Veckan i backspegeln… v32

Från årslägsta som träffades 1/7 har Stockholmsbörsen stigit med nära 13%. Den gångna veckan bidrog med 2,5% och vad viktigare är så tangerade OMXSPI-index tidigare augustihögsta. I och med det finns det hopp att mönstret med toppar/bottnar alldeles i inledningen av månaden som jag redogjort för flertalet gånger inom ramen för den här spalten, kan brytas den här gången.  

Gröna skott… Om botten verkligen är nådd eller ej vet man aldrig förrän i efterhand. Det som just nu förefaller vara ganska tydligt är att sentimentet definitivt har förbättrats. När negativa nyheter inte längre får genomslag är det i regel ett tecken på att väldigt mycket redan är intecknat. Lite så känns det nu då det negativa tolkningsföreträdet har avtagit. Dessutom går det inte annat än att säga att en rad faktorer som tidigare pressat börsen faktiskt har förbättrats. Flaskhalsarna i den globala handeln är inte lika påtagliga längre, kostnader för leveranser sjunker och så även råvarupriser på viktiga insatsvaror.

CPI… Veckans stora snackis var förstås inflationsdatan från USA som antydde att prisökningarna kan ha toppat.  Om inte annat så åtminstone tillfälligt eftersom det är svårt att dra långtgående slutsatser från ett enda månadsutfall. Inflationen i juli uppmättes till 8,5% vilket kan jämföras med 9,1% i juni. För kärn-KPI som exkluderar priser för mat och energi, blev siffran 5,9%. Det var exakt i linje med utfallet i juni.

FED… 8,5% eller för den delen 5,9% som ju är det mått FED föredrar att titta på, är fortfarande siffror som med råge överstiger målet för prisstabiliteten som ju uppges ligga på ca 2%. Det i sig torde innebära att räntan kommer att fortsätta höjas i samband med kommande möten. Börsen kan möjligtvis ha tagit fasta på att den kommande höjningen blir 0,5% istället för 0,75%. Med lite god vilja skulle man kunna tolka det som duvaktigt, ett slags avmattning av höjningsivern. Frågan är dock om magnituden på börsuppgången är adekvat till den (eventuella) förändringen. En del bör ju redan ha tecknats in av marknaden under juli givet den starka uppgången då.

Status Quo… Tittar man på räntemarknadens reaktion (den marknad som uppges bestå av större andel ”smart money”) tycks inte inflationssiffrorna ha gett samma kraftiga utslag. ”10-åringen” som jag uppmärksammade förra veckan befinner sig ungefär på samma nivå som den gjorde förra veckan dvs strax efter arbetsmarknadenssiffrorna drog upp räntan. Det temporära nedslaget under 2,70% som ju tidigare såg ut att bilda någon form av ”ett golv” för 10-årsräntan, kan i grund och botten ha varit en ”falsk signal”. Om så kan nästa rörelse mycket väl visa sig vara uppåtriktad (mot 3,0–3,25%?)

NFP… Inflationen i all ära men frågan är om inte den viktigaste statistiken för FED framgent blir arbetsmarknadsdatan. Varför? Jo, tittar man på vad som prisas in i marknaden så är det att räntehöjningarna kulminerar i år för att därefter ersättas av nya sänkningar under nästa år. Huruvida så verkligen blir fallet eller ej är jag inte kapabel att besvara. Däremot är jag ganska säker på att arbetslösheten som idag ligger på 3,5% måste stiga en bra bit innan nya stimulanser/lättnader kan bli aktuella. Att motivera räntesänkningar vid en inflation överstigande 2% samtidigt som arbetslösheten oscillerar kring 4% blir helt enkelt omöjligt. Håll därför koll på kommande månadernas NFP (non farm payrolls).

Hemmaplan… Under fredagen fick vi även ta del av den svenska inflationsstatistiken. Även här hemma sjönk inflationen. Enligt SCB motsvarande den 8,0% i juli jämfört med 8,5% i juni. Sekventiellt var nedgången 0,2% som en följd av främst nedgång i drivmedelspriser. Exkluderar man mat och just energi som centralbankerna gärna gör, steg inflationstakten till 6,6% jämfört med 6,1% i juni. Det var ungefär som förväntat men klart högre än Riksbankens egna prognos (surprise, surprise!) vilket gör det troligt att Ingves & Co höjer räntan med åtminstone 0,5% (kanske mer?) när de samlas nästa gång.

Don Quijote… Låt oss lämna inflationen men fortsätta kring ett ämne som i viss mån påverkar den. I Kina fortsätter man nämligen envisas med sin nolltolerans mot covid. En strategi som enligt makthavarna inte bara är mänskligare (färre dödsfall) utan även mer hållbar över tid. Det senare kan man kanske diskutera givet hur det har gått hittills. I veckan beslutade man nämligen ännu en gång att stänga ner av delar av en miljonstad. Ännu en gång handlar det om en viktig hub för tillverkningsindustri och export (Yiwu). Det är inte utan att man börjar tycka att den kinesiska covidbekämpningen börjar likna en kamp mot väderkvarnarna. Hur man tänkt utrota covid i det egna landet när resten av omvärlden tycks ha beslutat att gå vidare och acceptera förekomsten av viruset övergår åtminstone mitt förstånd.

Veckans citat… Eftersom stora delar av dagens spalt har handlat om inflation kan jag inte låta bli att citera Jonas Steenes VD-ord (Teqnion) från senaste kvartalsrapporten. För er som inte känner till bolaget är det ett mindre konglomerat (eller serieförvärvare som det numera så fint heter) som till skillnad från en del uppmärksammade konkurrenter inte har sett sin aktiekurs haverera i år (-4% YTD):

”Generella prisökningar hjälper vår omsättning att öka vilket är lite som att kissa i våtdräkten, skönt för stunden men med surt senare”