Veckan i backspegeln… v22

Stockholmsbörsen lyckades nämligen stiga med nära 1,7% (oaktat utdelningar) i maj och det får man anse vara riktigt bra (klart bättre än genomsnittet de senaste 25 åren). Därmed har OMXSPI-index också lyckats stiga sju månader i följd. Senast vi hade en negativ börsmånad var i oktober 2020.

Value vs growth… Det är inte bara Stockholmsbörsen som har haft en stark inledning på ”sommarhalvåret”. Även i USA var tongångarna tämligen positiva. Dow Jones som förvisso innehåller enbart 30 bolag, ökade med nära 2,1%. Även det rejält mycket bättre än månadens historiska snitt. Uppgången för breda S&P 500 blev ca 0,5% under maj. Det index som har avvikit markant från ovanstående positiva trend är teknologitunga Nasdaq som tappade 1,5%.

ATH… Stark utveckling i maj banade också vägen för nya rekordnoteringar. Efter att Stockholmsbörsen toppade den 19 april har rekylen i grund och botten skett i tid snarare än i pris. Lågpunkten som inträffade exakt en kalendermånad senare (19 maj) noterades knappt 5% lägre. I veckan var dock hela nedgången återhämtad och OMXSPI nådde ett nytt alla tiders högsta värde. Nu återstår det att se om börsen kan fortsätta upp av bara farten (nya toppar leder i regel till ännu högre toppar) eller om marknaden börjar gå in i någon form av oro inför vad statistiken (USA:s KPI-siffra nästa vecka) och FED kan hitta på härnäst.

Värdering… Rekordnotering i all ära kan det förstås vara läge att ställa sig frågan om de nuvarande värderingarna framstår som hållbara. Och faktum är att de trots långvarig uppgång gör nog det trots allt. För även om det finns en hel del ansträngda värderingar på sina håll (inte minst undertecknad har dragit detta kort vid åtskilliga tillfällen) så är det svårt att betrakta Stockholmsbörsens sammanvägda värdering som ansträngd. Enligt en tabell som fanns med i ett av Ålandsbankens, för övrigt eminenta, morgonbrev är det framåtblickande p/e talet för Stockholmsbörsen inte högre än knappa 17. Det är förvisso något högre än det europeiska snittet om dryga 16 men väl i underkant om man jämför med USA där värderingar som vanligt är högst (>20). Just ovanstående är nog anledningen till varför många bedömare förordar europeisk exponering just nu.

Devil is in the details… Veckans viktigaste makroekonomiska siffra var förstås den amerikanska arbetsmarknadsstatistiken. Efter en svag rapport i april hade marknaden sänkt sina förväntningar en bra bit. När siffran (antalet sysselsatta ökade med 559 000) publicerades på fredagseftermiddagen var den trots det något lägre än förhandsestimaten. Men som alltid finns förstås djävulen i detaljerna. Det är inte enbart antalet sysselsatta eller ens arbetslösheten (sjönk till 5,8%) som är det allra viktigaste för FED utan främst deltagandet bland de grupper man helst vill få in på arbetsmarknaden. Den genomsnittliga timlönen steg 0,5% i maj och var därmed upp 2,0% i årstakt.

Laddar för tillväxt… Och på tal om arbetskraft. Kina ser ut att ladda för att stärka framtida sådan i syfte att bevara sin höga tillväxttakt även framgent. Från och med nu skall det nämligen vara tillåtet för landets medborgare att skaffa tre barn istället för två. Det kan förstås te sig lite kul i våra västerländska ögon men kan mycket väl visa sig vara strategiskt viktigt om nu staten verkligen lyckas att få igång nativiteten (kanske kommer det tredje barnet medföra ekonomiska fördelar?). Säga vad man vill om Kina men de har varit oerhört framgångsrika historiskt sett med att styra sin befolkning i den riktning man har velat.

Bomb… Babyboom i all ära men det som skapade rubriker här hemma var förstås det socialdemokratiska förslaget beträffande ”miljonärsskatt” och ett eventuellt tak avseende de oerhört populära sparformer som ISK och KF (kapitalförsäkringar). Nog är det märkligt (viss ironi förstås) att den här typen av förslag alltid dyker upp efter en osedvanligt stark börsperiod. Och visst, det må vara så att de båda är oerhört skattegynnade och kanske till och med sticker ut i internationella sammanhang. Kring det senare nämnda har jag personligen svårt att uttala mig eftersom jag inte är särskilt inläst på andra länders sparprodukter. Det jag däremot vet sticker ut, är det totala svenska skattetrycket som det är idag.

Fel fokus… Att sparformerna som ISK och KF är skattegynnade är heller inte direkt fel med tanke på att de i regel innehåller en gång redan beskattade medel. Att spara till pension, boende, bilar eller vad det nu kan vara borde definitivt gynnas och inte tvärtom. I den mån svensken har problem idag så beror det knappast på för mycket sparade pengar utan i regel alldeles för hög skuldsättning. Det är nog dit man borde rikta sina ansträngningar snarare än bekämpa sparandet.

Ny generation… Med allt ovan nämnt kan jag förstås förstå själva ansatsen. Börsens omåttliga popularitet det senaste året har medfört att allt fler har kastat sig in i spekulationens värld. Antalet daytraders eller s.k. privatinvesterare på heltid har ökat lavinartat. Och det är väl här som skon egentligen klämmer. För om en allt större andel av befolkningen livnär sig på att handla aktier dagarna i ända utan att betala någon skatt (den är ju de facto mycket låg inom ISK och KF) riskerar man att få en stor grupp av ”nya generationens nolltaxerare” dvs personer som knappt betalar någon skatt men tar del av övriga välfärden. Det är nog den här gruppen som man vill komma åt om jag får spekulera helt fritt. Är så fallet har man dock valt helt felaktig ansats. Okunskap? Skall något begränsas är det kanske antalet dagliga transaktioner eller liknande snarare än sparbeloppen i sig.