Veckan i backspegeln… v05

Februari… Att januaribörsen inte har varit vidare bra behöver jag inte upprepa fler gånger. Det intressanta nu är snarare hur februari kan tänkas bli.

Veckan i backspegeln v05 2

Och tittar man historiskt så handlar det generellt om en stark börsmånad. Den tredje starkaste på ett år där senaste 26 årens genomsnitt har bjudit på uppgångar motsvarande 2,4%.

7 av 26… Alla regler har förstås sina undantag och så även gällande februari. Sedan 1995 har denna börsmånad vid sju olika tillfällen bjudit på nedgångar. Senast det begav sig var 2020 då pandemioron lamslog börserna alldeles i slutet på månaden. Då blev det tapp om lite drygt 7%. Den allra kallaste (börsmässigt sett) februari har vi haft 2001 då Stockholmsbörsen tappade nära 11%.

Goda odds… Det positiva i sammanhanget är att ingen av de värsta nedgångarna under februari har kommit i ett läge då januari har varit starkt negativ. Tvärtom. Negativ utveckling i januari har enbart i två fall fortplantats till den påföljande månaden. Det var dels 2011 (-1,0% i januari) dels 2003 (-3,7%). Tittar man sedan hur avkastningen har blivit i februari efter börsnedgång under årets inledande månad får man fram en genomsnittlig uppgångssiffra om 1,6%. Oddsen är med andra ord i favör för att den nu aktuella månaden kan bjuda på någon form av återhämtning.

Annons

Tigerns år… Det nyss gångna månadsskiftet innebar även årsskifte enligt den kinesiska kalendern. I tisdags inföll det kinesiska nyåret som inledde Tigerns år. Ett år som enligt kinesisk astrologi skall kännetecknas av stora förändringar. Vad detta kan tänkas betyda i börssammanhang återstår förstås att se. De två senaste gångerna (tigerns år inträffar var 12:e år) gav det i varje fall en tydligt positiv börs. Under 1998 (perioden februari 1998 – januari 1999) steg Stockholmsbörsen med 9,9%. Under motsvarande tid 2010 blev ökningen mer än dubbelt så stor, 20,9%.

Ord och inga visor… Tom Erixon, till vardags vd för Alfa Laval, höll inte tillbaka när han i samband med en intervju nämnde att han ansåg industrikonjunkturen vara betydligt starkare än vad många makroekonomer tycks tro. Den är så pass stark att industrin, generellt, i det här skedet befinner sig betydligt närmare överhettning än något annat. Någon recession eller stagflation som en del tycks ha oroat sig för, verkar därmed inte vara i sikte. I alla fall inte där Alfa Lavals vd har inblick i. Att det över huvud taget talas om inbromsning beror enligt honom på diverse problematik (halvledarbrist) som främst fordonsindustrin brottas med.

Oss siare emellan… Givet ovanstående är det inte särskilt anmärkningsvärt att FED tänker höja räntan. Frågan – som jag redan ställt tidigare inte minst inom ramen för den här spalten - är väl snarare varför man inte gjort det än? Den frågan som istället gäckar makroproffsen är hur många höjningar som FED kommer att leverera under året. Här tycks man börja bjuda över varandra i förhoppningen om att lyckas komma genom bruset. Nyligen läste jag att en stor amerikansk bank spådde att samtliga kommande räntemöten i år (7 stycken) kunde resultera i räntehöjningar. Så kan förstås bli fallet även om jag själv inte skulle lägga pengar på det. Men helt oavsett, när den typen av utspel börjar bli vardagsmat så är nog chansen hyfsat stor att räntehöjningsfrågan inte längre är den som driver marknadsutvecklingen.

En efter en… Utsikter om flertalet räntehöjningar fortsätter pressa techsektorn. Fram till nyligen hade baissen främst drabbat högt värderade och mestadels förlustbringande bolag. Under den här rapportperioden har dock även de allra mest heliga, FAANG-bolagen, fått ömsa skinn. Netflix sjönk 25% på rapportdagen och samma trista öde drabbade även Meta (tidigare Facebook). I det senast nämnda fallet berodde nedstället på att både rapporten och den framtida guidningen inte levde upp till marknadens prognoser (något man vanligtvis brukade slå). För första gången någonsin har dessutom antalet aktiva medlemmar (daily active users - DAU) för Facebook-appen uppvisat sekventiell nedgång.

Krasch… Att jag omnämner just Meta (Facebook) har en tydlig bakomliggande anledning. Aktiens nedgång som skrevs till smått otroliga 26%(!) i torsdagens handel innebar nämligen att värden motsvarande nära 240 miljarder dollar raderades i ett svep. Detta har aldrig tidigare hänt. Vill man sätta siffran i ett sammanhang kan nedgången rent värdemässigt likställas med om Stockholmsbörsen tappade ca 25% av sitt värde över en natt. En regelrätt krasch.

Dataspel? … Den här typen av kursreaktioner på en kvartalsrapport stärker mig i uppfattningen att det numera är den helt prisokänsliga algoritmhandeln som har tagit över spakarna och styr kursutvecklingen. För hur skall man annars förklara att exempelvis Snap sympatirasar 23% i livlig handel för att sedan studsa upp med 59% när Q4-rapporten publicerats efter stängning? Det är inte tillnärmelsevis normalt beteende och den här typen av volatilitet skickar tveklöst någon form av en signal till oss placerare. Frågan är väl bara vilken slutsats man skall dra? Jag får väl återkomma om jag kommer på något vettigt.

Tänk om… Kvar på banan bland storheter finns numera enbart A-bolagen. Alphabet, Amazon och Apple klarade nämligen av att leva upp till förväntningarna och fick se sina kurser stiga substantiellt. Hur länge kan A-laget hålla marknaden under armarna? Facebooks kollaps fick Nasdaqbörsen att rasa med drygt 4%. Jag vågar inte ens tänka tanken vad som hade hänt om också A-laget gick liknande öde till mötes. Låt oss hoppas att vi slipper få reda på svaret i samband med nästa rapportperiod.

 

Skriven av
Jacek Bielecki
Analytiker
Publicerad 2022-02-08 11:26:00
Ändrad 2025-01-24 08:16:56