Veckan i backspegeln… v38
Tji fick man… Det blev ingen upprekyl i veckan såsom undertecknad spekulerade om i förra veckans krönika utifrån tidigare mönster (dels ”turn around tuesday” i spåren av optionslösen i USA, dels tidigare uppgångar i spåren av väntade FED-höjningar).
Stockholmsbörsen backade 5,3% (tredje sämsta börsvecka i år) och vad värre är har OMXSPI-index noterat nya årslägsta. Detta är per definition negativt då det i grunden bekräftar att nedtrenden som vi har haft i år håller i sig (minns att min egensnickrade ”tekniska trendmodell” slog om till negativt i månadsskiftet april/maj)
Ny trippelhöjning… Veckans största händelse var förstås FED:s räntebesked. Precis som väntat höjde centralbanken för tredje gången i följd sin styrränta med 0,75% och vidhöll samtidigt att man även fortsättningsvis kommer att göra allt för att bekämpa inflationen. Budskapet var sålunda detsamma som Jerome Powell förmedlade i samband med konferensen i Jackson Hole.
Och ännu en på väg… Det som däremot var nytt var beskeden att man tror sig behöva räntan med minst 1-1,25% under återstoden av detta år. Ett hökaktigare budskap än vad som förmedlas i samband med föregående möte då det i praktiken innebär två ytterligare höjningar (0,75% i november och 0,5% i december). Även nästa år tror man sig behöva fortsätta med ytterligare höjningar. En del ledamöter tror idag att räntan behöver höjas uppåt 4,75-5% innan räntetoppen slutligen är nådd.
Prognosrisk… Så pass hökaktiga budskap från FED var naturligtvis inte vad marknaden hade hoppats på. Här bör man dock påpeka att man tror sig vara betjänta av att höja tonen i det här skedet. Ju tuffare retorik desto större chans att den får önskad effekt (i detta fall nedkylning av ekonomin) utan att man kanske i det långa loppet behöver ta till alla drastiska åtgärder. Som aktieplacerare bör man dessutom ta centralbankens prognoser som sträcker sig 9-12 månader bort med viss nypa salt. Tittar vi på de budskap som förmedlades för förra hösten är det ganska tydligt att utvecklingen har blivit helt annorlunda än vad man då trodde sig se framför sig. Att sia om framtiden är som bekant väldigt svårt.
Stort gap… FED är förstås inte ensamma om att ha gjort en dramatisk omsvängning av räntepolicyn. Detsamma kan man säga om de flesta andra centralbanker där undantagen finns i Asien (Kina och Japan). ECB och även vår egna Riksbank har också vänt men ligger alltjämt en bra bit efter FED. För trots en rekordstor räntehöjning på 1% är inte den svenska räntan högre än 1,75%. Ett räntegap som ser ut att bestå en tid framöver. För även om vi antar att Stefan Ingves höjer räntan med ytterligare 1% till 2,75 i samband med årets sista möte (enbart ett sådant är inplanerat) vidgas gapet ytterligare fram till årsskiftet om nu FED verkligen höjer med ytterligare 1,25% i år (4,25-4,5%)
På dekis… Vore allt annat lika (vilket det i o f s sällan är) torde ovanstående innebära att kronan förblir svag gentemot dollarn. Lägg därtill att små perifera valutor inte lockar marknadsaktörer i tider av oro blir den svenska kronans devalvering i år tämligen förståelig. I synnerhet som Riksbanken fortsätter att själva sälja kronan i syfte att diversifiera valutareserven. Om det senare nämnda kan ses som klokt så är åtminstone själva tajmingen just nu ytterst märklig vilket jag redan tidigare har påpekat. Från Riksbankens håll menar man att köpen är så små i sammanhanget att de inte påverkar prissättningen. Så kan det förstås vara i normalfallet men idag när suget efter kronor är lågt är troligtvis även likviditeten i handeln mer ansträngd än förr.
RIP TINA… Den tredje trippelhöjningen från FED (och minst en liknande till i pipeline) har gjort att man nu definitivt kan säga att TINA:s (There Is No Alternative) tid är förbi. Med 10-årsräntor på 3,8% och 2-års dito överstigande 4,2% finns det tvärtom ett hyfsat alternativ till aktiemarknaden. I synnerhet som det högre ränteläget spås bestå en tid framöver vilket förhoppningsvis pressar ned inflationen. Om så sedan sker är förstås en annan femma. Allt fler bedömare lutar dock åt att de snabba räntehöjningarna på flertalet olika håll kommer att driva ekonomin mot recession. Även FED själva påpekar att risken för det är högst reell. Men alternativet (att låta inflationen förbli hög) uppges vara värre. Värt att påpeka i sammanhanget är att den amerikanska inflationens karaktär skiljer sig från dess europeiska motsvarighet.
Dåligt omen… Det sägs ibland lite skämtsamt att börsen har en tendens att falla initialt i samband med att vänstern vinner val för att därefter stiga i fyra års tid. Det omvända gäller vid borgerlig valseger (initial uppgång följt av långvarig nedgång). Riktigt så är det förstås inte men faktum är att den högra sidans vinster ofta sammanfaller med riktigt tuffa tider. Carl Bildt tillträdde exempelvis 1991 och fick den svenska finans- och fastighetskrisen i sitt knä. Fredrik Reinfeldt som tog över 2006 fick istället finanskrisen i famnen. Nu när det mesta pekar på att Ulf Kristersson får ta över rodret, ser framtiden inte allt för ljus ut heller.
