Veckan i backspegeln… v47
Volatilitet… Då var vi där igen. Mitt i en period med extrem volatilitet.
Med extrem menar jag dagar då börsen rör sig med mer än 1% åt något håll. Det har exempelvis breda S&P 500 gjort under fem dagar i följd något som inte händer alltför ofta (första gången i år exempelvis). På Stockholmsbörsen har mönstret varit liknande. Varannandagshandel med tvära kast. Minst volatilt var det under tisdagen då OMXSPI tappade 0,6%.
Transitory… Alla har säkert tagit del av narrativet att den kraftigt stegrade inflationen skall ha varit av övergående karaktär. Det har nämligen debatterats länge och också jag har tagit upp både för- och emot argument i mina spalter. Vad som var rätt och fel om inflationen kommer troligtvis framtiden att få utvisa men det vi idag kan konstatera är att själva benämningen ”transitory” i alla fall var övergående. Framgent ser den nämligen ut att tas bort från FED:s vokabulär och kommunikation med marknaden om man skall döma av Jerome Powells vittnesmål inför kongressen i veckan. Det var kanske inte just detta utfall som man hade kunnat hoppas på men nu gäller det att gilla läget.
Kronisk… Vad inflationen beträffar ser den ut att ha bitit sig fast. Enligt finansministern Janet Yellen som ju var Powells företrädare som centralbankschef, riskerar den därtill att bli kronisk som en följd av arbetskraftsbrist. Volatilt värre (läs: tvära kast) även på bedömningsfronten med andra ord. Å andra sidan är väl ingen sämre än att man kan ändra sig. I synnerhet inom politiken är det ju vanligt förekommande beroende på hur vindarna blåser.
Speed-tapering… Den stigande inflationens vara eller icke vara är sannolikt också anledningen till att FED på sitt kommande möte i december kommer att diskutera huruvida det inte börjar bli dags att påskynda nedtrappningen av obligationsköpen som man fortfarande genomför (fast i avtagande takt). Ett uttalande som givetvis tolkades negativt på marknaden då det i grund och botten kan innebära att även tidpunkten för en första räntehöjning flyttas fram. Fast lägger man handen på hjärtat så inser de allra flesta att det knappast är rimligt att fortsätta stimulera i den omfattning som görs när tillväxten är så hög som den är och inflationen därtill på uppgång.
Hua… Alla (utom möjligtvis datoralgoritmer som handlar på nyheter) borde nog hålla med om att någon form av normalisering av penningpolitiken är önskvärd i ett läge då den amerikanska inflationen ligger på 6,2% vilket i sin tur innebär att den negativa realräntan uppgår till -4,7% (givet att 10-års räntan är ca 1,5%). För säga vad man vill men det handlar om en tämligen extrem siffra även om det naturligtvis finns än mer extrema. I Tyskland ligger exempelvis realräntan något lägre (-4,9%) som en konsekvens av negativa tyska 10 års räntor. I länder som Spanien och Irland uppges den till och med överstiga -5%.
Hua 2.0… En anledning till varför åtminstone jag tycker att man borde ha avslutat åtminstone en del av de extrema stimulanserna i ett betydligt tidigare skede än vad som har skett är bl.a. det faktum att stora delar av dem inte alls har gått till ekonomin utan främst till olika former av tillgångar. Aktier är här inget undantag. Enligt amerikansk statistik som publicerades av Bank of America och EPFR Global har insättningarna i börshandlade fonder (ETF) och vanliga aktiefonder fullständigt exploderat under pandemin. Enbart under detta år skall inflöden (nära 900 miljarder dollar) ha varit lika stora som under hela perioden sedan millennieskiftet (!). Det ni!
Boom/bust… Det säger sig självt att den dagen den typen av flödesström vänder lär det nog inte bli särdeles skoj att äga aktier. S,k. ”bull runs” följs nämligen ofta av ”bear” dito. Jag minns att den numera salige ”Aktiestinsen” lite skämtsamt brukade säga att aktiemarknaden var det enklaste som fanns. Den gick upp i 4-5 år och föll sedan under 1-2 för att upprepa mönstret på nytt. Detta stämde hyfsat väl fram till åtminstone finanskrisen då centralbankerna klev in med besked. Sedan dess är dock inte mycket sig likt och perioden kan nog betraktas som en närmast extrem version av ”bull run” (boom). Givet att de fysiska lagarna fortsätter att gälla kan det mycket väl följas av lika extrem bear period (bust). Om så blir fallet och framför allt när tvistar förstås alla de lärde om i nuläget.
New Normal… Nu vill jag inte på något sätt måla f-n på vägen då jag i grund och botten även fortsättningsvis anser att det inte finns tillräckligt många skäl för att lämna aktiemarknaden här och nu. Men det finns förstås en del oroväckande signaler som man inte bör blunda för. Diverse uppenbara bubblor såsom värderingar av exempelvis elbilsproducenter eller förlustbringande tillväxtbolag (läs: P/S-talets renässans) hör förstås dit och så gör även volatiliteten. Extrem sådan uppträder nämligen väldigt ofta i s.k. vändningsskeden som i sig brukar vara utdragna i tid. Att träffa den exakta toppen är få förunnat och det faktum att marknaden noterade ATH tämligen nyligen tyder på att den långa underliggande trenden fortsatt är att betrakta som uppåtgående.
Kill your darlings… Med ovan sagt har en hel del s.k. darlings havererat på senare tid. Såväl i USA (där undantaget gäller i stort sett främst FAANG-bolagen) som i Sverige. Under de senaste veckorna har mycket handlat om Evolutions kursras i spåren av en anklagande och negativ rapport. Men faktum är att betydligt fler forna kursraketer har kollapsat. Meddelandetjänstbolaget Sinch är exempelvis ned 47% under de senaste tre månaderna och –20% i år helt utan ”negativa skriverier om bolaget”. Negativ avkastning i år uppvisar även en annan börsfavorit, spelbolaget Embracer.