Veckan i backspegeln… v28

Siffrorna som redovisades för juni var en klart positiv överraskning. Därmed håller de i likhet med förra fredagens arbetsmarknadsrapport en möjlig kommande räntesänkning vid liv. Konsumentpriserna i USA sjönk nämligen med 0,1% i juni jämfört med månaden före vilket är den första nedgången (!) på månadsbasis sedan pandemin bröt ut. Att det (negativ utveckling) skulle ske förr eller senare var de flesta på det klara med men att så skulle bli fallet just i juni var det få som gissade (konsensusuppfattning byggde på 0,1% ökning). Sett i årstakt (jämfört med samma månad året innan) var inflationen 3,0% att jämföra med 3,3% i maj. Kärn-KPI, som exkluderar priser för livsmedel och energi steg med 0,1% i juni och 3,3% i årstakt (3,4% i maj)

Sista chansen?… Det överraskande låga inflationsutfallet i juni fick förstås räntorna att vända ned med besked. En del bedömare menar att FED kan sänka räntan redan i samband med sitt kommande möte i slutet av juli. Om så blir fallet eller ej låter jag vara osagt (inflationen ligger ju trots allt på 3% vilket är klart högre än målsättningen om 2%). Sedan tidigare är jag dock av åsikten att julimötet egentligen torde vara sista möjligheten för Jerome Powell och hans kollegor att sänka räntan utan att riskera beskyllas för att påverka den amerikanska presidentvalet. Mötet därefter äger nämligen rum i mitten av september (18/9) vilket är knappt två månader innan amerikanerna skall bege sig till valurnorna.

Stark tro… Det finns dock en rad aspekter som talar emot ovanstående resonemang. För det första är julimötet ett mindre sådant där man inte bjuder marknaden på nya prognoser. Sådana ges först i samband med septembermötet vilket i sig stärker möjligheten att man först i det läget kan tänkas vara redo för en eventuell räntejustering. Dessutom bör det påpekas att räntemarknaden ser nu mer än 80-procentig sannolikhet för sänkning i september. En så pass kraftig övertygelse (givet att läget inte ändras fram till mötet) har historiskt sett varit detsamma som att en sänkning kommer att levereras. Säga vad man vill om FED men överraska marknaden brukar de inte göra. 

Ny sänkning… Även den svenska inflationen kom in klart lägre än vad makroanalytikerna och Riksbanken hade förväntat sig. Förvisso bjöd inte utfallet här hemma på deflationistisk tendens men däremot en oförändrad nivå jämfört med maj och uppgång om 1,3% i årstakt (rensat för Riksbankens egen räntepåverkan). I maj var motsvarande siffra för KPIF-inflationen 2,3 procent. En rejäl nedgång allt annat lika med andra ord. KPIF-inflationen exklusive energi, KPIFXE, var 2,3% i juni, jämfört med 3,0% i maj. Utfallet ovan tillsammans med svagare arbetsmarknadsdata (höjd arbetslöshet) stärker sannolikheten för att Riksbanken sänker räntan på nytt i augusti.

Omallokering… Även den här veckan bjöds det på nya rekordnivåer på de amerikanska börserna. Paradoxalt nog har dock den positiva tendensen (sju påföljande uppgångsdagar) brutits efter publiceringen av de överraskande positiva inflationssiffrorna. Ökad sannolikhet för räntesänkning från FED fick marknaden att rotera från högt värderade techaktier till utbombade småbolag. Medan S&P 500 och Nasdaq backade steg Russel 2000 med hela 3,6%. En lika kraftig diskrepans under en enskild handelsdag har man inte sett sedan oktober 2008. 

I dyraste laget… Det är inte bara de amerikanska börserna som har nått nya rekord under den gångna veckan. Samma sak har även Warren Buffetts favoritindikator gjort. Men just i detta fall är det inte lika kul. Indikatorn är nämligen ett mått på hur dyr en aktiemarknad är i förhållande till landets ekonomi. Den tas fram genom att dividera det totala marknadsvärdet för alla börsnoterade aktier med landets bruttonationalprodukt (BNP). Ett högt värde på indikatorn tyder på att börsen är dyr varvid investeringar framstår som extra riskfyllda. I veckan nådde indikatorn 195% vilket är markant högre än både tidpunkten då börserna toppade under Dot.com bubblan och strax inför finanskrisen 2008. Det är även marginellt högre än vid postcovid-rallyt vid årsskiftet 2021/2022.

Deglobalisering… Efter många år av uttalad globaliseringsagenda sägs utvecklingen nu ha gått i stå. En del bedömare talar till och med öppet om att trenden har reverserats i takt med tilltagande protektionistiska tendenser. Men faktum är att världshandeln fortsätter att expandera. Det som har förändrats däremot är handelns sammansättning. På senare år har nämligen tillväxtländernas handel sinsemellan ökat vilket till mångt och mycket beror på att dessa länder numera handlar ”billiga” råvaror från Ryssland. Det faktum att de i detta nu kan göra det i egna valutor (istället för som tidigare i dollar) underlättar förstås och bidrar till tillväxtboomen där.

Diversifiering… En annan effekt av västvärldens svartlistning av Ryssland (samt frysningen och i vissa fall rent av konfiskeringen av landets tillgångar) är att viljan att placera i västerländska statspapper har minskat påtagligt. Istället väljer man nu i allt fler tillväxtländer att antingen investera på hemmaplan eller placera i alternativa tillgångar såsom råvaror. Till det senare nämnda kan man nog räkna in Kinas beslut att utöka den strategiska oljereserven som jag omnämnde förra veckan. Jag gissar att också lager av andra strategiska råvaror håller på att utökas av myndigheterna medan privatplacerarna i dessa länder väljer guld- eller kryptotillgångar.

Glimmar… Just guld tycks för övrigt ligga riktigt bra till hos allt fler vilket förklarar prisuppgången trots högt ränteläge. Som läget är nu drivs efterfrågan på ädelmetallen av växande medelklass i allt fler tillväxtländer och då i synnerhet Indien och Kina. Indiers förkärlek till guld har jag skrivit i mina tidigare krönikor tidigare. I kinesernas fall handlar det tilltagande intresset om motvilja att placera i kraschad fastighetssektor eller för den delen den svagt presterande börsen. Som om inte det var nog köper flertalet centralbanker guld samtidigt som Ryssland använder det som valutahedge då man ogärna vill bli sittande med allt för stor andel utländska valutor som man numera får in från råvaruhandeln.