Veckan i backspegeln… v38

Inte heller tycks alla börsspekulanter ha kommit tillbaka efter St Ledgers Day som ju ägde rum förra helgen. Stockholmsbörsen sjönk i veckan med 1,4%. Men misströsta inte. Snart kan det faktiskt vända. Oktober har faktiskt generellt sett varit en positiv börsmånad under de senaste 30 åren och har dessutom följts av det normalt sett starka vinterhalvåret (november- april).  Den som väntar på något gott…

Mörker... Kortsiktigt kan det dock bli värre innan det blir bättre. Tittar vi historiskt har avslutningen av september nämligen varit trist. I alla fall vad S&P 500 beträffar. Perioden mellan 20–30 september har historiskt i genomsnitt bjudit på 9 (!) nedgångsdagar av totalt 11 där perioden 20–26 september sticker ut som årets enda ihållande sjudagarsperiod med påföljande nedgångar(!). Skall man se det rent krasst är det alltså här och nu som man borde vara köpare i marknaden.

Köpläge? … Ovanstående är förstås alltid lättare sagt än gjort. Några garantier finns det som bekant aldrig och trenden övertygar verkligen inte. Utsikterna för hösten ur ett rent makroekonomiskt perspektiv (i synnerhet vad Sverige beträffar) är heller inte lysande för att uttrycka sig diplomatiskt. Det man kanske bör försöka ta fasta på är att det i regel är mörkast före gryningen. Har man väntat med hög andel likvider är det kanske nu som dessa bör börja sättas i arbete. Sakta men säkert. Se bara till att undvika belåning som allt som oftast är roten till det onda

Paus… Det blev som väntat en så kallad hökaktig paus från FED. Man höjde inte räntan men varnade för att så kan komma att ske om inkommande data skulle tydliggöra ett sådant behov. Som om inte det var tydligt nog valde man även att höja sin så kallade räntebana. Tidigare räknade man med att räntan skulle kunna sänkas med omkring 1% under nästa år. Nu tycks man snarare tro på justering om 0,5% vilket innebär att man har tagit bort två räntesänkningar från bordet. Detta budskap skickade upp räntorna (10-åringen handlades över 4,50% för första gången sedan 2007) och sänkte börserna.

Prognoser… Den bakomliggande orsaken till den hökaktiga hållningen var FED:s uppskrivning av tillväxten under nästa år tillsammans med ett antagande att arbetsmarknaden förblir relativt stark. Om så blir fallet eller inte kan förstås inte lekman som undertecknad bedöma. Det jag vet däremot är att träffsäkerheten för FED:s räntebanor inte är den bästa. För två år sedan när inflationsnivån låg på nivåer som redan då var högre än nu spådde den allsmäktiga centralbanken att inflationen var övergående samt att räntan skulle ligga kring 1% vid slutet av 2023. Resten är som man säger historia. Som investerare gör man nog bäst att låta bli att stirra allt för mycket på den typen av spådomar.

Policymisstag…. Och på tal om prognosen. Många minns säkert Stefan Ingves påståenden att räntan sannolikt skulle förbli mycket låg till 2024. Detta besked åldrades svagt får man väl lov att säga. För när Riksbanken sammanträdde i veckan beslutade man sig att höja räntan med 0,25% till 4%. Beskedet var förvisso väntat men frågan är om det sett i backspegeln inte visar sig ha varit onödigt. Tillväxten har nämligen växlat ned påtagligt och allt fler signaler tyder på en betydligt tuffare höst i år än ifjol trots dåvarande energikris. Som lök på laxen tycks även arbetsmarknaden försvagas då arbetslösheten i augusti ökade till 8,0% jämfört med 7,0% månaden innan. Förvisso bör man inte dra allt för långt gångna slutsatser av enskilda månadsutfall men känslan är att det definitivt inte går åt rätt håll. 

Stödköp… Det kanske allra mest intressanta att ta med sig från Riksbankens besked var att man under nästkommande år kommer att hålla åtta möten istället för fem som praxis har varit hittills. Detta känns väl i grunden positivt då det innebär att man får chansen att korrigera sina beslut snabbare än vad som annars hade varit fallet. Utöver ovanstående har direktionen beslutat att ”valutasäkra” valutareserven genom att sälja 8 miljarder dollar och 2 miljarder kronor. Man vill helt enkelt inte att valutareserven skall minska om kronan skulle stärkas. Som om den risken kändes påtaglig. Men nu var jag kanske lite väl sarkastisk (dubbelt upp dessutom). Nog känns det dock som en klassisk valutaintervention. Skulle man verkligen vilja valutasäkra hade man exempelvis kunnat köpa guld som många andra centralbanker gjort och gör. Istället tänker man alltså köpa drygt 100 miljarder kronor. 

IPO… I veckan blev det äntligen dags för en nyintroduktion. Nu blev det förvisso inte en regelrätt sådan utan snarare ett slags entré via bakdörren men kul ändå. Jag syftar här givetvis på cybersäkerhetsbolaget Yubicos inträde på First North via Bures SPAC-lösning. En IPO som åtminstone jag kommer att lägga på minnet. Jag tror nämligen aldrig att jag sett ett bolag noteras på börsen och därefter efter första handelsdagens slut meddela att man vill ta in pengar via riktad emission. Allting måste dock ske en första gång.

Ränteproffs… I veckan blev det klart att Microsoft höjer utdelningen för 22:a året i rad. Den trenden lär nog kunna fortsätta vilket innebär att man kan komma med i skaran av s.k. utdelningsaristokrater (25 påföljande år med stigande utdelning). Vad få sannolikt vet är att Microsoft band sina räntor kort efter pandemins utbrott. Medan ränteutgifterna på skulden har förblivit desamma ökar nu ränteintäkterna på likvida medel i snabb takt. Under det senaste året var nettot blivit tydligt positivt (och fortsätter att öka). Detsamma gäller sannolikt fler storbolag som var förutseende och proaktiva under 2020–2021. Hatten av!