Veckan i backspegeln… v22
Maj… Och när vi nu har lagt in majmånaden till börshandlingarna kan det konstateras att årets upplaga blev vad historien varnade oss för i förväg.
Avkastningen blev inte bara negativ (-3,3%) utan dessutom klart sämre än det historiska genomsnittet (-0,5%). Årets upplaga var faktiskt den näst sämsta sett till de senaste 10 åren. Enbart maj 2019 var sämre. Den gången backade Stockholmsbörsen hela 7,5% (men återhämtade merparten av nedgången i juni)
Juni… Får vi någon av form av favorit i repris under juni? Omöjligt är det förstås inte. Tittar man historiskt (från 1995 och framåt) har ett negativt maj medfört återhämtning i 2/3 delar av fallen (8 av sammanlagt 12). Totalt sett brukar dock juni vara en svag månad. Den genomsnittliga avkastningen under perioden är -1%. Här påverkas utfallet förstås av det kraftiga ras som Stockholmsbörsen drabbades av ifjol då OMXSPI index föll med 11,8% just i juni. Justerar man för det (likt de flesta bolagen numera gör när de beräknar sina resultat) har den historiska svagheten i juni varit ungefär i paritet med den i maj (-0,5%).
Status quo… I samband med månadsskiften tenderar jag att titta till min trendmodell som ju bygger på månatliga stängningsvärden i förhållande till 12- och 24-månders glidande medelvärden. Som syns i den bifogade grafen är läget i grund och botten oförändrat sedan inledningen på året. OMXSPI-index ligger över 12 månaders glidande medelvärde men har ännu inte lyckats etablera sig över 24-månaders. Detta innebär att den branta nedtrenden förvisso är bruten men någon bekräftelse på rådande upptrend har ännu inte fallit på plats. För att så skall ske krävs månadsstängning överstigande 870. Omvänt, återupptagen nedtrend indikeras i händelse av etablering under 800.
NFP… Veckans viktigaste statistik var den som det amerikanska arbetsmarknadsinstitutet publicerade under fredagen. Antalet sysselsatta ökade under maj med 339 000 där ökning om 190 000 var väntad. Samtidigt reviderades föregående månadens siffror med 40 000. Arbetslösheten steg till 3,7% (3,4) och timlönen med 0,3% vilket motsvarar 4,3% i årstakt. Väntat var 3,5% respektive 4,4%
Chocksiffra… Och apropå makroekonomisk statistik. I veckan bjöds vi på en riktig rysarsiffra i form av inköpschefsindex för den svenska industrisektorn. Utfallet i maj blev nämligen 40,6 vilket är en kraftig försämring gentemot aprils svaga 44,9. Vad värre är så noterar jag att inte ett enda av delindexen lyckades öka jämfört med månaden före. Det som sticker ut allra mest negativt är orderingången där siffran blev 33,1 jämfört med 41,0 under föregående månad. Det råder med andra ord inte tu tal om att den svenska industrikonjunkturen fortsätter att försvagas.
Divergens… Ovanstående är förstås en uppenbar anledning till varför småbolagen som ju i regel har främst inhemsk exponering har presterat svagt på börsen i år. Tittar vi exempelvis på småbolagsindexet OMXSSCGI har det backat ca 3% i år. Det är avsevärt sämre än OMXS30 som ju består av Sveriges största (export) bolag och vars uppgång överstiger 12%.
Sverigebilden… Det är förstås inte enbart småbolagen som lider just nu. Det gör även den svenska kronan som är rekordsvag. Och det är klart, som utländsk investerare / kapitalförvaltare utan konkret svensk förankring, finns det just nu få anledningar att rikta blickarna mot Sverige som investeringsmarknad. Tvärtom hamnar Sverige i avdelningen ”onödigt svåra case” som läget är nu. Vi är ju trots allt ett litet extremt räntekänsligt land givet den höga andelen privata skulder och förkärlek för rörliga räntor. Med bostadspriser som har vänt ned, högt belånade kommersiella fastigheter samt signaler om att vissa stora aktörer är på fallrepet (och riskerar dra med sig andra i fallet som en konsekvens av utbrett korsägande) är det kanske inte särskilt förvånande att utlänningarna väljer exit (vilket pressar kronan).
Problem… Och på tal om just de höga skulderna. Det sägs att om man har en skuld på ett par miljoner är det ens egna problem. Är skulden däremot hundratals miljoner blir det tvärtom banken eller långivaren som hamnar i trubbel. Detta talesätt är tveklöst extra aktuellt nu gällande SBB och kanske i synnerhet dess frontfigur Ilija Batljan. Ständiga kursfall och inställda räntebetalningar har lett till att allt fler ställer sig frågan huruvida inte problemen är så pass långt gångna att det nu inte är han själv (personligen samt via bolag) utan hans långivare som har det största bekymret.
