Veckan i backspegeln… v08

Som högst noterades 10-åringen kring 1,60% vilket var den högsta nivån på drygt ett år (mitten av februari 2020). Veckan i sin helhet slutade förvisso i moll (-1,4%) men nedgången kändes nog stundtals betydligt värre än den egentligen var. För när februari summerades i fredags hade OMXSPI-index stigit med 2,9%. Det var faktiskt bättre än februaris historiska genomsnitt på 2,4%.

Mars… Frågan som många säkert ställer sig idag är huruvida svagheten i slutet av februari kan vara inledningen på en större nedgång likt fallet var ifjol? Något svar på ovanstående har förstås varken jag eller någon annan. Om framtiden vet vi alla ungefär lika lite. Tittar man historiskt har mars i regel varit en positiv börsmånad. Det är egentligen först på senare år som den tidigare relativt starka tendensen har försvagats. Faktum är att Stockholmsbörsen har backat under de tre senaste åren i mars där fjolårets prestation (-13,2%) sticker ut som den allra sämsta på 25 år. Det är också just den som har gjort att månadens genomsnittliga avkastning under perioden från 1996 och framåt numera är svagt negativ (-0,04%).

Come back… Ordet ”inflation” som inte har funnits i finansmarknadens vokabulär på flertalet år, har plötsligt blivit ett modeord som allt fler marknadsbedömare svänger sig med för att förklara uppgången i långräntorna. De enda som inte tycks se någon inflation eller för den delen tro på tilltagande sådan är centralbankerna själva och då i synnerhet FED. Dess ordförande, Jerome Powell, har ägnat två av veckans dagar till att försöka hamra in budskapet att inflationen inte lär vara något problem under de närmaste åren. Ränteuppgången är tvärtom positiv och naturlig då den speglar starkare ekonomisk utveckling framåt. Och visst har han rätt till viss del. Med förväntad BNP-ökning om 7% i år vore det minst sagt märkligt om 10-åringen harvade på nivåer understigande 1% som fallet var kring årsskiftet.

Laddar bössan… På Riksbanken funderar man just nu som bäst på hur man skall kunna stimulera mer framgent i ett läge där räntorna redan är låga och obligationsköpen pågår för fullt. Som lekman skulle man kunna tycka att verktygslådan ekar tom. Så är dock inte alls fallet att döma av uttalanden som gjordes i veckan. Det finns åtminstone fyra olika (innovativa som man kallar dem för) verktyg som man ännu inte använt sig av men som man noterat har börjat diskuteras internationellt. I första hand handlar det om mycket negativa räntor (negativa sådana har man redan testat), dubbla räntor (!?), yield curve control och helikopterpengar. Innovativt eller ej men nog är detta definitivt en signal om att man bör se till att äga allehanda tillgångar. För är det någonstans som inflationen lär synas med den typen av penningpolitik (gör redan?) så är det sannolikt inom samtliga tillgångsklasser.  

I senaste laget… Den gångna veckan var den här rapportperiodens sista. Och som brukligt är fanns det (alltför) många bolag som valde att vänta in i det sista med att dela med sig av vad man åstadkommit under slutet av förra året. Säga vad man vill men det är alldeles för dåligt. Att publicera en kvartalsrapport med nära ett kvartals eftersläpning ger tveklöst inte något gott betyg åt ledningen. Snarare tvärtom faktiskt. Nog borde man kräva bättring på den fronten.

På ruta ett… Och på tal om just rapporter. Thunderful Group lämnade sin första sådan som noterat bolag i veckan. Ett tillfälle som man sannolikt sent kommer att glömma fast av helt andra skäl än de på förhand givna. Med ett efterföljande 40-procentigt (!) kursras blir rapporten ihågkommen i alla fall. Sådant är det inte ofta man ser. Men så hade också aktien stigit till nivåer där luften onekligen var tunn. Kort inför publiceringen av bokslutet hade aktien dubblats i kurs sedan IPO:n i början på december (!). Efter veckans siffermässiga redogörelse var den dock tillbaka på ”ruta ett” dvs vid IPO-nivån. Den som inte fick tilldelning i december kunde förstås passa på då. Och säga vad man vill men nog ser det ut som om introduktionsnivån kanske ändå var rimligt satt ändå och inte framstår som någon ”skriande rea” som marknaden uppenbarligen hade fått för sig och dubblade kursen i ett nafs.

Veckans insider… Det är inte enbart bostadsmarknaden i Stockholm som har skenat i spåren av pandemin. Detsamma tycks gälla även i andra länder och då inte minst på Malta. Hur vet jag det undrar du kanske? Jo, jag noterade att vd i twitterfavoriten Angler Gaming, Thomas Kalita, har sålt aktier för 106 Mkr med anledningen att han behövde pengar för ett husköp på iGaming ön efter att ha hyrt bostad där i många år. Fullt förståeligt givetvis (inte minst efter en superstark rapport) även om prislappen gör att jag själv blir lite nyfiken om vad han får för pengarna. Kanske får vi en vacker dag gå på en digital husesyn likt den som Catena Medias gamle grundare och VD Henrik Ekdahl Persson, bjöd på för 3-4 år sedan (finns att beskåda på Youtube).

Veckans citat… Jag väljer att avsluta veckans spalt med Charlie Mungers (Warren Buffets vapendragare på Berkshire Hathaway) syn på SPAC-fenomenet som för övrigt uppges vara på väg till Stockholmsbörsen:

“The investment banking profession will sell shit as long as shit can be sold”