Veckan i backspegeln… v41

Huruvida en rekylbotten nu är satt är förstås svårt att avgöra utan facit men vändningen i sig visar varför man inte skall försöka tajma upp- och nedgångar. När väl skiften kommer blir det helt enkelt oerhört svårt att hinna med. Den gångna veckan var den bästa sedan inledningen på mars.

Förvånande… Huruvida den här veckan var startskottet på nya uppgångar låter jag vara osagt. Det jag däremot är helt säker på är att den inledde årets sista rapportperiod för amerikanska bolag. Så här långt har också rapporterna varit oerhört starka. På hemmaplan inleds den under nästkommande vecka och nog ser det ut som om det kan bli en tämligen stark sådan. Varför? Jo, antalet vinstvarningar inför den har varit förvånansvärt få till antalet. Klart uppmuntrande givet störningar i distributionskedjor, brist på halvledare, stigande energipriser och insatsvaror samt inte minst starkare dollar.

Hönan eller ägget… Jag har i mina tidigare krönikor nämnt att energiförsörjningen (i synnerhet i Europa) oroar en del och skulle kunna tänkas bli en faktor som stör den ekonomiska återhämtningen i regionen, något som i sin tur kan påverka börsmarknaderna. Problematiken har dock inte gått politikerna förbi. Under veckan adresserade EU ett antal åtgärder för att motverka en storskalig energikris under vintern. Frågan som åtminstone jag ställer mig är om man inom EU-kommissionen förstår sambandet mellan orsak och verkan när man uppger att ”EU inte drabbas av kraftigt stigande energipriser på grund av klimatåtgärder utan på grund av pristoppar för fossila bränslen”.

Självförvållat… En som kan tänka sig lösa europeiska problem är Vladimir Putin. I veckan upprepade han mantrat att Ryssland kan erbjuda Europa precis de mängder gas som regionen behöver. För att så skall kunna ske måste dock Tyskland och givetvis även EU godkänna gasledningen Nord Stream 2. En gasledning vars uppbyggnad redan är klar (således har miljöpåverkan redan hänt) men som av politiska skäl inte har tagits i drift. Något märkligt kan tyckas när tydliga alternativ ser ut att vara otillräckliga. I alla fall här och nu vilket ju är av främsta vikt i det här akuta skedet (vintern). Blir krisen ett faktum är det nog ingen annan än EU-politikerna själva som får ta på sig skulden för det då uppkomna läget.

Tillnyktring… Börsintroduktionerna fortsätter att välla in i ett närmast rasande tempo. Men till skillnad mot tidigare tycks inte mottagandet vara lika entusiastiskt längre. Upphaussade konglomeratet Storskogen har nu fallit tillbaka till introduktionsnivån och hade säkert handlats under den om det inte vore för massiva stabiliseringsåtgärder. Truecaller (som vi för övrigt tittar närmare på i dagens nummer) har stundtals legat under IPO-nivån. Båda aktierna ser ut att ha toppat under första handelsdagen. Fredagens nykomlingar (Netel och Byggfakta) blev inte heller några omedelbara dundersuccéer för dem som tecknat.

Osäkert läge… En IPO som det just nu talas väldigt mycket om är Volvo Cars. Att det numera kinesiskägda bolaget ännu inte hamnat på börsen beror sannolikt på att det verkar råda total oenighet kring värderingen (det har talats om allt från 70 till 350 miljarder i börsvärde). Enligt fredagens uppgifter i DI har spannet nu snävats till 170-230 miljarder. Högt eller lågt? Ja därom tvistar som bekant de lärde fortfarande. Värt att ha i åtanke är att en värdering kring 200 miljarder (mitten av intervallet) skulle nästintill motsvara Polestars dito där ju Volvo Cars äger 50%. Närmast löjeväckande skillnad mot bakgrund av att Volvo idag producerar ca 30 gånger fler bilar. Å andra sidan har man hamnat rejält efter vad EV-utveckling (elektriska fordon) beträffar. Ett ödesdigert misstag?

Dålig stämning… Och på tal om osäkerhet och misstag. I veckan kom uppgifter om att ett bolag som för ett par år sedan förvärvats av Stillfront har stämt den svenska spelkoncernen för utebliven betalning av tilläggsköpeskilling. Ord står mot ord. Det förvärvade bolagets ledning menar att Stillfront skall ha ägnat sig åt kreativ bokföring som fick resultatet att se sämre ut än vad det egentligen var medan man från Stillfronts håll hävdar att utvecklingen var sämre än förväntat varvid villkoren för extra utbetalning ej hade uppfyllts. Oavsett vad som är sant eller ej tyder dispyten på att kemin mellan moder- och dotterbolaget inte förefaller vara den allra bästa. Signaler på eventuella integrationssvårigheter är sällan särskilt positivt i en företagsgrupp vars affär bygger på förvärv.

Negativ spiral… Jag får väl erkänna att ovan nämnda problematik inte förvånar mig. Tvärtom tror jag att den här typen av intressekonflikter kan bli aktuella för betydligt fler ”serieförvärvare” där ute. Just i gamingindustrin (där M&A aktiviteten har varit enorm) borde sådant vara extra känsligt. Likt i konsultbranschen sitter ofta ”kunnandet” i utvecklarnas huvuden. Blir dessa personer missnöjda kan de snabbt tacka för sig, gå till konkurrenter eller försöka öppna eget. Kvar sitter bolaget med goodwill samt IP:n som måste underhållas av andra än de som kan dem bäst (och som därtill har andra sysslor). Det i sig kan skapa förseningar som i sin tur leder till mer intern irritation och vips är den negativa spiralen igång. Bolagens ledning och dess förmåga att integrera blir därför A och O. Det är betydligt enklare att förvärva än att införliva och utveckla det man köpt. Det är just därför som långt ifrån alla förvärv blir värdeskapande över tid.