Veckan i backspegeln… v16
Upp till bevis… Efter rejäla börsuppgångar inför den nu inledda rapportperioden var det verkligen upp till bevis för bolagen. Skulle värderingarna hålla för de extrema kurslyften som vi har fått bevittna? Vi var nog många som ställde oss den här frågan. Och den gångna veckan gav oss en del svar.
Levererar… När de första rapporterna nu har levererats är det onekligen svårt att inte vara imponerad. Med ett fåtal undantag har de allra flesta inte bara varit starka utan riktigt starka till och med. Det syns tydligt att bolagen har jobbat med kostnadsbiten under pandemitiden och när nu efterfrågan nu börjar återvända blir hävstången på lönsamheten enorm. Låt vara att siffrorna säkerligen är dopade till viss del (inga affärsresor, representation m m) men vi skall heller inte glömma bort att exempelvis både valutorna och råvarupriserna i de flesta fall har gått bolagen emot.
Risk/Reward… Men lika starka som rapporterna ser ut att vara, lika tydligt är det också att marknadens förväntningar låg klart högre än analytikernas dito. Väldigt många bolag har nämligen fått se sina kurser sjunka trots riktigt bra prestationer. Risk/reward över själva rapporten har i den inledande delen av rapportperioden framstått som tämligen svag. Huruvida detta är en indikation på att marknadsaktörerna ser värderingarna som väl tilltagna eller om man enbart passar på att ta hem goda vinster efter en period av stark utveckling återstår att se framgent.
Potentiellt hot… En annan intressant aspekt som jag snappade upp var att många av bolagen inte såg några större problem att föra vidare ökade kostnader för transport, material m m vidare mot kund. Man skulle nästintill kunna säga att det just nu råder ”säljarens marknad”. Detta är förstås angenämt här och nu men frågan är om inte detta är en första riktig indikation på att vi nu på allvar börjar få in inflation i systemet. Enligt FED skall eventuell sådan enbart vara av temporär natur (”transitory”). Och visst, så kan mycket väl vara fallet. Utgångspunkten att per definition betrakta den som övergående gör dock att centralbanken kan hamna rejält ”bakom kurvan” om inflationen skulle bita sig fast på en betydligt högre nivå än önskvärt.
Toppish… När jag ögnade genom VD-orden i flertalet av veckans rapporter noterade jag bl.a. att flertalet bolagschefer lyfte fram en rad risker och utmaningar som företagen ställs inför i detta skede. Ser man till börsen som ju närmast har skenat in i rapportperioden tycks dessa risker inte ha upptagit allt för mycket av marknadens fokus. Det i sig gör att allt fler (inkl undertecknad) ifrågasätter nuvarande börsvärderingar. På regelrätta frågor om vad exempelvis Investors och Kinneviks vd anser om nuvarande prissättning var bådas svar tämligen entydigt: uppskruvat. Kinneviks vd George Ganev gick till och med så långt som till att påstå att det inte var frågan om en korrektion inträffar utan snarare när så sker. Och nog är det inte särskilt svårt att hålla med när till och med Industrivärden som ju äger en helt å hållet börsnoterad portfölj, handlas med premie (!). Skall jag vara ärlig så vet jag inte om jag någonsin har varit med om liknande.
Anmärkningsvärt… En rapport som jag fastnade för lite extra mycket i veckan var den som Fingerprint Cards levererade. Nu äger jag förvisso lite aktier i bolaget men det är inte den främsta anledningen till varför jag nämner det här. Inte siffrorna heller egentligen trots att de för första gången på väldigt länge pekade åt rätt håll på så gott som samtliga punkter. Den främsta behållningen i mitt tycke var bruttomarginalen som ökade med hela fem (5) procentenheter. Men det som var allra mest anmärkningsvärt var ändå marknadens närmast ofattbara reaktion. Upp 25% (!). Så här kan det gå när knappt någon bevakar bolaget längre samtidigt som ägarbilden utgörs av privatsparare (fantaster?) och diverse ETF:er i ena ringhörnan och blankare i den andra.
Synska?… När jag nu nämnt Fingerprint vid namn (något knappt någon i affärsmedier gör numera) så kan jag även tillägga att bolaget själva tycks tro på allt bättre lönsamhet. Den slutsatsen drar jag dels av det faktum att man har varit ganska aggressiva med sina återköp (i och för sig inget nytt, man återköpte ju aktier även inför kurskollapsen), dels eftersom man väljer att lägga kortverksamheten i schweiziska Zug. Varför är detta intressant frågar kanske vän av ordning? När svaret inte ter sig helt uppenbart så handlar det oftast om pengar. Och mycket riktigt. Skattesatsen där är betydligt lägre än i Sverige. Tror man sig tjäna större belopp på biometriska bankkort som ju kan bli nästa volymmässiga massmarknad för Fingerprints sensorer, är det förstås ett smart drag. Återstår att se om Johan Carlström är lika förutseende gällande företagets framtida intjäning som han beskylls ha varit avseende egna affärer i bolagets aktie.
Payback time… Efter ett år av allehanda stimulanser börjar det onekligen bli dags att fundera på finansiering av samtliga åtgärder. Hittills har man i huvudsak gått via sedelpressen men det kan förstås inte vara den enda lösningen. Så enkelt kan det ju knappast vara. En gammal beprövad modell annars är förstås skattehöjningar. Detta är också vad Bidens administration gick till val på. Högre företagsbeskattning, högre skatt för den allra rikaste procenten samt enligt rykten även närmast dubblad kapitalbeskattning är de förslag som man nu tänker lägga fram. Det senast nämnda var uppenbarligen en nyhet för marknaden och mottogs initialt negativt (vad annars?). Men skall man vara helt ärlig så är det ju just tillgångsägarna som har dragit det längsta strået under pandemin (alla tillgångspriser har ju skenat i spåren av rekordhöga stimulanser). Kanske inte helt orimligt om dessa också fick bidra något mer än de som enbart fick nöja sig med ett par värdecheckar?
