Veckan i backspegeln… v17

Sammantaget har OMXSPI-index stigit med 1,9% vilket förvisso är något lägre än det historiska snittet (+2,2%) men ändå fullt godkänt. Det var för övrigt tredje månaden i år där avkastningen blev positiv. Prestationen i april summerade samtidigt vinterhalvårets (perioden november-april) totala uppgång till 14,4%. Det var faktiskt bättre än det historiska snittet för de senaste 50 åren (+13,0%).

Maj… Blickar vi framåt ser det något tuffare ut. Sommarhalvåret som vi nu äntrar har historiskt sett varit betydligt svagare än sitt vinterdito. Den genomsnittliga avkastningen motsvarar nämligen blott 1% som en följd av att fyra av periodens månader (maj, juni, augusti och september) historiskt sett har bjudit på negativ avkastning. I maj har den under perioden från 1995 och framåt varit -0,4%.

Styrka… De senaste veckorna har vi översköljts av bolagsrapporter. Tittar man på de som bankerna och verkstadssektorn har levererat är det onekligen svårt att köpa bilden av en pågående lågkonjunktur. Kreditförlusterna lyser med sin frånvaro medan resultaten är klart starkare än de allra flesta analytikernas förväntningar. Prishöjningar, valutaeffekter samt minskade problem relaterade till komponentbrist och leveranskedjor har visat sig bli ett recept för framgång. Det som har verkat i motsatt riktning är finansiella kostnader för de bolag som dras med substantiell skuldsättning.

Olika faser… Med ovan sagt bör det även påpekas att starka resultat inte alltid har räckt till för positivt mottagande vilket jag tolkar som en bekräftelse på min tes att en stark start på rapportperioden leder till att förväntningarna successivt stegras. Ju senare in på den som man levererar sina siffror, desto svårare blir det att klå ”whispers numbers” och få belöning för det.

Wow… Undantaget som får bekräfta regeln är förstås Atlas Copco vars aktie steg med nära 15% på rapportdagen trots idel starka verkstadsrapporter tidigare. Det är nog den tredje största kursuppgången någonsin för bolagets aktie och sett till nominell värdeökning (närmare 90 miljarder) måste det vara den största någonsin. Smått otroligt får man lov att säga givet storleken på bolaget och antalet analytiker som följer det.

Megavolym… Och på tal om extrema rörelser i spåren av rapporter. När Hexatronic visade upp sina Q1-siffror öppnade aktien upp för att kort därefter vända ned och det med besked. Det intressanta här var dock inte nedgången i sig (den var mestadels tråkig) utan sättet som detta skedde på. Det omsattes nämligen 10,3 miljoner aktier under dagen vilket motsvarar ca 5% (!) av den utestående aktiestocken. Jag har försökt finna hur många gånger som det har omsatts fler än 10 miljoner av bolagets aktier och hittade faktiskt enbart en enda sådan dag (11,6 miljoner den gången). Det var dock så sent som under 2016.

Recession… Och på tal om den lågkonjunktur som inte riktigt syns i de svenska bolagens rapporter. Kanske dyker den upp i dessa längre fram? Veckans statistik förkunnar nämligen att USA:s BNP har ökat med 1,1% under Q1. Det är klart lägre än förväntningar om det dubbla samt inte minst den i Q4 redovisade tillväxten om 2,6%. Håller trenden i sig kan vi kanske få se negativ siffra redan under Q2? I sådana fall kan USA mycket väl hamna i den av så många förutspådda recessionen redan i år.

3,50%... Det blev en 50-räntepunkters höjning från Riksbanken vilket var i linje med vad de allra flesta hade förväntat sig. Det kanske allra mest intressanta var dock inte beskedet i sig utan det faktum att två av ledamöterna förordade försiktigare ökning nu (0,25%) för att istället höja lika mycket i samband med de kommande mötena (om behovet kvarstår). Kul att det finns någon kunnig som befinner sig i samma kamp som undertecknad gör.

Restriktiv… Det kanske allra mest intressanta med räntebeskedet var att centralbankschefen i samband med den påföljande presskonferensen sade att direktionen ansåg den nuvarande nivån (3,50%) vara något restriktiv. Det skulle innebära att man anser ”normalräntan” ligga något lägre än just 3,50%. Trots det och trots historiskt svaga detaljhandelssiffror förväntar man sig att ytterligare höjningar kommer att krävas. Hur stora de blir återstår att se men i och med två ledamöters reservation mot 50-punkters höjningen redan nu, torde sannolikheten öka för att det i så fall blir med 0,25%.

Udda… Vare sig vi vill eller ej fortsätter alltså inflationen befinna sig i blickfånget. Inte bara i Sverige utan även globalt. Därför blir man något förundrad när man läser att tyskar som är anställda inom den offentliga sektorn får särskilda inflationsstöd. I den offentliga sektorn handlar det om 3 000 euro utöver den överenskomna lönehöjningen. Hur detta rimmar med försök att få bukt med inflationen är inte helt enkelt att förstå. Det är inte utan att man börjar undra hur det står till med tyskarna. Först den oerhört märkliga energipolitiken och nu detta.

Revanschmöte… Och när jag nu ändå är inne på märkligheter så kan jag inte låta bli att omnämna nästa års amerikanska presidentval. Det ser nämligen ut som att det i sann ”tungviktsanda” bli en repris på cirkusen från 2020. I veckan blev det nämligen klart att den sittande presidenten Joe Biden (81 i år) kommer att kandidera även nästa år. Huruvida han får möta Donald Trump (77 i år) står ännu inte klart men enligt många bedömare är chansen (risken?) stor att så blir fallet. Och visst, enligt många är åldern enbart en siffra. Frågan är dock om inte ett så pass krävande ämbete som det ändå handlar om, borde gå till någon yngre förmåga? Eller är gammal verkligen äldst i USA:s politiska korridorer?