Veckan i backspegeln… v29

Det faktum att även julis inledande vecka bjöd på uppgång överstigande 5% gör att det mesta just nu tyder på att juli har mycket goda chans att bli årets enskilt överlägset bästa månad.

Vändning?… Den kraftiga uppgången väcker förstås hopp om att det värsta i nedgångsväg nu kan vara över och marknaden är redo för återhämtning. Så kan mycket väl visa sig vara fallet även om det rent historiskt sett är svårt att finna lågpunkter som inträffade på sommaren (2007 toppade börsen däremot i juli). Som läget ser ut just nu har den som ”köpte till sillen” gjort en bra affär. Kanske bör man i sådana fall vara redo att även ”sälja till kräftorna”? Vi skall trots allt inte glömma bort att månadens uppgång till viss del beror på att marknaden var rejält översåld efter juniraset samtidigt som likviditeten i regel sjunker under sommarmånaderna juli/augusti.

Rapportperiod… Det finns förstås även mer handfasta anledningar till börshaussen i juli. Rapportperioden vars första del snart är till ända, har så här långt bjudit på generellt riktigt starka siffror som möjligtvis har lyckats skingra placerarnas oro en aning. Läget under Q2 var långt ifrån lika nattsvart som medierapporteringen hade antytt.

Spaningar… Det som sticker ut efter att ha läst ett 20-tal rapporter i veckan är främst ett antal faktorer. Dels har ledningar generellt lyckats parera problematiken med komponentbrist och störningar i leveranskedjorna. Dels har man även i relativt stor omfattning lyckats parera kostnadsinflationen via prishöjningar mot kund. Ju längre bort från konsumentmarknaden desto enklare tycks uppgiften ha varit.

Boost… En annan oerhört synlig effekt är den starka medvinden som flertalet bolag upplever i spåren av kronans svaghet. Valutaeffekter står nämligen för ansenlig del av både tillväxten och resultatutvecklingen för en mängd exportbolag. En skön kudde idag som dock inte blir fullt lika skön att luta sig mot nästa år när effekten eventuellt avklingar eller rent av vänds till det motsatta vilket ju långt ifrån är osannolikt. Jag noterar exempelvis att analytikerna alltjämt räknar med vinsttillväxt på upp emot 10% nästa år. Känslan är att dessa estimat kan komma revideras nedåt.

Optimism… En annan sak som slog mig under rapportlektyren är att det tycks vara väldigt få företagsledare som ser någon tydlig efterfrågeavmattning. Man skulle nästan kunna få uppfattningen att det recessionshot som marknaden och medierna ser framför sig är så här långt rejält uppförstorat. Kanske, men kanske ändå inte. Tittar man på Q2-rapporterna 2008 (strax innan finanskrisen blev ett faktum) var det inte heller den gången särskilt många utöver börsens aktörer (Stockholmsbörsen toppade året innan) som såg analkanade lågkonjunktur framför sig.

Lättnad… Det positiva här och nu är att många företag till skillnad från då tycks vara redo för eventuellt stökig höst/vinter. Att ha krisberedskap är tveklöst oerhört viktigt. Ingen vet ju riktigt hur situationen blir avseende energiförsörjningen i exempelvis Europa där en rejäl köldknäpp tillsammans med avbrutna ryska gasleveranser skulle kunna ställa till det rätt rejält för både industrin och tjänstesektorn. I det avseendet drog förstås många lättnadens suck i veckan när beskedet om återstart av gasleveranser via Nord Stream kom efter det planenliga underhållsstoppet. Här trodde nog många att risken var överhängande att kranen hade stängts för gott.

Mörka moln… De utöver medierna och marknaden som i detta läge ser allt mörkare nyans på himmeln är inköpscheferna. Under veckan presenterades en rad preliminära inköpschefsindex för juli och var genomgående ganska dyster läsning. Såväl europeiska som amerikanska sådana hamnade nämligen under 50-strecket som normalt sett är en skiljelinje mellan ekonomisk avmattning och tillväxt. I USA landade siffran på 47,5 jämfört med 52,3 i juni vilket får ses som anmärkningsvärt stor försvagning. I Europa blev siffran 49,4 jämfört med 52,0 månaden innan.  

Räntekurvan… Recessionshotet blir förstås allt mer påtagligt när man kastar ett öga på de amerikanska räntorna. Jag nämnde förra veckan att det viktigaste ränteparet i detta avseende (3 månader vs 10 år) ännu inte hade inverterat och så är faktiskt läget än idag. Spreaden minskar dock dag för dag och uppgår i detta nu till ynka 0,3%. 3-månaders ränta ligger på 2,44% medan ”tioåringen” har sjunkit till 2,75% (0,75% lägre än högsta nivån från mitten på juni)

Europeiska hökar… Det blir onekligen lite av en paradox att det just i det här läget när tillväxten mattas avsevärt som ECB kliver ut ur skuggan och slår till med sin första och största räntehöjning på oerhört länge. För trots att man tidigare flaggat för att räntan kommer att höjas med 0,25% i juli valde kommittén att dra till med dubbelt så stor ökning. Enligt Christine Lagarde är man redo att fortsätta höja räntan så länge som det krävs för att få tillbaka inflationen till målet om 2%. Det där har vi ju hört andra centralbanker säga. Återstår att se om retoriken får avsedd effekt eller ej. Givet hur sen man var ”ur blockarna” antar åtminstone jag att det snarare handlar om ”snack än verkstad”.