Veckan i backspegeln… v39

Tvärtom visade sig månaden bli årets tredje sämsta så här långt och faktum är att när snålblåsten var som störst avvek inte utvecklingen nämnvärt från augustis -3,8% eller majs -3,3% som är de övriga månaderna bland årets bottennapp. Slutfacit för september blev -2,1%.   

Årsskiftesnivån… Den svaga utvecklingen har lett till att OMXSPI-index sökte sig ned mot nivån där indexet befann sig vid senaste årsskiftet (782). Som ni säkert läst i mina tidigare spalter handlar det ofta om en psykologiskt mycket viktig nivå. I synnerhet under det inledande halvåret för faktum är att ju längre tiden går desto mindre blir dess psykologiska betydelse och andra faktorer tar över. Även den här gången tycks vi dock ha fått en tydlig motreaktion. Nu återstår det att se om det kan handla om en varaktig vändning eller en s.k. ”dead cat bounce”.

Nivåer…. Låt mig dock uppehålla mig en stund till kring årsskiftesteorin. Om vi nu befann oss inne i perioden januari-juni hade jag nog skrivit att en etablering under årsskiftesnivån banar väg för nedgång mot nästa psykologiska gräns som i sådana fall finns 5% lägre ned (motsvarar ca 740–745 på OMXSPI-index). På motsvarade sätt finns där 820–825 (+5%) som ett psykologiskt hinder på ovansidan. Det är för övrigt exakt där som index bottnade i juli för att därefter bryta ned under augusti och studsa emot underifrån i september. Nog ligger det något i det där eller hur?

Baisse… Månadsskiftet är som vanligt en tidpunkt då undertecknad stämmer av läget med min egensnickrade tekniska trendmodell. När det senast begav sig nämnde jag att vi erhöll en bekräftelse på att nedtrenden som tidigare varit gällande (2022), hade återupptagits. Förvisso med minsta möjliga marginal men ändå. Sett mot bakgrund av ovanstående framstår inte nedgången i september som en direkt överraskning. Och avslutningen en bra bit nedanför både 12- och 24 månaders glidande medelvärden förstärker tyvärr den negativa bilden. Det som krävs framgent ny stängning ovan 820–825 och allra helst även 840–845. Nästa avstämning om en månad. Till dess bör fortsatt försiktighet iakttas.

Oktober… Det som manar till viss optimism är däremot säsongsmönstret framåt. Oktober är nämligen i regel en månad som inleder en längre tids uppgång. Historiskt sett har samtliga månader från oktober ända bort till maj bjudit på positiv genomsnittlig avkastning. I oktobers fall har den genomsnittliga avkastningen för Stockholmsbörsen (sedan 1995) varit drygt 1,3%. 17 årgångar uppvisade positiv utveckling mot 10 med negativ dito. Senast det begav sig (2022) steg OMXSPI-index med finfina 6,3%.

Taskigt rykte… Tittar vi på motsvarande statistik för USA ser även den relativt bra ut. Och detta trots att månaden ofta får benämningen ”skräckmånad” givet att flertalet uppmärksammade krascher har ägt rum just under denna månad. Hit hör exempelvis 1929, 1987, 1997 och även 2008 då det blev rejäla nedgångar i sviterna av Lehman kraschen. Givet ovanstående är slutfacit förstås inte direkt fantastisk men oktober har trots allt lyckats bli sjunde bästa månad på året där samtliga större index uppvisar positiv statistik. Allra bäst har det gått för S&P 500 där genomsnittet har varit +0,9% medan siffrorna för Nasdaq och Dow Jones är +0,7% respektive +0,6%.

Bear killer… Vill man gärna se glaset som halvfullt snarare än halvtomt kan jag dessutom nämna att just oktober har ofta visat sig vara en månad då björnarna valt att ”gå i ide”. I USA kallar man den faktiskt även för ”bear killer” som en konsekvens av att inte mindre än 13 efterkrigs s.k. ”bear markets” (nedgångar på 20% eller mer) på S&P 500 avslutats just under nämnda månad. Senast så var fallet var faktiskt ifjol och dessförinnan 2011. En vändning upp i år förbättrar dock inte nämnda statistik då S&P 500 rent definitionsmässigt inte befinner sig i ”en bear market” just nu.

Shut down… Jag antar att risken för nedstängning av amerikansk statsapparat har varit bidragande till senaste tidens svaghet. Om inga framsteg i förhandlingarna görs träder en sådan i kraft under helgen. Det skall dock påpekas att det långt ifrån är första gången som detta sker och normalt sett brukar det inte ha allvarliga konsekvenser. Det allra vanligaste är någon form av kompromiss ”under galgen”. Det mest troliga är förstås att så blir fallet även denna gång. Om inte redan i helgen så under de nästkommande två veckorna.