Veckan i backspegeln… v17
April… Ny börsmånad är till ända. Det blev dessvärre ingen särskilt rolig sådan.
Först publicerad i Stockpicker Newsletter 1951 (1 maj 2022)
Stockholmsbörsen sjönk under samtliga veckor i april (-2,6% under den nyss avslutade veckan) vilket summerade månadsutvecklingen till -4,7% jämfört med 2,3% som utgör ett historiskt genomsnitt för april sedan 1996. Därmed bröts också sviten av fem stigande aprilmånader i följd. Som om inte allt ovanstående var illa nog var årets upplaga faktiskt den näst sämsta på 25 år. Enbart april 2002 var sämre (-9,1%)
Tertial… Nedgången i april innebär att årets inledande tertial (fyra månader) innefattar hela tre negativa månader (januari, februari och april). Det är klart ovanligt med tanke på historiska säsongsmönster där inledningen på ett börsår i regel brukar vara starka. Enda gången något liknande har inträffat sedan 1996 var under 2003. Den gången bottnade index i mars (april blev då en positiv månad). Skillnaden mot i år är att nämnda period då avslutade en lång utförslöpa som gällt sedan år 2000. Den här gången följer den på en ATH-notering.
50/50… Negativ börsutveckling i april hör förvisso inte till vanligheterna (nionde gången som detta inträffar sedan 1996) men behöver i sig inte vara olycksbådande heller. Jag noterar nämligen att oddsen för positiv börsutveckling i maj (efter nedgångar i april) är minst lika bra som för motsatsen. Tittar vi på de åtta senaste åren då börsen sjönk i april har dessa följts av fyra uppgångar och lika många nedgångar.
Vintersport… Ni har ofta läst i mina spalter att aktier är en vintersport. Tittar vi på utvecklingen de senaste 50 åren har en tusenlapp investerad mellan november och april vuxit till drygt 180 000 kr. Motsvarande för perioden maj-oktober är faktiskt en värdeminskning under samma tidsperiod. Årets utveckling blev dock det där undantaget som bekräftar ovan nämnda regel. Stockholmsbörsen har nämligen fallit med ca 13% sedan inledningen på november. Det är blott 10:e gången som detta inträffar sedan 70-talet men samtidigt också sjätte gången på den här sidan om millennieskiftet.
Trendspaning… Med månadsskiftet avklarat kan det vara värt att titta närmare på min egensnickrade trendmodell som jag med jämna mellanrum återkommer till. Detta eftersom läget är synnerligen intressant. I januari stannade index som bekant precis på 12-månaders glidande medelvärde. I februari sjönk index nedanför och varningslampan för trendriktningen tändes. Det vi ser hända nu är åter en stängning i linje med 24-månaders medelvärde. Avslutning därunder skulle ”i teorin” innebära att trenden har vänt. Nu blev dock signalen lika otydlig som den första i januari. Återstår att se om utvecklingen i maj följer i samma spår eller om Stockholmsbörsen klarar sig med blotta förskräckelsen och vänder upp härifrån
Maj… Den kanske allra mest intressanta frågan är då hur oddsen ser ut inför maj? Tyvärr har jag inga goda nyheter att förmedla här. Blir utvecklingen i linje med det historiska genomsnittet för de senaste 26 åren faller bekräftelsen på trendvändning på plats (enligt stycket ovan). Detta eftersom den genomsnittliga utvecklingen för maj ligger på -0,3% som en konsekvens av att statistiken är 15–11 i nedgångens favör. Det vi kan trösta oss med är att de två senaste majupplagorna har varit positiva.
Se på f… En och annan blev nog överraskad när Riksbanken höjde räntan i veckan till 0,25% punkter. Nollräntans tid är förbi. Bättre sent än aldrig som man säger och egentligen borde man förstås ha höjt med 0,5% för att skicka en tydlig signal om att nu är det minsann allvar (inflationen på 6% är ju väldigt högt över målet). Den typen av åtgärd vore nog kanske att ”chocka för mycket” då man ju för bara drygt två månader sedan guidade för en första höjning först 2024. Ibland kan två månader kännas som en evighet. Så är definitivt fallet i år. Inte minst i Ukraina.
Hjärnsläpp… Och på tal om inflationsbekämpning. Inför kommande avtalsförhandlingar i den tyska stålindustrin kräver IG Metall 8,2% (!) i löneökningar. Som en förklaring uppger de fackliga företrädarna den kraftiga prisuppgången på stål och det goda läget i många branschföretag. Synnerligen märkligt kan jag själv tycka med tanke på hur kraftigt dessa priser har fluktuerat över tid. Undrar om samma resonemang kommer föras fram om priserna eventuellt backar med 10–20% längre fram och tiderna blir dystrare (exempelvis som en följd av svagare tysk konjunktur eller ryskt gasstopp).
Veckans citat… Den gångna veckan har förstås helt dominerats av rapporter. Det har överlag varit riktigt bra sådana men jag kan inte låta bli att citera Assa Abloys VD avseende nuläget:
"Det är utmanande eftersom vi har väldigt kort synlighet. Det är som att köra på motorvägen i 200 km/h med ögonen stängda - du kanske får en kick de första 200 m men sedan blir det läskigt. Det är där vi står i dag med halvledarbristen. Vi vidtar åtgärder men det enda som kommer att lösa det är utökad kapacitet eller att efterfrågan går ner, och det vill vi ju så klart inte"