Veckan i backspegeln… v41

Jämfört med samma månad föregående år steg KPI med 3,7%. Det är samma takt som redovisades i augusti. Kärn-KPI, exklusive livsmedel och energi, steg 0,3% i september, och ökade 4,1% jämfört med samma månad föregående år jämfört med 4,3% månaden innan. Siffrorna som sådana var något högre än vad marknaden hade förväntat sig. Innebär det att FED kommer att höja räntan i samband med nästa möte? Njae, jag tror faktiskt inte det men osvuret är alltid bäst.

Hemmaplan… Svenska KPIF (KPI med fast ränta) steg 0,4% i september jämfört med föregående månad enligt SCB, och steg 4,0% om man jämför med samma månad föregående år. Det är en markant nedgång från månaden innan då KPIF-inflationen var 4,7%. Samtidigt låg förväntningarna ännu en bit lägre då marknaden hoppades på fall till 3,7%. KPIF-inflationen exklusive energi var fortsatt höga 6,9% i september (7,2% i augusti). Eftersom konsensusförväntningarna låg lägre tyder det mesta på att vi sannolikt får ställa in oss på ytterligare en räntehöjning från Riksbanken. Det är förstås olyckligt givet den svaga konjunkturbilden just nu.  

Krig… Få har sannolikt missat att den geopolitiska oron har stegrats i och med angreppet på Israel. Nyheten är förstås negativ i flera avseenden men definitivt inte bra om man hoppas på att inflationen skall sjunka. Krig är i regel inflationsdrivande och skulle konflikten bestå länge (och eventuellt utvidgas) kan det mycket väl göra att FED:s ”higher for longer” blir verklighet. Det är förvisso väldigt sällan som centralbankens långsiktiga ränteprognoser visar sig slå in men man ska nog inte utesluta att förväntningar om framtida räntesänkningar kan visa sig vara ”ett önsketänkande”.

Nitlott… Och apropå förväntningar. När Ericsson skrev ned värdet på Vonage som man förvärvade för knappt två år sedan, med hälften (!) blev marknadens reaktion en kursökning. Det kan tyckas ologiskt men är i grunden ganska naturligt då lönsamheten ser ut att ha varit klart bättre än vad man tidigare guidat för (mer om det i portföljtexten där ju Ericsson ingår). Dessutom var de flesta rörande överens om att Vonage inte var värt 62 miljarder kronor. Alla utom Börje Ekholm som gick vidare med köpet. Nedskrivningen var således inte någon nyhet i sig. Frågan är väl om den var den sista?

Goodwill… Just nedskrivningar kan för övrigt bli ett kommande tema för flertalet bolag som har valt att genomföra större förvärv under de senaste åren. Efter att långräntan stigit har antagendan för goodwillsprövning förändrats jämfört med tiden då den var väldigt låg. Det i sig medför att det blir allt svårare att motivera stora goodwillposter i synnerhet om dessa inte presterat såsom förväntat vid förvärvstillfällen. Räkna därför med en nedskrivningsbonanza. Om inte redan nu i samband med Q3-rapporterna så definitivt när bokslutsperioden anländer.   

Risk/reward… Och på tal om rapporter. När en flodvåg av sådana stundar översköljs man ofta av diverse artiklar om vilka aktier som bör köpas inför. Personligen tycker jag nog att man definitivt bör låta bli om man inte är oerhört spekulativ eller van vid daytrading som definitivt inte är till för alla. Som jag ser det är nämligen risk/reward förhållandet tämligen negativt i tider då vi lärt oss att kurser kan falla både 10, 15 och 20% när bolag missar marknadens förväntningar. Brasklappen i detta skede är väl att de officiella förväntningarna sannolikt är lägre än konsensus. Dessutom är bilden olika vad gäller stora globala jättar och små och medelstora bolag.

Skilda världar… En sak man inte skall glömma bort är att vi som investerarkollektiv ofta är hemmablinda. Medan ekonomin i Sverige går på knäna som en konsekvens av att stora delar av den privata skuldsättningen följer rörliga räntor, är den globala konjunkturen ganska god trots allt. Sverige utgör en väldigt liten del av den globala marknadskakan och faktum är att inte heller Europa är större än ca 15% av världens Market Cap. Det gör att de bolag som har stark exponering mot USA eller Asien har en inbyggd ”krockkudde” som lokalt förankrade bolag som lever på den inhemska (och onekligen svaga) konjunkturen saknar i nuläget.

Dömd att lyckas… Nästa vecka är det äntligen dags för en ny, klassisk nyintroduktion när lågprishandlaren Rusta noteras på Stockholmsbörsen. För den som eventuellt funderar på aktiens långsiktiga förutsättningar tittar vi på bolaget i dagens tidning. Men helt oavsett eventuell slutsats (när detta skrivs är analysen ännu ej klar) känns det som detta är en sådan introduktion som bara måste lyckas. Tittar vi på exempelvis de amerikanska noteringarna av ARM och Birkenstock lämnar de en del i övrigt att önska. Skulle Rusta bli ett fiasko här på hemmaplan finns det risk att IPO-fönstret stängs för ytterligare några månader framåt. Det vill nog alla inblandade (i synnerhet rådgivarna som ju täljer guld i samband med introduktionerna) undvika.

Miljözoner… I veckan läste jag att de styrande i Konungarikets huvudstad Stockholm vill förbjuda fossildrivna bilar i stadskärnan. Det kan man förstås tycka vad man vill om men någonstans tilltalar själva tanken även om frågan hur man löser det rent praktiskt kvarstår (varuleveranser m m). Det som förvånade åtminstone mig i förslaget, var att det tycks gälla samtliga bilar med bensinmotor dvs även sådana som kombinerar eldrift (för just stadskörning) med bensindrift för längre sträckor. Jag syftar på s.k. plugin hybrider. Nu är jag förvisso jävig i frågan men förslaget känns som ”ett långfinger” till alla som har valt att satsa på den typen av dyra fordon av både ekonomiska och miljömässiga aspekter. Känn er blåsta! Miljövännerna tycks aldrig få nog!