Veckan i backspegeln… v40

Därmed besannades också vad jag nämnt inom ramen för den här spalten för exakt en månad sedan, nämligen att när väl augusti har visat sig vara en starkt positiv börsmånad som i år så har den starka tendensen i regel fortplantats in i september. I år steg OMXSPI som bekant med 3,7% i augusti medan septembers facit blev 4,3%. Inte fy skam då det handlar om sjätte bästa utfallet under mätperioden (25 år)

Favorit i repris? … Som om ovanstående inte var bra nog så var september även årets tredje bästa börsmånad. Enbart månaderna omedelbart efter årets börskrasch i mars (april och maj) har visat sig vara bättre. Värt att påpeka i övrigt är att samtliga börsmånader under det senaste halvåret (dvs sex månader i följd) har varit positiva. Det är tämligen ovanligt. Senast som OMXSPI lyckades uppvisa stigande tendens under perioden april-september var 2009. Då fortsatte faktiskt uppgången året ut.

Oktober… Kan mönstret upprepas i år? Tja, tittar man på historiska utfall så finns det inget som motsäger ett sådant scenario. Förvisso anses just oktober vara den stora kraschmånaden som en följd av att Stockholmsbörsen har fallit med tvåsiffriga procenttal vid två till fällen under de senaste 24 åren (1997 och 2008), men ser man i genomsnitt är månadsfacit fina 1,3% trots det.

Ooopps… Är ovanstående positivt så visade sig dessvärre också Donald Trumps covid-19 test vara det vilket skapar en hel del osäkerhet. Om inte annat eftersom han själv tillhör riskgrupperna på grund av sin ålder. Det faktum att han alldeles nyss debatterade med den andra, ännu äldre presidentkandidaten, gör förstås inte förutsättningarna för valupptakten bättre.

Ridå…Veckans stora händelse i övrigt måste nog ha varit just den ovan omnämnda presidentvalsdebatten. Själv orkade jag inte ödsla 1,5 timme mitt i natten på den men så här i efterhand borde man kanske ändå ha gjort det. Av en del videoklipp att döma kan det ha varit en historisk händelse. Det som etsade sig fast i mitt minne var när de båda kandidaterna samt även moderatatorn (!) pratar i mun på varandra varvid man plötsligt hör Joe Biden säga ”oh, shut up man”. Demokrati när den är som sämst. Jag avundas verkligen inte amerikanerna som måste välja mellan dessa två herrar. 

Party like it´s 1999… Låt oss dock lämna det amerikanska presidentvalet åt det amerikanska folket och istället konstatera att debatten inte tycks ha påverkat marknaden i någon större omfattning. Betydligt större avtryck kan numera enskilda analysrekommendationer göra. Att kurser ökar med ca 5-10% efter köprekommendationer eller höjda riktkurser hör numera till vanligheterna. Men när kurser stiger 15% eller mer såsom i Cellavisions fall efter tyska Berenbergs köprekommendation, så är det inte utan att man undrar om de som köper verkligen är vid sina sinnens fulla bruk. Just sådant som gör att tankarna återigen far iväg till händelserna runt millennieskiftet.

Hundar… En del av förra veckans spalt tillägnades bankerna. Enligt somliga är det kanske den allra mest avskydda sektorn just nu (det europeiska bankindexet uppges ha nått 30 års lägsta) vilket bara det gör den lite intressant i mina ögon. Förväntningarna måste ju vara så låga att det inte borde behövas särskilt mycket för att kunna överraska positivt. Sentimentet i spåren av låga räntor är dock uselt. Men varför nämner jag det igen? Jo, jag tror nämligen att det faktiskt finns en annan sektor som om möjligt är än mer hatad och därmed kanske även den intressant för alla contrarians med någorlunda lång investeringstidshorisont. Jag talar förstås om oljesektorn.

Utför ett stup… Nyligen blev det som bekant klart att Exxon, en gång i tiden världens största bolag, efter nära 100 år har tagits bort ur Dow Jones index. I veckan föll kursen mot nivåer där den bottnade i mars. Därmed handlas aktien ca 50% lägre än vid årsskiftet (!). Och inte nog med det. Dagens värdering är ungefär 75% lägre än vad den var i oktober 2007 då den översteg 500 miljarder dollar. Så här lågt har aktien inte noterats allt sedan …2002. Här kan man tala om värdekollaps i spåren av pågående paradigmskifte.

Marknadsekonomi… Och det är klart, med priser kring 40 usd/fat är det inte allt för många oljebolag som tjänar mycket pengar just nu. Det i sig gör att investeringar i prospektering och utbyggnad lär sakta men säkert avstanna. I ett läge där ESG-medvetenheten därtill innebär att det blir allt svårare att ordna finansiering lär nog både ett och annat bolag hamna i trångmål. I synnerhet då efterfrågan är fortsatt låg som en konsekvens av lägre reslust i spåren av covid-19. En utslagning kan mycket väl ligga bortom hörnet och gör kanske trots allt att sektorns finansiellt starka bolag framstår som intressanta. Dessa bör kunna sluka intressanta projekt billigt och därmed utöka sina reserver den vägen i väntan på en prisåterhämtning.

Spaning… Vän av ordning ställer förstås frågan om det ändå inte är så att oljepriset har peakat för gott? Peak Oilprice snarare än Peak Oil. Själv har jag förstås ingen aning. Vad jag däremot antar är att det ännu är lite tidigt att räkna ut ”det svarta guldet” som världens viktigaste energialternativ. Sol & vind i all ära men det dröjer nog länge innan dessa (eller för den delen andra) förnybara alternativ kan ta över stafettpinnen. För att så skall ske måste vi uppfinna nya energilagringsmetoder och där är vi som sagt inte riktigt än. Det lär också dröja innan exempelvis alla i Asien eller Afrika där det ju bor flest människor, kör Tesla eller andra eldrivna fordon. För att inte tala om elflyg som ju ännu inte existerar i någon större skala.