Veckan i backspegeln… v17
Sign of the times… Allting har som bekant ett slut. Så även (eller kanske framför allt?) sådant som är roligt.
Och roligt har vinterhalvåret mätt från inledningen på november till slutet på april generellt ha varit. I alla fall vad börsen beträffar. I år lyckades nämligen Stockholmsbörsen med konststycket att stiga med 31,3%. Den bästa prestationen för perioden sedan 1999/2000 och klart bättre än genomsnittet för vinterhalvåret (+13,2%).
April… När vi nu har stängt böckerna för april kan vi konstatera att det visade sig vara en minst sagt hyfsad börsmånad. Uppgången stannade vid 2,7%. Det kan man knappast klaga på även om uppgångssiffran kunde ha blivit bättre. Månadens andra halva var ju klart svagare än dess första dito. Utfallet blev trots det bättre än det historiska snittet för månaden som sedan 1996 uppgår till 2,5% (inklusive årets siffra).
Maj… Blickar man framåt noterar vi att det är under de kommande veckorna som börsvädret tenderar att slå om. Förvisso pekar den genomsnittliga historiken för amerikanska S&P 500 på uppgång motsvarande 0,2% men ser man till Stockholmsbörsens facit indikeras en genomsnittlig nedgång om 0,4%. Låt vara att den senast nämnda siffran är baserad på kortare historik (25 år) än för den amerikanska siffran (utvecklingen från 1950 och framåt), men skall jag vara helt ärlig så vet jag inte om data som sträcker sig längre bort än 25 år tillbaka i tiden är mer relevant i just detta sammanhang.
Risk/reward… Säsongsmönstren i all ära men även om vi bortser från dem så är det långt ifrån osannolikt att börsen kan komma att gå in i en något lugnare fas. Rapportreaktionerna har visat att placerarna hellre säkrar vinster än köper på starka utfall. Det har krävts riktigt starka prestationer för att få se stigande aktiekurser. En hel del bolag lyckades med bedriften men för det stora flertalet blev det ofta kursreträtt. I alla fall om vi fokuserar på svenska storbolag. I USA har bilden inte varit den samma.
Techbubbla… Ni har sannolikt åtskilliga gånger läst att de amerikanska börserna huvudsakligen drivs av techjättarna (de s.k. FAANG-bolagen) vars värderingar ter sig ohållbart höga. Själv har jag vid flertalet tillfällen påpekat att det inte är där som en eventuell värderingsbubbla finns. Efter veckans rapporter stärks jag i nämnda uppfattning. Alphabet (företaget som äger bl.a. Google), Amazon, Apple, Facebook men även Microsoft bjöd på närmast sanslösa kvartalssiffror på så gott som alla rader. Att amerikanska bolag slår konsensus är förvisso vanligt (estimat bygger ofta på företagens guidning) men den här typen av ”kross” (det är svårt att kalla det med annat ord) hör trots allt inte vanligheterna till.
Value… Var inte techjättarnas Q1-rapporter engångsföreteelser lär det bli massiva prognosuppskrivningar. Givet detta framstår inte värderingsmultiplarna motsvarande 20-25x nästa årsvinst som särskilt utmanande om vi jämför med hur svenska (betydligt mindre digitaliserade) bolag värderas. I synnerhet om vi beaktar balansräkningarnas utseende där de enorma nettokassorna lär användas för exempelvis återköp av egna aktier (Alphabet och Apple har redan flaggat för det).
Same, same… Låt mig stanna kvar i USA ytterligare ett ögonblick. Veckans FED-möte blev förvisso en odramatisk historia. Räntan förblev ju som väntat orörd och så även storleken på centralbankernas obligationsköp. Det är fortfarande inte dags än att fundera på att dra tillbaka stimulanserna var budskapet. Vare sig arbetsmarknaden eller ekonomin i stort har nått dit FED vill se den för att lätta på gaspedalen. Det som fastnade i mitt minne från veckans tillställning med Jerome Powell var dock hans min när han svarade på frågan om när han trodde att ekonomin kunde stå på egna ben:
”I´m not sure I understand the question”
Elefanten i rummet… Inflationstrycket har tilltagit men inom FED betraktar man det alltjämt som temporärt. Om det stämmer eller ej får givetvis framtiden utvisa. Jag noterar dock att allt fler företagsledare nämner att man under senare delen av året ser sig tvungna att skicka bl.a. råvaruprishöjningar vidare till kundledet. Idag handlar det nämligen inte om enstaka insatsvaror som stigit i pris utan en bred palett sådana som berör allt från koppar (10 års högsta i veckan) till stål och timmer. Flaskhalsar eller ej, det här ämnet lär bli ett återkommande tema.
Nya tider… Att riktade emissioner och större placings numera hör vardagen till vet vi alla. Det var således inte särskilt märkvärdigt när det efter onsdagens stängning dök upp en miljardpost (7 miljoner aktier) i Wallenstam. Det anmärkningsvärda var att det var fastighetsbolaget själva som sålde aktier som man tidigare återköpt på marknaden (praxis annars är att man makulerar dem alternativt använder dem i samband med förvärv). Fyndigt värre får man väl lov att säga. För trots rabatten (ca 5%) lär priset ha varit högre än vad an köpt dem för. Det går inte en vecka på marknaden nu för tiden utan att man blir förvånad.
Enkla pengar… Och när jag nu ändå berör sådant som förefaller udda så kan jag inte låta bli att omnämna Creades. Investmentbolaget emitterade nämligen aktier motsvarande ca 1 miljard kronor för investeringar i nya och befintliga innehav samt eventuellt ett SPAC. Det i sig är kanske inte så konstigt även om bolaget vid utgången av Q1 hade drygt halv miljard i likvida medel. Det som fick mig att höja på ögonbrynen var dels priset dels marknadens påföljande reaktion. Emissionskursen rabatterades nämligen med 18% vilket innebar hyfsad utspädning (8,2%). Trots det steg aktiekursen dagen därpå med 16% (!) och fortsatte sedan vidare upp. De som tecknade aktier i emissionen har inom loppet av några dagar fått se en värdeökning överstigande 50%. Rimligt?