Veckan i backspegeln… v23
Högre inflationstolerans? … Medan vi här hemma firade Sveriges Nationaldag var det ”business as usual” på andra håll i världen.
De flesta blickar riktades mot ECB som sänkte räntan med 0,25%, en åtgärd som låg i linje med förväntningarna. Det kanske allra mest intressanta beskedet var dock det faktum att man trots sänkningen höjde inflationsprognosen för nästa år (2,2%). Det om inte annat skulle kunna tolkas som en första signal på att centralbankerna sakta men säkert börjar svänga i sin nitiska syn på vikten av att inflationen måste nå ned till 2-procentsnivån.
Full fart mot börsen… I Sverige var veckans stora händelse sannolikt Carnegies besked om att man växer via ännu ett förvärv. En klassisk tillvägagångsstrategi för riskkapitalägda bolag (Carnegie har Altor som största ägare). Efter förvärvet av Penser Bank slukar man nu det anrika fondbolaget Didner & Gerge som köps loss från grundarna. Med investerarplattformen Montrose i startgroparna börjar man sakta men säkert omvandla Carnegie till ett ”power house” för det svenska kapitalet. Och ett sådant hör ju onekligen hemma på börsen. IPO under 2025?
Bättre sent än aldrig… Nordiska investeringsbanken som uppges ha investerat närmare 80 miljarder kronor i Sverige, har efter ett möte i Tallinn mellan de nordiska ländernas försvarsministrar, bytt åsikt gällande investeringar i försvarssektorn. 2,5 år efter invasionen av Ukraina uppges man nu vara redo att revidera sin hållbarhetspolicy. Helt omvända har man ännu inte blivit utan tanken är att fortsatt förbjuda utrustning som inte har någon civil tillämpning (som vapen och ammunition). Antagligen krävs det en fullskalig invasion av ytterligare något land i vårt närområde för att även sådant ska anses vara möjligt att investera i.
Deja vu… Geopolitisk oro i all ära men spådomar om oljepriser kring 150–200 usd tycks (ännu en gång) ha kommit på skam. I veckan sjönk oljepriset ned under 80 usd vilket är den lägsta nivån sedan februari i år. Nedgången till trots ligger priset fortfarande högre än vad den gjorde under motsvarande tidpunkt förra året. Den gången bottnade prisnivån ur kring 71–72 usd under maj/juni för att därefter vända upp och nå 95 usd som mest under tidig höst (mitten på september). Får vi se en repris av rörelsen i år?
Konjunkturoro… När oljepriset sjunker är det ofta konjunkturen som spökar. Den slutsatsen kunde man förstås dra även nu inte minst som även kopparpriset har vänt ned (från rekordhöjder förvisso). Som om inte ovanstående var tydligt nog började även den amerikanska långräntan röra sig nedåt. 10-åringen har på kort tid sjunkit från drygt 4,60% till knappt 4,30% vilket spädde på oron för konjunkturen (i synnerhet den amerikanska). Men när arbetsmarknadsstatistiken för maj publicerades i fredags avstannade dock de nedåtgående rörelserna.
NFP… Antalet sysselsatta ökade nämligen med 272 000 personer vilket var klart fler än vad marknaden hade räknat med (185 000). Föregående två månaders statistik justerades dock en aning nedåt (15 000) Timlönen ökade med 4,1% i årstakt vilket även det var högre än väntat (läs: dålig nyhet). Arbetslösheten steg däremot till 4,0% i maj (3,9% i april). Summerar man intrycken är det inte mycket som tyder på behovet av en snar räntesänkning från FED. Därmed börjar nog räntesänkarfönstret sakta men säkert stängas för en tid framåt (presidentval).
Revansch… Och på tal om konjunktur. Ni minns kanske att jag i mina tidigare krönikor nämnde att det åtminstone fanns goda (eller i varje fall förbättrade) förutsättningar för svenskt vidkommande. Sakta men säkert börjar vi också få allt fler handfasta bevis på att så verkligen är fallet. Nyligen skrevs BNP-siffran upp vilket ju delvis kan vara en anledning till senaste tidens kronförstärkning som i sig stärker min tes att det är snarare tillväxten än räntan som styr vår valutas utveckling i detta skede. Att vi för första gången på länge tycks ha fått en hyfsat oberoende Riksbank (vilket ju var tanken som dock inte fungerade under Yngwes (för) långa era) går förstås inte valutamarknaden obemärkt förbi.
Äntligen… Ovanstående i all ära men det kanske allra tydligaste tecknet på att vi verkligen har med en starkare lokal konjunktur att göra är det faktum att småbolagsindexet (OMXSSCGI) har börjat outperforma den breda börsen (OMXSPI). Medan den senast nämnda har ökat med 3,2% respektive 7,3% under senaste en (1) respektive tre (3) månader är motsvarande siffror för det ovan omnämnda småbolagsindexet 11,4% respektive 17,7%. Även sett från årsskiftet börjar småbolagen nu gå om. Det är ingen hemlighet att börsen är bland de allra bästa ledande indikatorerna där ute.
Årets rubrik… Att uppfinningsrikedomen inom finansvärlden är enorm vet vi alla sedan tidigare. Därför är det kanske inte direkt förvånande att man gång efter annan tvingas höja på ögonbrynen. Ett sådant tillfälle ägde rum i veckan när AegirBio ”tillkännagav strategiskt namnbyte till MagnOral”. Nog för att jag förstår att man gärna vill gå ifrån sitt gamla (och lite skamfilade) bolagsnamn men att se namnbytet som den delen i strategin man vill upplysa marknaden om var ändå lite nytt. Personligen har jag haft som regel att vara oerhört skeptisk till bolag som lättvindigt ersätter sina bolagsnamn och därigenom skrotar sina varumärken.
Valyra… 2024 har med sina 70 förväntade val världen över kallats för ett supervalår. I veckan har bl.a. Mexiko fått en ny president (första kvinnliga sådan) samtidigt som även Indiens Mondi har lyckats säkra sin tredje mandatperiod (första gången sådant händer i landet) även om hans parti har tappat sin tidigare majoritet. Båda beskeden har fått de lokala börserna att tappa kraftigt (i Indiens fall från ett purfärskt ATH som nåddes dagen innan resultaten blev sammanställda). I helgen är det så slutligen dags även för EU:s 27 medlemsländer att gå till parlamentsval. Sverige inkluderat. Kommer resultaten där leda till lika kraftiga reaktioner på de europeiska börserna? Imorgon (måndag) vet vi.