Veckan i backspegeln… v24

Dess svaga inledning gjorde att Stockholmsbörsen riskerade tapp överstigande 2% under fyra påföljande handelsdagar. Något liknande har inte inträffat på drygt 10 år, närmare bestämt sedan augusti 2011 (Greklandkrisen). Det om något säger en hel del om nuvarande börssentiment även om OMXSPI faktiskt lyckades undgå att tangera denna trista svit till slut (nedgången i tisdags stannade nämligen vid 1,9%).

Bekräftelse… Nedgången om 6,3% som blev slutfacit för den gångna börsveckan var tillräckligt kraftig för att Stockholmsbörsen skulle punktera sin tidigare årslägsta från 9 maj. Nedtrenden är därmed intakt vilket för övrigt min egenutvecklade trendmodell bekräftade vid senaste månadsskifte (-10% sedan dess). För den som mot förmodan har missat krönikan där jag tog upp det senast, hänvisar jag till Newsletter 1959.

Optionslösen… Att framförallt de amerikanska börserna har haft det motigt just den här veckan (och drog övriga med sig i fallet) kan såsom tidigare sagts till viss del förklaras av tekniska faktorer. I fredags var det nämligen dags för tidernas största optionslösen då både kvartals- och halvårsskiftet sammanföll dessutom. Ni minns säkert att jag tidigare har påpekat att mönstret inför den typen av händelser i regel har varit fallande kurser inför och skarp vändning upp därefter som i traderkretsar benämns som ”turn-around tuesday”. Favorit i repris? Låt oss åtminstone hoppas då det skulle kunna innebära betydligt bättre börs under den nu kommande veckan.

Höjdpunkt… Som om inte ovanstående var skäl nog för oro och osäkerhet så höll ju även FED sitt policymöte i veckan där man beslutade att höja räntan med 0,75% till 1,50–1,75%. Ett överraskande drag a la Stefan Ingves kan jag personligen tycka då man i samband med tidigare möten har guidat tämligen tydligt för två stycken 50 räntepunkters höjningar i både juni och juli. Nu blev det dock mer än så vilket innebär att veckans höjning är den enskilt största sedan 1994. Bara en sådan sak.

Ovanligt… Det är inte ofta som FED agerar på det här sättet som man nu gjort men så kom ju också den överraskande starka inflationsstatistiken väldigt nära inpå junimötet. Den höga siffran (8,6%) vid sidan om fortsatt stram arbetsmarknad (arbetslöshet på 3,6%) var anledningen till att man beslutade att gå hårdare fram än vad som tidigare hade varit tilltänkt. För att inte marknaden skulle bli helt tagen på sängen ”läcktes” troligtvis nyheten att man mycket väl kunde gå för 75-punkters höjning.  

Volcker 2.0… Det var också just ovanstående kommunikation som gjorde att när väl räntebeskedet kom var det inte alls oväntat utan tvärtom välkommet. Detta då det ger sken av att FED verkligen tar kampen med inflationen på allvar efter att ha legat rejält ”behind the curve” som det ofta heter. Nu flaggar man till och med för möjligheten att höja räntan med ytterligare 75 räntepunkter i samband med julimötet. Skulle så ske blir det troligtvis den högsta räntehöjningstakten sedan Paul Volckers tid. I händelse av en räntehöjning med ytterligare 0,75% i juli kommer FED nämligen ha höjt räntan med 2,25% inom loppet av knappt ett halvår (första räntehöjningen ägde rum i mars).

Historia skrivs… Det är onekligen en hel del som man har varit med om under sina 25 år men den omställning som vi har sett FED göra i år är ganska unikt i sitt slag. För exakt två år sedan yttrade ju FED-chefen de berömda orden att man inte ens tänker på tanken att höja räntan. Två år senare har man nästintill normaliserat räntan (en nivå man har angett till ca 2,5%) och gjort det dessutom i en s.k. ”bear market” eftersom S&P 500 är ned mer än 20% sedan årsskiftet och Nasdaq noteras drygt 30% lägre.

Recession… Den aggressiva kappvändningen har medfört att FED-chefen fick en direkt fråga om FED försöker strypa efterfrågan för att framkalla en recession. Svaret från Jerome Powell var förstås ”definitivt inte”. Ambitionen är att få ned inflationsnivån mot 2% samtidigt som arbetsmarknaden förblir så stark som det bara är möjligt givet centralbankens ambition. Man vill med andra ord orkestrera en klassisk ”mjuklandning” vilket dock få har lyckats med och allt färre tror att nuvarande kommitté är kapabel till. I dagsläget börjar marknaden redan prisa in en framtida amerikansk recession (dock inte i år). 

More to come… Blickar man på centralbankens s.k. räntebana (dot plot) spår FED att räntan kan dubblas fram till slutet av detta år (3,25–3,5%). En sådan prognos innebär fortsatta höjningar om än möjligtvis inte i samma dignitet som veckans 0,75%. Centralbankschefen nämnde också att just den typen av kraftiga höjningar ej skall betraktas som naturliga men att ännu en sådan (lite beroende på kommande inflationsdata) ej kunde uteslutas i samband med julimötet.