Veckan i backspegeln… v39

För när jag summerade månadsutvecklingen i torsdags kväll fick jag slutsiffran för Stockholmsbörsen till -6,25%. Det är den enskilt sämsta prestationen sedan…mars 2020(!). Marknaden ger och marknaden tar. Den överprestation som OMXSPI-index något oväntat bjöd på under augusti (+0,5% vs genomsnittliga -1,1%) togs tillbaka i september, och det med råge. När en börsmånad av ”sommarhalvåret” (maj-oktober) återstår har uppgången krympt till modesta 3%.

Kraschmånad… September i all ära men det är ändå oktober som har allra sämst rykte bland aktiehandlarna. Detta då vi under nämnda månad har fått ett antal uppmärksammade börssättningar. ”Svarta måndagen” 1987 är ett exempel på en sådan liksom Rysslandkraschen 1997 för att inte tala om den klassiska börskraschen 1929. Tittar vi på mer närliggande historik (som för egen del sträcker sig från 1995 och framåt) är bilden av oktober däremot långt ifrån dyster. Den genomsnittliga utvecklingen för OMXSPI uppgår nämligen till +1% vilket förvisso inte placerar månaden i toppskiktet över börsens bäst presterande månader men utgör likväl preludium till det vanligtvis starka ”vinterhalvåret”.

Det finns hopp… Tittar vi på den genomsnittliga utvecklingen för oktober på de amerikanska börserna (där historiken jag har tillgång till är längre än 25 år) framträder en närmast likartad bild. Den genomsnittliga utvecklingen motsvarar nämligen uppgångar om +0,6–0,8% för samtliga av de tre stora indexen (Dow Jones, Nasdaq och även breda S&P 500). Begränsar man urvalet till presidentcykelns första år vilket ju 2021 är, blir den historiska utvecklingen faktiskt ännu ett snäpp bättre.

Skuldtaket… Skall årets upplaga följa sina historiska mönster finns det en rad hinder som måste undanröjas. Det kanske allra mest akuta är problematiken kring det amerikanska skuldtaket som åter har hamnat i blickfånget. Det gör den med jämna mellanrum eftersom skulden växer år för år vilket man förstås kan ha olika syn på. Men just det faktum att så har varit i stort sett så länge jag själv kan minnas, gör att de flesta räknar med att problemet utmålas som större än vad det de facto är.

Spel för gallerierna… Men eftersom höjning av skuldtaket har blivit oerhört politiskt laddat finns det förstås risk för att statsapparaten ändå tvingas till nedstängning ”shutdown”. Det låter förstås allvarligt men faktum är att det inte på något sätt är unikt. Det har hänt förr och normalt sett har tillståndet aldrig varat särskilt länge eftersom det har tvingat politikerna till att tämligen snabbt ingå kompromisser. Det hela handlar således om ett politiskt förhandlingsspel och eftersom ingen sida tjänar på att skapa problem för amerikanerna (tvärtom riskerar man att tappa röster) tenderar tillsynes omöjliga lösningar att infinna sig ganska fort. Börsen tenderar också att genomskåda skådespelet. I de fall som en nedstängning faktiskt blivit aktuell har det i regel sammanfallit med lågpunkter på aktiemarknaden.

Kusligt… Med allt ovan sagt kan retoriken förstås stundtals vara hård och det skall inte uteslutas att det dröjer innan vi kan lämna skuldtaksproblematiken även för denna gång. Enligt finansministern Janet Yellen framstår 18:e oktober som någon form av ”deadline”. Datumet gör att den konspiratoriskt lagde kan bli lätt illamående. Den ”Svarta måndagen” som jag omnämnde tidigare ägde som bekant rum 19 oktober 1987 (i år en tisdag).

Energikris… Amerikansk nedstängning av statsapparaten är förstås ett orosmoln som kan pressa marknaden ytterligare några veckor men borde inte bli till en s.k. svart svan. Desto värre framstår då den annalkande energikrisen. I Kina har man på flertalet håll tvingats begränsa eller rent av stoppa strömförbrukningen till tillverkningshubbar vilket givetvis spär på oron som redan omringar ”Östens pärla”. Enligt rykten börjar flertalet utländska företag redan nu överväga att förlägga nya fabriker på andra håll än i Kina. Därmed kan scenariot som jag skrev om för några veckor sedan (produktionsflykt från Kina) bli aktuellt betydligt tidigare än till och med jag vågat tro.  

En smäll… Kinas energikris kan vara en av anledningarna till att man förbjudit bitcointransaktioner i landet. Om detta verkligen stämmer eller ej vet jag förstås inte med någon större säkerhet men nog råder det knappast några tvivel kring att framtagning (s.k. mining) av bitcoin är en oerhört energislukande process då den kräver stora mängder avancerad datakraft. Varför nämner jag just det? Jo, för faktum är att det som just nu händer i Kina kan inträffa även på andra håll. Blir det en ovanligt kall vinter kan det bli problem med energiförsörjningen även i exempelvis Europa. Lite beroende på prisutvecklingen för bl.a. el går det därför inte utesluta att även andra länder inför restriktioner för framtagning av kryprovalutor av strikt energimässiga anledningar. Därmed skulle man få ett gyllene smashläge med möjlighet att slå två flugor i en smäll. Dels minska trycket på elförsörjning dels begränsa (åtminstone tillfälligt) förekomsten och därmed möjligtvis även intresset för kryptovalutor som man länge har varit tveksamma till.

Fingertoppkänsla… En som ser ut att ha hunnit stänga en närmast fantastisk affär i tid är Roger Akelius som sålde sina bostadsbestånd i Sverige, Danmark och Tyskland för nära 100 miljarder. En affär som rankas som en av de största i sektorn och där intresset trots det uppges ha varit stort. I kulisserna talas det till och med att det inte var det allra högsta budet som vann utan ett vars betalningsstruktur framstod som allra mest optimalt för Akelius. Och det är klart, får man 20-procentig premie kan man kanske lämna en del smulor på bordet om man tror sig minska risken något. Antar att Roger skrattar hela vägen till banken ändå.