Veckan i backspegeln… v12

Den svaghet som varit synlig där de senaste veckorna har inte alls varit lika tydlig här. Tvärtom var det i veckan oerhört nära nya toppnoteringar. Imponerande förstås men känslan är att syret sakta men säkert börjar ta slut här. Efter att ha stigit med 13,5% sedan årsskiftet ”känns” börsen definitivt rekylmogen. Eller är det kanske nu som vi går in i den paraboliska ”melt up” fasen?

Kvartalsskifte… Det man inte skall glömma bort är att slutet på mars även innebär ett kvartalsskifte och därmed också sedvanlig window-dressing. Det som har gått svagt rensas ut till förmån för det som har fungerat bra. Ingen förvaltare vill ju skylta med en massa ”förlorare” när innehaven snart skall redovisas. Det i sig torde innebära att omallokeringen från tillväxt till värde kan fortsätta en stund till. I synnerhet som det nu vankas utdelningar och dessa är det ju främst värdebolagen som bjuder på.

April… En annan aspekt som man kanske inte skall glömma bort är det faktum att april historiskt sett har varit årets näst bästa börsmånad. Enbart november har varit bättre. Sedan 1996 har OMXSPI stigit med i genomsnitt 2,5% under april. Tittar vi på de fyra senaste åren har uppgången till och med varit större (drygt 5%) och då även om vi exkluderar fjolårets rörelse om 8,3% som ju kan ses som reaktion på ”corona-kraschen” i mars.

USA… Hur har det då gått i USA undrar vän av ordning? Jo, även där har april i regel varit en riktigt bra månad. Tittar vi på S&P 500 finner vi mer än dubbelt så många uppgångsmånader sedan 50-talet än nedgångsdito. Den genomsnittliga uppgången har varit 1,6% och precis som i Sverige har april vid sidan av november varit den bästa börsmånaden på året. Blickar vi bort mot teknologitunga Nasdaq Composite är bilden faktiskt relativt lik även om den historik jag använder här sträcker sig från 70-talet och framåt. Den genomsnittliga uppgången har sedan dess varit 1,7% och den enda månaden med klart bättre facit än april (november uppvisar samma avkastningssiffra) är januari med +2,8%.

På tvären… Ingen lär sannolikt ha kunnat undgå nyheten att ett stort containerfartyg just nu blockerar Suezkanalen. Hur man har lyckats med konstycket att ställa sig på tvären är svårförklarligt. Det sägs att starka vindar skall ha bidragit till att få fartyget ur kurs men sett till vilken koloss det handlar om (plats för upp till 20 000 containrar och en längd som överstiger kanalbredden) borde det nästintill ha handlat om Gudruns urmoder till storm för att lyckas. Det är nästan så man föranleds att tro att det handlar om ett beställningsjobb.

Inflation... Oavsett hur det nu gick till är det förstås ytterst olägligt. Suezkanalen uppges stå för 12% av havsburna transporter och spelar därmed en väldigt viktig roll för den globala handeln. Att läget där redan är ansträngt vet vi alla. Så sent som i början på veckan tvingades Volvo till en vinstvarning i spåren av halvledarbristen som har slagit hårt mot fordonsindustrin när varuflöden riktats om mot konsumentrelaterade dito under pandemin. Blir stoppet i Suezkanalen långvarigt som allt mer tyder på lär ju situationen knappast förbättras i närtid. I värsta fall får fartygen ta omvägen runt om Afrika vilket givetvis innebär både rejäl fördröjning och ökade kostnader. Ytterligare ved på inflationsbrasan?

R.I.P… Det går inte påstå annat än att globaliseringsidéen har stött på patrull under det senaste pandemiåret. Och frågan är om det nu inte börjar bli läge att definitivt dra ett streck över den en gång för alla. Flertalet av bolagen som har haft tillverkning i exempelvis Asien har redan beslutat att flytta en del av produktionen så att den hamnar betydligt närmare slutmarknaderna. Nu kommer nästa smäll när exportförbuden för vaccin haglar. Indien har redan infört en sådan och likaså USA (för vaccin man själva inte ens använder). Nu vill man även i EU följa samma spår vilket med all önskvärd tydlighet åskådliggör vad ett globalt samarbete är värt i kristider.  

Pinsamt… Nog för att man kan förstå EU-ländernas frustration men är det någonstans som de protektionistiska tendenserna har varit allra mest synliga allt sedan hälsokrisen bröt ut, så är det just inom EU. Först handlade det om exportstopp av skyddsmateriell (inom Unionen), sedan stopp för människors rörelsefrihet och nu tillkommer motsvarande vad vaccin beträffar. I det senare fallet får man dessutom skylla sig själva. De länderna som ligger långt före EU i vaccinationsprocessen (Israel, USA, UK) är de som har gjort andra val vad resursanvändning beträffar. I EU har man valt det billigaste alternativet (Astra Zeneca) vilket så här i efterhand har visat sig vara fel. Detta kunde man förstås inte veta på förhand men nog är det tydligt att de ekonomiska aspekterna fick gå före. Paradoxalt nog är Pfizer/BioNtechs vaccin utvecklat i Tyskland medan Astras motsvarighet har tagits fram av University av Oxford i UK. Att nu försöka skylla ifrån sig på vad man kallar för ”Astra Zenecas mycket dåliga prestation" kastar ännu en skugga på det, i mitt subjektiva tycke, uppenbart undermåliga ledarskapet i Unionen. Gör om, gör rätt!