Veckan i backspegeln… v11
Veckans ämne… Det mesta den här veckan har handlat om FED. Låt mig därför gå igenom vad som har sagts och vad det eventuellt skulle kunna tänkas betyda.
För nog är budskapet en smula schizofrent. Åtminstone för en makroekonomisk lekman som undertecknad. Kom bara ihåg att detta är en gammal stofils subjektiva tolkning av budskapen som kanske inte bör ses som ”en absolut sanning”. Förhållanden som ”förr i tiden” ansågs vara gällande börjar uppenbarligen kännas förlegade i dagens verklighet.
Två budskap… Jo, först och främst kom FED-chefen med två tydliga budskap. Coronakrisen har förstås varit allvarlig men inte fullt lika illa som man hade befarat för ett år sedan även om den givetvis inte är helt över ännu. Återhämtningen bedöms därtill bli betydligt högre än vad man tidigare räknat med. FED skruvade upp BNP prognosen till ca 6,5% i år (i december räknade man med 4,2%).
Thinking about thinking… Ovanstående positiva besked till trots väljer man att stå fast vid att de rekordhöga stimulanserna fortfarande behövs i samma uträckning som förr. Att de infördes på basis av betydligt värre antaganden än vad som ser ut att bli fallet påverkar alltså inte centralbankernas beslut. Man tänker med andra ord alltjämt inte på att tänka att dra tillbaka dem. Och när man eventuellt börjar tänka på att tänka så kommer man meddela det för marknaden i god tid innan så sker. Glasklart eller hur?
Bakom kurvan… För att ens ”tänka på att tänka” vill man se hårda fakta på att arbetsmarknaden har återgått till full sysselsättning samt att inflationen har nått målet om 2% och kanske till och med temporärt tagit sig förbi det. Jerome Powell påpekade med all önskvärd tydlighet att FED kommer att invänta verkliga data snarare än förlita sig på framåtblickande prognoser. Det är en tydlig förändring i budskapet och jag kan inte annat än att tolka det som att FED frivilligt avser att lägga sig ”behind the curve” som i vart fall tidigare ansågs ha en tydligt negativ innebörd. Man väljer att bli reaktiva snarare än proaktiva.
Fångar… Den enda rimliga slutsatsen av onsdagens spektakel är att FED numera gör precis det som marknaden vill att den skall göra. Att så sker är förvisso inte något direkt nytt (FED har alltid ansetts vara en marknadsvänlig centralbank) men så här uppenbart har det nog aldrig varit tidigare. Och jag kan inte annat än att tycka att det kan visa sig vara en farlig väg att gå. Att marknaden stundom är manodepressiv vet vi ju sedan tidigare. Börjar världens mäktigaste centralbank rätta sig i det ledet kan konsekvenserna på sikt bli ödesdigra.
Tapering… Sammanfattar man det hela så känns det fortsatt väldigt osannolikt att FED väljer att höja räntan i år (däremot långt ifrån omöjligt att så sker redan nästa år). Med det sagt misstänker jag ändå att det blir oerhört svårt att fortsätta med samma stimulansnivå under hela 2021. Någon gång (kanske i höst?) blir man nog tvungna att dra ned på stimulanstakten om nu tillväxten blir så stark som man själva förutspår. Detta inte minst som det redan nu talas om ytterligare ett stort stimulanspaket från Bidens administration (den här gången främst infrastrukturrelaterad).
Sansar sig… Att i det läget fortsätta gasa enbart för att USA inte har nått full sysselsättning (arbetslöshet på 3,5–4%) lär nog riskera att leda till rejäl överhettning på flertalet håll. Är man verkligen måna om prisstabilitet som ju är centralbankens främsta uppgift, borde man se till att lyfta bort punsch-skålen från överförfriskade marknadsaktörer snarare än hoppas på det bästa. Med det senare nämnda syftar jag på att de tilltagande allt mer tydligt synliga inflationstendenserna visar sig bli temporära (eller ”transitory” som man själva benämner dem som). I annat fall är risken uppenbar att man tappar kontrollen och i det läget möjligtvis även förtroendet.
Tapering… Får jag rätt i nämnda antaganden så bör FED senast i slutet på sommaren flagga för att ekonomin är så pass stark att den möjliggör för centralbankens kommitté att börja tänka på att tänka på neddragning av obligationsköp (s.k. tapering). Gängse uppfattning är att detta kommer att leda till turbulens på marknaden som ju länge har drivits av dels ständiga likviditetstillskott dels både TINA och FOMO. Rädsla för (temporär?) volatilitet borde dock inte utgöra grund för att inte göra det som göras borde. Rätt eller fel? Time will tell.
Först ut… En centralbank som inte tycks rätta sig i stimulansledet är den brasilianska som i veckan kände sig nödgade att inte bara höja styrräntan för första gången på sex (6) år utan dessutom höja mer än vad marknadsaktörerna hade förväntat sig. Räntan höjdes nämligen med 75 punkter till nu 2,75%. Den främsta anledningen till beslutet är de snabbt stigande priserna i landet som har skapat inflationsoro. Viktigt att påpeka att det i Brasiliens fall i första hand beror på rejält försvagad valuta. En annan centralbank som höjde räntan i veckan var den ryska. Inom kort lär sällskapet utökas. Ytterligare en centralbank som flaggade för att en räntehöjning ligger i pipeline är Norges dito. Förvisso rörde man inte räntan vid veckans möte men påpekade samtidigt att den gradvis kommer att höjas från och med andra halvåret i år.
