Veckan i backspegeln… v18

Och trots att beskeden var de väntade (första 50 punkters höjning på 20 år tillsammans med besked om kommande anpassning av balansräkningen s.k. QT) fanns det faktiskt en hel del i övrigt att ta med sig vidare.

1… För det första nämnde Jerome Powell att man på de kommande mötena kommer att diskutera ytterligare 50-punkters höjningar. Detta tolkar åtminstone undertecknad som att man både i juni och juli kommer att höja räntan med sammanlagt 100 räntepunkter (1%) om nu inget oförutsett inträffar (brasklappen här är att det sker oförutsedda händelser nästintill varje dag numera). Ekonomin skall kunna klara av det då den betraktas av FED som stark medan inflationen är alldeles för hög.

2… För det andra uteslöt centralbankschefen större höjningar än just 50 räntepunkter. Detta tolkades initialt som klart positivt av marknaden. Som jag nämnt tidigare är det normalt sett ganska ovanligt att FED agerar kort inför ett val vilket skulle kunna indikera att räntenivån om 1,75–2,00% mycket väl kan komma att stå sig fram till i höst. Skulle så bli fallet lär nog inte 10-årsräntan lyfta så värst mycket mer än den redan gjort. Eftersom alla regler har sina undantag (inte minst i år) kan man naturligtvis ej utesluta att ”this time is different”. Normalt sett tenderar dock FED att undvika att använda räntevapnet under en period på ca tre månader inför ett val (som hålls i början på november) för att inte beskyllas för att ha påverkat utfallet. Det var bl.a. därför som man på marknaden kan ha spekulerat i större höjningar än 0,5% per möte.

3… För det tredje vidhöll centralbankschefen att man just nu inte ser något omedelbart recessionshot. Ekonomin är stark (trots preliminärt BNP-fall i Q1) och arbetsmarknaden så pass stram att det största problemet just nu är inte tillväxten utan det faktum att företagen inte kan hitta folk till utannonserade jobb. En bild som faktiskt delades av alla företagsledare som presenterade sina företag på årets investerarhappening vilket Berkshire Hathaways stämma i Omaha alltid är (sändes live i lördags på bl.a. CNBC).

4… QT (motsatsen till QE) inleds 1 juni och precis som tidigare aviserat avser man att minska balansräkningen med inledningsvis 50 och därefter 95 miljarder usd per månad. Målsättningen är att göra det under en längre period vilket i sig borde ha rejält åtstramande effekt. Enligt en studie genomförd av CrossBorder Capital skall varje 100 miljarder dollar i likviditet från FED ha gett en effekt på ca 0,5% på S&P 500. Skulle motsvarande gälla även på nedvägen lär balansräkningens anpassning utan tvekan innebära en tydlig motvind för börsen. Exakt hur stor (samt hur långvarig) den effekten blir kan man förstås diskutera. Sedan är ju frågan om man hittar köpare till sina obligationer. En stor säljare tenderar att ha viss avskräckande effekt.

Hökar och duvor… Summerar man intrycken är det tydligt att inflationen just nu är FED:s primära mål. Arbetsmarknaden och konjunkturen får helt enkelt läggas åt sidan tills man har fått kontroll på de skenande pristrenderna. Att man ligger rejält ”bakom kurvan” är uppenbart (jag undrar fortfarande varför man inte höjde med 50 räntepunkter redan i samband med föregående möte) men Jerome Powells tydliga kommunikation får trots allt betraktas som en oerhört viktig pusselbit för marknaden. Här har inte minst den svenska Riksbanken oerhört mycket att lära.

A och O… Den springande punkten framgent blir förstås att följa inflationsutvecklingen. En del bedömare tror att vi just i detta nu befinner oss vid en nivå (peak) där inflationen sakta men säkert rullar över. Det man allt som oftast för fram som huvudargument är förstås baseffekterna (jämförelser med tidigare utfall). Och visst så långt allt väl. Problemet för nämnda syn är den kinesiska nedstängningen där hundratalsmiljoner människor hålls instängda. När dessa väl släpps ut vilket ju torde ske förr eller senare, lär efterfrågan återigen skutta uppåt i synnerhet om det följs av nya stimulanser från makthavarna. Det lär ju även driva på konsumtionen, energiåtgången m m vilket i sin tur kan leda till ny inflationsimpuls.

Hedge… Det är sannolikt ingen hemlighet för någon läsare att undertecknad sedan en tid har haft förkärlek till guld som värdebevarande tillgång. Så här långt i år har guldet faktiskt hållit vad det lovar. Medan börserna är rejält ned håller sig guldpriset tämligen stabilt. I dollartermer är uppgången i år ca 3%. I kronor blir det förstås en hel del till med tanke på dollarns förstärkning i år som ju mycket väl kan fortsätta givet att FED förväntas höja räntan betydligt snabbare än Riksbanken. En intressant iakttagelse är att guldpriset faktiskt steg efter FEDs besked (det gjorde i och för sig det mesta inledningsvis).  Möjligtvis är det en signal om att marknaden inte räknar med att realräntorna blir positiva i närtid (dvs man räknar med att inflationen lär fortsätta överstiga den nominella räntan).