Veckan i backspegeln… v36

För aktienördar som undertecknad är det en intressant händelse då det ju påstås vara tidpunkten då det börjar bli dags att öka aktiviteten inför det normalt sett starka vinterhalvåret. Om aktier blir en vintersport även i år är förstås skrivet i stjärnorna. Här och nu är det väl inte mycket som tyder på det men marknaden är ju allt som oftast helt oberäknelig. De bästa affärerna görs i regel när det ser som mörkast ut. Är vi där nu? Säg det, men att damma av bevakningslistorna behöver inte på något sätt vara fel.

En gnutta hopp… Låt mig för en gångs skull ta på mig optimisthatten. Vad finns det som skulle kunna antyda att bättre tider stundar? Tittar vi på enbart Stockholmsbörsen så är det onekligen positivt att vi trots allt inte har fått se nya årslägsta. Ännu i alla fall. Förvisso befinner sig Stockholmsbörsen inte långt ifrån lågpunkten från månadsskiftet juni/juli men så länge nämnda botten inte har punkterats får man ändå se det som ett styrkebesked givet omständigheterna (energikris, inflation, räntehöjningar och nya restriktionsvågor i Kina för att nämna en rad av just nu pressande faktorer).

Gott om olja… En annan hoppingivande faktor är förstås det fallande oljepriset som ju kan ses som något av en stimulans eller i alla fall en form av skattesänkning för alla och envar. Idag ligger priset lägre än vid tidpunkten då Ryssland invaderade Ukraina trots att OPEC nyligen aviserade marginella produktionssänkningar. Kanske har marknaden insett att världen trots allt inte lider någon brist på olja? I synnerhet i ett läge då ekonomin ser ut att gå ner i varv (substantiellt på sina håll). Till skillnad från den ryska gasen hittar faktiskt oljan ut på marknaden. Det som Väst har slutat köpa är det andra länder som köper (dels för egen räkning dels för att sälja till oss med förtjänst).

F/X… En annan aspekt som skulle kunna ge stöd åt börsen är den amerikanska dollarn. Efter en tid av exceptionella uppgångar börjar allt fler tala om övervärdering. Räntegurun Bill Gross vädrade nämnda åsikt så sent som i veckan. Ju fler liknande röster desto större chans/risk att dollarn ”rullar över” (som på den bifogade bilden). Det faktum att magnituden av de amerikanska räntehöjningarna torde minska framgent kan bli en bidragande faktor. Skulle så bli fallet torde det vara positivt för risktillgångar.

Sist men inte minst … Från och med nästa år skall amerikanska bolag tydligen betala 1% i skatt när de återköper aktier. En nyhet som faktiskt har passerat obemärkt förbi för åtminstone undertecknad. Jag får tacka Erik Pensers förvaltningschef Jonas Thulin vars veckovisa marknadsgenomgångar för övrigt är en outtömlig källa av olika sortens marknadsdata, som gjorde mig uppmärksam på nämnda faktum. För helt betydelselöst är det definitivt inte. Återköp är något som är väldigt utbrett i USA liksom även olika strategier för att undgå onödig beskattning. Det skall därför inte uteslutas att en del företagsledningar flyttar fram återköpsmandat som annars skulle nyttjats under första halvan av nästa år. Beslut som mycket väl kan ge stöd åt börsen. 

Nya tider… Förvisso väntad men veckans räntehöjning om 0,75% från ECB var den högsta på den här sidan om millennieskiftet (!). Tidigare har man inte höjt med mer än 25 räntepunkter åt gången. Å andra sidan har ju inte heller inflationen varit 9% förr heller. Som läget ser ut nu lär det komma fler höjningar framgent. Marknaden räknar med att det blir två 50-punktes höjningar (sammanlagt 1%) innan året är slut.

Frågar åt en kompis… Hösten är här och i och med den kapitalmarknadsdagar. Enbart under september har flertalet sådana hållits och fler är på gång. I samband med dessa får vi ofta ta del av bolagens målsättningar för allt från tillväxt till lönsamhet. Brasklappen som ledningar allt som oftast flikar in är att målen gäller över en konjunkturcykel. Och det är precis här som åtminstone jag blir lite fundersam. För vad är en konjunkturcykel numera? För ett antal år sedan kunde man anta att det handlade om säg 4–5 år. Idag när centralbankerna helt har tagit över konjunkturförloppet gäller inte gamla sanningar längre. 

Easy come, easy go… Det har säkert inte undgått långvariga läsare att undertecknad inte har varit den allra största anhängaren av Ilija Batljans skrytbygge (SBB) som ju skulle kunna ses som någon form av en serieförvärare i fastighetssektorn. I år tycks pendeln ha svängt och nu är bolaget serieavyttrare istället. Så kan det gå. Utan att egentligen ha synpunkter på huruvida det är rätt eller fel så skall det ändå bli spännande att se om andra serieförvärvande bolag följer SBB:s exempel?

Nu till valurnan!