Veckan i backspegeln… v32

Sommaren med dess nöjen är nämligen redan förbi och från och med nästa vecka är det åter dags att återgå till normal utgivning innebärande dubbelt antal analysinslag med ”lunchanalyser” varje handelsdag klockan 12,30. 

Black monday… Redan under den gångna veckan tog dock semestern slut för en del. Det blev nämligen ett obehagligt uppvaknande från hammocken i måndags när börsen i Japan under natten hade fallit med 12,4% (!) och drog med sig andra marknader i regionen (Sydkorea, Taiwan m fl). Det var landets näst största börsfall någonsin, enbart slaget av kraschen 1987 då Nikkei 225 föll 14,9%. Nedgången var stor nog för att utradera hela årets uppgång.

Årsskiftesnivån… Raset i Japan fick naturligtvis efterverkningar på alla andra börser inklusive den svenska. I Stockholm stannade dock nedgången vid 2,6% vilket faktiskt var en mindre nedgång än förra fredagens 3,1%. När fallet var som kraftigast nådde OMXSPI-index nästintill årsskiftesnivån (903). Väl där strömmade köparna till vilket stärker min tes om att nämnda nivå tenderar att bli psykologiskt viktig. Tillfällighet? Full möjligt förstås men det är inte första gången som vi ser marknaden reagera kring den typen av nivåer.   

Carry trade… Den gängse förklaringen till den våldsamma börsreaktionen i Japan (och följaktligen även världen) var Bank of Japans beslut att höja räntan med 0,15%. När detta sammanföll med svagare amerikansk statistik än förväntat (innebärande risk för större FED-sänkningar) blev det enligt bedömarna droppen som fick bägaren att rinna över för många marknadsstrategier som byggde på lånade pengar i yen (låg värdering till följd av decennier av låga räntor) som var placerade i andra tillgångar (dollar, amerikanska techaktier etc). Stängning av dessa positioner skall tillsammans med sedvanlig momentumstyrd algoritmhandel förstärkt nedgången i ett läge då det helt enkelt saknades aktiv köpsida. Ett slags flash-crash för er som minns den händelsen från maj 2010.

Tillbakablick… Som kuriösa kan jag för övrigt nämna att kraftfulla nedgångar på den japanska börsen uppvisar ett ganska intressant mönster. Det är inte alltid som den absoluta börsbotten träffades i samband med dem men tittar man på utvecklingen 12 månader framåt har utvecklingen visat sig vara positiv efter samtliga 10 största sådana under de senaste 70 åren. Tittar man i genomsnitt stod Nikkei 225 ca 16,4% högre ett år senare. Om så blir fallet även den här gången vet vi förstås först på sensommaren nästa år.

Perfekt storm… Går vi tillbaka till börshändelserna under den gångna veckan finns det naturligtvis fler tänkbara förklaringar bakom nedgången än vad som nämnts ovan. Svaga konjunktursignaler från USA hör förstås till sådana inte minst som de kryddades av nyheten att investerarlegendaren Warren Buffett har sålt halva innehavet i Apple, att Nvidias chip uppgavs vara försenat med åtminstone tre månader samt att Google hade förlorat ett stort mål mot den amerikanska staten gällande otillbörligt nyttjande av sin monopolställning. Lite av en perfekt storm skulle man kunna säga.   

Barry… Även ordet ”storm” kan för övrigt vara rätt val i sammanhanget. De amerikanska makrosiffrorna kan nämligen mycket väl ha påverkats av den tropiska stormen Barry som ju lamslog södra delar av USA under juli. Hur stor påverkan som vädret hade på siffrorna är förstås svårt för en lekman som undertecknad att bedöma. Nog bör dock fenomenet i alla fall inte ha passerat obemärkt förbi och i och med det är kanske all extrapolering av vad som i grund och botten kan ha varit ett extraordinärt utfall, eventuellt vara lite förhastat.

Håller andan… Som om inte allt ovanstående var svårsmält nog nåddes marknaden i början på veckan även av nyheten att Iran stod redo för storskaligt angrepp på Israel. I måndags morse talades det om så pass kort varsel som 24 timmar något som sedermera turligt nog inte visade sig stämma. Nog blev det dock ytterligare en droppe i den redan överfyllda orosbägaren varför den kanske inte är märkligt att den till slut rann över.

Hårdlandning… Den stora frågan här och nu är förstås vad som kommer att hända med konjunkturen och då i synnerhet i USA. Det är ingen hemlighet att kraftiga räntehöjningscykler i de allra flesta fall har lett till ekonomisk avmattning som en konsekvens av att FED antingen har höjt för mycket eller hållit räntan hög för länge. Att få till en mjuklandning av ekonomin har helt enkelt historiskt visat sig vara enklare sagt än gjort.

Don´t try it at home… Samtidigt bör det påpekas att ropen på recession har hörts väldigt länge utan att den för den delen har materialiserats. Bergfast tro på hårdlandning (ända sedan räntekurvan inverterade för två år sedan) har ju sedermera vänts till försiktig optimism och tro på mjuklandning för att i senare skede omvandlas till förvåning och konstaterande om att det inte blev någon landning alls. Efter förra veckans nyheter har de flesta åter skyndsamt sällat sig till hårdlandningslägret. Det om något visar hur svårt det är att lyckas med prognoser om framtiden. Att basera utformningen av sin aktieportfölj på makroekonomisk övertygelse är därför inget som åtminstone jag hade rekommenderat. Den globala ekonomin består nämligen av allt för många rörliga delar vars effekter är mer eller mindre omöjliga att förutspå.

Margin calls… En annan sak man ofta blir påmind om i tider som dessa är hur destruktiva effekter som belåning kan medföra. Att använda sig av detta för att få hävstång mot börsindex är vanligt förekommande och faktiskt inte heller direkt irrationellt. Börsen har som bekant en tendens att stiga över tid vilket ju tydliggörs av nya All Time Highs som inträffar med jämna mellanrum. Det som dock är riktigt kul när börsvärden stiger kan dock få katastrofala följder om börsen faller kraftigt eller länge. Undvik därför att belåna aktierna alternativt gör det enbart i tider då trenden är tydligt stigande (vilket den i och för sig är just nu vilket jag åskådliggjorde ”tekniskt” i tidningens föregående nummer). Se även till att ha så pass stor buffert att du ej tvingas sälja ”i fel lägen”.