Veckan i backspegeln… v30

Så kan det nog bli även i år för det skall nog mycket till för att någon av de kommande månaderna skall uppvisa ett facit överstigande XXX%. Årets upplaga landar nämligen i topp för de senaste 25 åren slagen av enbart 2009 och 2013 års upplagor (10,1% respektive 7,2%). Den fina bedriften räckte dock inte till för att placera sig i topp på årets börs. Mars är fortfarande bäst med sina 7,7%.    

Augusti… Blickar vi framåt ser det dessvärre inte fullt lika kul ut längre. Såväl augusti som september har historiskt bjudit på nedgångar. I augustis fall handlar det om nära -1,2% i genomsnitt vilket gör månaden till årets överlägset sämsta sett till utvecklingen från 1996 och framåt. Ovanstående innebär förstås inte att Stockholmsbörsen tvunget måste backa. Månaden har ju trots allt uppvisat positiv tendens under 11 av de senaste 25 åren. Ifjol steg OMXSPI-index exempelvis med 3,7%. Hoppet lever med andra ord.  

Growth > Value… Det som skulle kunna bli vägledande för Stockholmsbörsens utveckling är förstås börsutvecklingen i USA. Förvisso har vårt index utklassat amerikanska dito i år men frågan är huruvida det handlar om uthållig utveckling eller mer ”transitory” som det ju finns ett populärt uttryck idag. Kastar man en hastig blick på de amerikanska börserna noterar man att augusti även där inte hör till årets bästa börsmånader. Läget är dock inte fullt lika dramatiskt som i Sverige (årets sämsta börsmånad). Dock inte långt ifrån. Med genomsnittlig historisk nedgång (baserat på 70 års historik) om 0,1% för S&P 500 placerar sig augusti som näst sämsta börsmånad. Tittar man enbart på börsåren efterföljande presidentval (den s.k. ”presidentcykeln”) är genomsnittet betydligt sämre (-1,4%). För teknologitunga Nasdaq är motsvarande siffror +0,2% (efterkrigs genomsnittliga utveckling) respektive -1,2% (presidentcykelns första år)

Veckans höjdpunkt… Det blev förhållandevis odramatisk tillställning när FED lämnade sitt purfärska räntebesked. Varken styrräntan eller de pågående obligationsköpen förändrades medan utsikterna förblev i linje med vad man aviserat tidigare. Budskapet om att inflationsökningen var temporär (”transitory”) och delvis beroende på flaskhalseffekter i samband med återöppnandet av ekonomier upprepades och centralbanken vidhöll även att man räknar med att den sjunker tillbaka mot det långsiktiga målet om 2% i genomsnitt över tid (5,4% senast).

Festen fortsätter?… Enligt FEDs ordförande Jerome Powell är centralbanken inte ens nära att överväga en höjning av styrräntan. Han menade dessutom att nuvarande omfattning av obligationsköp kommer att bibehållas tills dess att målen om inflation och maximal sysselsättning har uppnåtts. Det senast nämnda uttalandet är förstås lite extra intressant. Varför? Jo, flertalet bedömare har nämnt att man räknar med att minskade obligationsköp (s.k. tapering) kan komma att aviseras i samband med den årliga centralbankskonferensen i Jackson Hole (slutet på augusti). Hade Jerome Powell och FED verkligen tänkt i dessa banor kan åtminstone jag tycka att han sannolikt hade uttryckt sig annorlunda i samband med veckans pressmöte. Time will tell.

(Bi)Otäck… När Oncopeptides läkemedelskandidat ”melfufen” fick villkorat godkännande från amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA i början på mars rusade kursen till 215 kr som högst. Framtiden såg ljus ut och snart var det dags att skörda. Vad få då kunde ana var att det i själva verket skulle bli den stora vändningen för aktien. Idag har den nämligen tappat ca 80% av sitt värde från toppnivån sett. Det senaste bakslaget kom i veckan efter FDA:s besked att preparatet kan (för vissa patientgrupper) öka risken för dödsfall vid behandling. Skyhöga förväntningar har inom loppet av bara några månader förvandlats till kompakt misstro. Huruvida detta är motiverat eller ej är inte undertecknad kunnig nog på området att bedöma. Detta inte minst då åsikterna går isär även bland dem som kan ämnet bäst. Däremot visar kursutvecklingen vilka extrema risker som biotekniksektorn innefattar.

Rider på vågor… Från bioteknik är vägen inte särskilt lång till läkemedelsindustrin. I veckan var det ett flertal s.k. ”Big Pharma” bolag som presenterade sina Q2-rapporter. Ett av dem var Pfizer som rapporterade rejäl försäljningsökning. Den främsta anledningen är förstås den oerhört starka försäljningen av bolagets vaccin som man tagit fram tillsammans med tyska BioNtech. Det faktum att väldigt många länder valde att avstå Astra Zenecas motsvarighet har spelat Pfizer i händerna. Ledningen höjer nu försäljningsprognosen för vaccinet till 33,5 miljarder dollar från tidigare (redan en gång uppjusterade) 26 miljarder. Det kan jämföras med ca 45 miljarder som bolagets all övrig (!) läkemedelsförsäljning uppskattas att uppgå till i år. Nog ser det nästan ut som om man efter många år äntligen hittat sin ”guldåder”. Att det redan nu talas om kommande behov av dos3 samt troligtvis även regelbundna uppdateringar framöver gör inte läget sämre.  Volymerna framgent lär säkert minska men priset lär antagligen höjas från det man idag beskriver som ”pandemiprissättning”.