Veckan i backspegeln… v24

En del spekulerar om att samma sak skulle kunna bli aktuellt även i Tyskland där motsvarande grupperingar firade stora framgångar. Det är onekligen viktiga nyheter då de båda länderna (Frankrike och Tyskland) utgör EU-samarbetets absoluta kärna. En maktförskjutning där skulle potentiellt påverka hela Europa. I ett läge då en sådan inte heller kan uteslutas vare sig i UK eller USA blir det geopolitiska läget synnerligen svårberäkneligt.

Great minds think alike… Och på tal om det amerikanska valet. Jag noterade att Sven Hagströmer i ett framträdande hos Dagens Industri framförde åsikten att Antony Blinken (USA:s utrikesminister idag) vore ett utmärkt val som vice president åt Joe Biden. Exakt samma syn som undertecknad själv har och för min del skulle jag till och med kunna sträcka mig så långt som att påstå att han vore en alldeles utmärkt presidentkandidat när nu Bidens hälsa uppenbarligen börjar svikta vilket framträdanden från Normadiefiranden samt en intervju med Times visade med all tydlighet. Det är förstås långt ifrån säkert att Blinken skulle kunna besegra Donald Trump men nog borde demokraternas möjlighet öka om han stod längst fram på barrikaden? Huruvida Blinken är omtyckt på hemmaplan har jag svårt att uttala mig om. Utomlands är hans anseende definitivt högt.

Peak Oil… Det finns säkert en och annan som minns prognoserna om att oljan som har möjliggjort världens industrialisering, riskerade att ta slut (eller i varje fall börja sina) inom ett par decennier. Ännu så länge tycks det dock inte ha inträffat och faktum är att de som borde ha bäst koll, såsom exempelvis internationella energimyndigheten IEA, nu börjar svänga i frågan. I en rapport publicerad i veckan spådde man istället ett kraftigt överskott (och därmed sannolikt rejäla prisfall, egen anmärkning) redan 2030. En bromsad efterfrågeökning i spåren av högre nyttjande av elfordon samt högre effektivitet och mindre nyttjande av olja för kraftgenerering anses vara huvudanledningarna bakom prognoserna. Rätt eller fel? 2030 vet vi. Att sia (i synnerhet om framtiden) är som vi alla vet inte det lättaste. Jag noterar dock att oljeländerna själva sakta men säkert börjar rikta fokus mot andra intäktskällor.

Sticky… Lägre oljepris liknas ibland vid en global skattesänkning och därigenom en tydlig stimulansåtgärd. Detsamma kan dock inte säga om hög ränta som tvärtom pressar konsumenternas köpkraft. I USA där merparten av ekonomin vilar på konsumtion blir det förstås extra viktigt och där ligger räntan idag på 5,25–5,50% sedan juli föregående år. Som det ser ut nu lär det dessutom dröja innan den kommer att kunna sänkas. Inflationen tycks nämligen ha bitit sig fast på en nivå som är klart högre än önskvärt. Förvisso var konsumentpriserna i USA oförändrade i maj jämfört med april men i årstakt var ökningen 3,3% jämfört med målsättningen om 2%. Kärn-KPI (exklusive livsmedel och energi) steg 0,2% i maj vilket innebär 3,4% ökning i årstakt. I april var inflationstakten 3,4% för KPI och 3,6% för kärn-KPI.

Higher for longer… Mycket riktigt blev det inte heller någon ränteändring när FED gav sitt räntebesked i veckan. Inget annat var dock här att vänta utan de flesta letade efter signaler om räntan eventuellt skulle sänkas i slutet på juli eller möjligtvis september. Några tydliga sådana signaler presenterades inte och allt mer tyder nu på att de som väntar på den första sänkningen får ha tålamod till efter presidentvalet. Julisänkning känns definitivt inte aktuell och septemberdito skulle nog hamna för nära valet för att FED skall vara tillfreds. Skall en septemberhöjning bli aktuell måste det till exceptionellt svaga makroekonomiska data där i synnerhet kraftigt försämrad arbetsmarknad skulle kunna ses som eventuell trigger. Här kan det vara värt att påpeka att en viktig revidering äger rum i augusti. Som jag nämnt tidigare har det på senare tid framkommit en del uppgifter om att det senaste årets NFP-data kan ha varit överskattad.

Big business… Veckans stora nyhet på hemmaplan var onekligen Axfoods beslut att köpa Bergendals resterande aktier i CityGross där man sedan tidigare är minoritetsägare. Helt oväntad är affären inte givet ägarbanden men icke desto mindre är det sannolikt ett tungt besked för både ICA och kanske framförallt Coop som ju är Axfoods huvudkonkurrenter (vid sidan om den tyska uppstickaren Lidl). Frågan är dock vad konkurrensmyndigheten tycker i frågan. Med viss erfarenhet från bl.a. hur det gått i telekombranschen är känslan att det sista ordet här definitivt inte är sagt ännu. Det bör dock påpekas att Citygross marknadsandel inte är vad den en gång har varit. I dagsläget uppskattas den till ca 3%. Precis som på börsen där storbolagen enbart blir större tycks samma mönster gälla i dagligvaruhandeln där stordriftsfördelar är A och O. Detta är mest troligt också logiken bakom sammanslagningen.