Veckan i backspegeln… v11

Det gjorde den dock och faktum är att onsdagens rusning (+4,36%) var den enskilt bästa handelsdagen sedan 18 maj 2020 (+4,41%). Veckan som helhet slutade upp 6,2% (bästa prestationen sedan november 2020) trots FED-möte och amerikansk optionslösen (båda har tidigare orsakat substantiella nedgångar) vilket visar hur svår materia som ”tajming” är. Frågan är förstås om det nu är dags att damma av det gamla talesättet att ”en gång är ingen gång men två gånger antydan till trend”?

Höjdpunkt… Det fasansfulla kriget till trots var veckans FED-möte den enskilt viktigaste makrohändelsen som de finansiella marknaderna hade att se fram emot. Cyniska som de är, räknar de i huvudsak kronor och ören och sett i det avseendet blir förstås centralbankens policy en direkt vägledande pusselbricka för den framtida utvecklingen. Räntan är som bekant en oerhört viktig komponent i de allra flesta värderingsmodeller som finns idag. 

Ny cykel… Någon direkt överraskning bjöd Jerome Powell inte på. Räntan höjdes för första gången sedan 2018 med 25 räntepunkter och man flaggade för att fler höjningar skulle komma. Centralbanken räknar med att både ekonomin och arbetsmarknaden är tillräckligt starka för att klara av en gradvis åtstramning. Recessionsrisken som många befarar ha ökat anser man alltjämt vara låg. Därför är man även redo att inleda anpassning av sin balansräkning (QT) i samband med kommande möte i maj. Just det senast nämnda kan måhända ha varit av främsta intresse för marknaden men några direkta detaljer om hur man tänker gå till väga presenterades dock inte.

Dot Plot… Såsom FED:s tilltänkta räntebana ser ut idag indikeras höjning på i stort sett varje av de sex återstående möten i år (givet att man inte höjer med 50 räntepunkter vid något eller några tillfällen) och ytterligare tre alternativt fyra stycken nästa år. Rejäl omsvängning mot vad man ansåg vara befogat vid tidigare tillfällen. Faktum är att centralbankschefen till och med på presskonferensen medgav att man borde ha höjt räntan tidigare om man hade haft tillgång till all den data som finns tillgänglig idag. Inte ens FED har dock tillgång till facit på förhand.  

Wake up call… Och på tal om Dot Plot. Att stirra sig blint på den typen av underlag är närmast lönlöst. Det enda man egentligen vet är att utvecklingen kommer att skilja sig väsentligt från nämnda prognos. Fråga bara Stefan Ingves som ser ut att ha överraskats av den svenska inflationen (4,5%) och som nu flaggar (tillsynes utan att konsulterat det med sina kollegor i Riksbankskommittén) för att det kan finnas skäl att flytta fram framtida räntehöjningar som man för bara någon månad sedan menade skulle ske under andra halvan av 2024. Nu blir det nog snabbspolning framåt om närmare två år. Så kan det gå när man somnar vid ratten och väljer att använda sig av autopilot (läs ECB).

Krona… Riksbankschefens uppvaknande har medfört att kronan har stärkts påtagligt under den senaste veckan. När kriget i Ukraina bröt ut rusade dollarn mot dryga 10 kr medan euron kostade nära 11 kr. Idag återfinns båda på betydligt lägre nivåer och den snabba vändningen ned kan indikera att marknaden har insett att även den svenska centralbanken får (äntligen!) anpassa sig till nu rådande verklighet.

Rattfylla… Men sakta i backarna. Det man skall komma ihåg är att Stefan Ingves & Co tycks vara förespråkare av en så svag krona som möjligt då det gynnar konkurrenskraften för svenska exportbolag. Skulle förstärkningen fortsätta kan man därför mycket väl nöja sig med muntliga tillrättavisningar och fortsätta med sin för många smått obegripliga räntepolicy. För så länge som detta har pågått kan man nästan få känslan av att riksbankenschefen inte bara somnat vid ratten utan rent av kört rattfull. Ingen kan väl ha glömt att man höjde strax innan finanskrisen bröt ut eller applicerade negativa räntor mitt i en högkonjunktur.

Plötsligt händer det… Och apropå dollarn. Efter att ha rusat uppåt i inledningen av kriget har den sjunkit tillbaka trots att FED höjt räntan och flaggat för att betydligt fler var att vänta. Frågan är om inte allt fler börjar ställa sig frågan huruvida dess reservvalutastatus (och därmed även tydlig premie) är i farozonen efter sanktioner riktade mot den ryska centralbanken. Om dollarreserver inte är säkra (för oliktänkare) finns det ju ingen poäng att ha dem. Så kan nog exempelvis kinesiska ledare resonera. I synnerhet med tanke på det stundtals spända läget som råder kring både Taiwan och Hong Kong. Att Saudiarabien uppges föra aktiva samtal med Peking om att prissätta delar av oljeförsäljningen till Kina i Yuan minskar inte spekulationer kring dollarns globala ställning. Hastigt och lustigt kan stor del av oljehandeln ske i den kinesiska valutan då även Ryssland ju lär tvingas välja detta alternativ.  

Blåsväder… Det är inte enbart dollarns status som har börjat ifrågasättas. Rejält blåsigt är det även kring Ericssons tidigare hyllade VD Börje Ekholm som inte har sin allra mest lyckade period bakom sig. Först ett illa tajmat förvärv (veckorna innan techaktierna fullständigt pulveriserades) och senare uppgifter om ännu en gammal men undangömd korruptionshärva i Mellanöstern. Att olyckan sällan kommer ensam blev Börje varse under veckan som gick då två tongivande rådgivare till institutionella förvaltare har rekommenderat sina kunder att rösta mot ansvarsfrihet för honom (och även övriga medlemmar i styrelsen) på den kommande bolagsstämman. Som om inte det var illa nog riskerar han att bli av med bonusar som han erhållit för åren 2019–2021, dvs under den period som slutsatserna från internutredningen om Irak hemlighölls. Synnerligen ovanligt får man lov att säga. Men så lever vi också i minst sagt ovanliga tider.