.

Reaktionsnivåer… Den andra anledningen till rekylen är även den ”teknisk”. Ni som har följt undertecknads spalter under en längre period minns kanske att jag årligen fäst stor vikt årsskiftesnivån som jag menar har en oerhört stark psykologisk karaktär. I synnerhet under de första månaderna på året. Minst lika intressanta blir även jämna nivåerna om 5, 10, 15% från just nämnda årsskiftesnivån (så väl upp som ned). Anledningen till det är att jag vid flera tillfällen genom åren har noterat marknadens benägenhet att reagera kring dessa nivåer (gäller dock främst första halvåret).

Psykologi… Tittar vi på årsskiftesnivån var den 782 för OMXSPI-index. 5% upp från nämnda nivå ger oss 821 och 10% jämna 860. Just den senare nivån var faktiskt exakt där index toppade i veckan. Kalla det gärna för ett sammanträffande men det är faktiskt långt ifrån första gången som vi ser en reaktion i ett liknande läge (däremot ovanligt att det sker redan i mitten på januari). Nu återstår det därför att se hur den högst väntade rekylen beter sig. Jag skulle inte bli förvånad om vi får se test av 5-procentsnivån (821) längre fram. Att index skall sjunka hela vägen ned mot årsskiftesnivån i närtid förefaller däremot något långsökt givet senaste tidens styrka. Men ingenting är förstås omöjligt. Vi vet sedan tidigare att nedgångar i regel sker snabbare än uppgångar gör. Håll därför koll även på årsskiftesnivån.

10-åringen… Men nog om teknikaliteter. Att sia om börsens kortsiktiga börsutveckling är förstås kul men blir ju ändå lite av en spekulation. Ser man på läget över en längre period är det snarare den underliggande fundamentala utvecklingen som blir avgörande. Även här har det hänt en hel del intressanta saker. Tittar vi exempelvis på den amerikanska 10-åringen har den nu backat med drygt en halv procentenhet sedan senaste toppnivån kring 3,90%. En toppnivå som för övrigt blev lägre än föregångaren (ca 4,25%). Har den långa räntan i USA toppat ur? Säg det. Jag noterar dock att senast som den befann sig på nivåer kring 3,40% var i september ifjol.

Kungen abdikerar… En annan intressant iakttagelse är dollarutvecklingen. För faktum är att även den ser ut att ha toppat i september, något som kan ha stor betydelse för de finansiella marknaderna. Räntan i USA har förvisso inte höjts klart ännu (FED spås höja med 0,25% i början på februari och med ytterligare 0,25% gången efter) men toppen är nog inte långt bort givet hur snabbt inflationen sjunker. Detsamma kan man nog inte direkt påstå om ränteutvecklingen i Europa som ju ligger en bra bit bakom USA och kan av den enkla anledningen ha fler och kanske framförallt större höjningar framför sig (jo, jag vet att den europeiska inflationen är av annan sort än amerikansk dito). Det i sig gör att euron kan fortsätta stärkas mot dollarn och med den kanske även kronan då vår egen Riksbank kopierar det mesta som ECB gör.

Besked från Davos… Som om ovanstående inte var skäl nog för euroförstärkningen finns det även fundamentala skäl att med större tillförsikt se på den europeiska ekonomin. Farhågorna om ekonomisk kollaps i spåren av energikrisen har så här långt inte besannats. Tvärtom tycks det ha gått betydligt bättre än förväntat så här långt. Nyligen har den tyska förbundskanslern till och med sagt att han inte trodde att Tyskland skulle hamna i recession i år. Nu är han förstås en politiker och talar givetvis i egen sak men det säger ändå en hel del om hur man hittills har lyckats hantera krisen. För bara ett halvår sedan var en tysk (och europeisk) recession inte bara sannolik utan mer eller mindre given. Idag är nämnda risk långt ifrån lika stor vilket senaste månadernas börsuppgång speglar tämligen väl. Nu öppnar dessutom den kinesiska ekonomin vilket torde ge ytterligare kraft åt den tyska (och europeiska) exportindustrin.