Veckan i backspegeln… v46

Är det bara jag som tycker att det är smått absurt? Nog för att vi alla vet svaret på vem som blir USA:s 46:e president men man kan ändå inte ge hela processen annat än underkänt. Det börjar bli hög tid att modernisera det uråldriga valsystemet.

Digitalisering?… Inte nog med att det känns direkt odemokratiskt när den som fått flest röster riskerar att förlora (även om det inte tycks ha blivit så denna gång), så verkar det även som man har uppenbara svårigheter att lyckas räkna och registrera samtliga röster. Kanske inte märkligt när dessa tillåts att inkomma efter valdagen. Är FedEx och UPS i klass med PostNord som levererar godtyckligt någon gång i veckan, kan det ju ta månader att samla in alla röster. Enligt Microsoft vd hade två månader med pandemin (sagt i maj) medfört digital transformation motsvarande två (2) år. Nu när ytterligare halvår har gått kan kanske USA:s röstsystem vara redo att digitaliseras? Så att världen slipper den fars vi nyligen tvingats bevittna. Om inte annat så eftersom det underminerar USA:s ställning som ett av världens mest utvecklade länder.   

Vaccin… Presidentval i al ära men på marknaden tycks det redan höra historien till. Veckans stora samtalsämne blev istället det oerhört positiva beskedet gällande Pfizers vaccinkandidat. Inte nog med att den förefaller ge gott skydd mot viruset så tycks den också vara betydligt mer effektiv än vad man hade kunnat hoppas. Nyheten skickade upp världens börser till nya rekordhöjder med en sällan skådad kraft. Här kan vi verkligen tala om framåtblickande marknad. Vaccinbesked i all ära men ännu är det varken godkänt, tillverkat eller för den delen distribuerat till världens befolkning. Kampen mot covid-19 lär således fortsätta och det mesta tyder på att det blir värre innan det blir bättre.

Sektorrotation… Utöver gränslös hausse blev vaccinbeskedet även upphov till en gigantisk sektorrotation. Magnituden på denna visar tydligt hur starkt beroende som marknaderna idag är av algoritmstyrda kvantstrategier i bl.a. passivt förvaltade fonder. Tidigare coronavinnare och andra högt värderade tillväxtbolag såldes på bred front till förmån för värdeaktier som ju har hört till förlorarna under året.

Robotarna styr… Man kan förstås fråga sig huruvida skiftet är rimligt eller ej. Helt ologisk är den däremot inte. Jag noterade exempelvis att vaccinnyheterna fick den amerikanska 10-åringen att stiga brant och även om den fortfarande ligger väl under nivåerna pre-covid så är tendensen numera tydligt uppåtriktad. Det i sig gör förstås att tillväxtaktiernas multiplar som ju under långt tid skruvats upp som en konsekvens av lågt ränteläge, missgynnas och en form av multipelkontraktion träder i kraft. Eftersom omvärderingarna styrs av datorstyrda omallokeringsprogram kan de snabba rörelserna framstå som överdrivna för ett mänskligt öga. Men är det någonstans som robotarna har tagit över så är det just i finansbranschen. Jag tror därför att detta är något som vi helt enkelt får vänja oss vid och eventuellt lära oss utnyttja.

Värde… Att långräntan bör ha spelat viss roll i den pågående sektorrotationen syns tydligt på bankernas aktier som har hört till veckans vinnare. Är det någonstans som även mindre ränterörelser avspeglas tämligen fort så är det ju i bankbranschen. Ni minns kanske att jag för ett par veckor sedan nämnde att bankaktier började framstå som oerhört billiga när de värderades till 0,9x bookvalue. Handelsbankens aktie var till och med på nivåer där den bottnade i mars. Något märkligt kan tyckas med tanke på att centralbankerna gör allt för att marknaden inte skall krascha medan stater erbjuder stöd som innebär att även svaga aktörer hålls flytande. Ingen branschutslagning och väldigt litet antal konkurser bör per definition gynna bankerna och dess intjäning (kreditförluster hålls i schack och ränteintäkterna tickar på). Att de i ett sådant läge skall värderas som krisbransch förefaller märkligt. I synnerhet de svenska som i jämförelse med många andra europeiska motsvarigheter framstår som inte bara välskötta utan även konservativa i sin utlåning.

Inflation… Vän av ordning inflikar förstås att den njugga inställningen hör ihop med att stora belopp har lånats ut till bostäder/fastigheter som värderas högt med internationella mått mätt. Så må vara fallet men tittar vi på prisutvecklingen under pandemin har den fortsatt upp. Kanske inte särskilt märkligt med tanke på att var och en plötsligt har insett vikten av det egna hemmet (som man får tillbringa allt mer tid i eftersom man nu får jobba hemifrån samtidigt som också semesterresorna har ställts in). Nog för att man kan tycka att prisläget är högt och på gränsen till orimligt. Men pengarnas värde urholkas ju fort (med tanke på i vilken takt som centralbankerna trycker nya sådana) och bostadsbristen består. Skenande bostadspriser är väl i själva verket den sanna bilden av den underliggande inflationen som ju åtminstone en gång i tiden var ett mått på förändringar i penningmängden.

Rapporter… Förvisso återstår det fortfarande för en del marodörer att redovisa sina Q3-rapporter men redan nu kan man dra en del slutsatser från den gångna rapportperioden. Det som slagit mig allra mest är hur snabbt kostnaderna minskar när affärsresandet, representation och andra utgifter som det dragits ned på i spåren av pandemin stryps. För var försäljningen ungefär i linje med vad man hade förväntat sig så var lönsamheten klart mycket högre även om man justerar för statliga stöd som lägre arbetsgivaravgifter, permitteringsbidrag m m. Den stora frågan är förstås hur effektiviteten har påverkats samt om ledningarna tar sig tid för att utvärdera effekterna? En del kostnader som man tidigare tog utan att blinka bör nog med stor sannolikhet ha varit onödiga.